Blixtar och Dunder!

Hej hej!

Ja nu är det som så att jag häromdagen satt och skrev för fullt till min blogg och då det krånglade för mig att få in det så har det inte blivit förrän nu idag. 
Tack snälla Oscar för hjälpen, det hade jag aldrig fixat själv!
Det blir lite fel dagar och jag ändrar inte utan ni får tänka att det var ett par dagar sedan jag skrev.


Blixtar och dunder!

Ja ni förstår ju att här sitter jag inne i min fåtölj och ute regnar det och åskar. Och jag tänker på Herreys J !

Ja hörrni, det fanns en tid i mitt liv där Herreys och Carola var favoriter och medan jag och min vän Jessica satt och la pussel så sjöng vi och spelade in oss själva samtidigt.

Ja vi hade valt stycken i förväg som vi skulle sjunga själva, och ibland tillsammans.

Så synd jag inte har något band sparat, det hade varit så kul att lyssna på nu.

Ja den tiden var en rolig och härligt tid och mycket disco blev det. 
Ja Grand var det ju som gällde då och herregud vad roligt vi hade, ja för det mesta om man frågar mig. Blixtar och dunder…. Magiska under….. !!! Ja Herreys var ju inget dom spelade på disco på den tiden haha :)

Ibland kom vi inte in då vi ju faktiskt var för unga där i början, men då försökte vi efter en stund igen, då gick det bra. 
Ja vi hade nog faktiskt turen på vår sida för det mesta.

Vi sov hos min mormor som bodde på stan och varje natt efter grand gick vi till lilla Toffes kiosk och köpte strips, haha ja och jag minns att Jessica hade dill på om jag minns rätt, men jag tror att jag bara tog salt.

Ja herregud så mycket minnen jag har och dom flesta var ju roliga och bra.

Eftersom det åskar som tusan just nu så skriver jag i ett Word dokument och så tänkte jag försöka få in det i min blogg sen då det slutat åska. 
Törs inte ha internet på i det här ovädret. 
Men gräset och blommorna gillar nog att det regnar nu är jag säker på.

Gert, Melina och Oscar for till Simon en sväng för att käka pizza, vi hade tänkte vara ute och grilla så jag kunde vara med, men även det här gången var vädret inte riktigt så bra för att sitta ute.

Jag kommer inte in till Simon med min rullstol då det är många steg upp, men vem vet, med min manuella rullstol, en vacker dag kanske.

Jag sitter därför kvar här hemma i åskvädret och skriver lite istället.

När det åskade förr i tiden då mina barn var mindre, så var det jag och Oliwer som inte kunde sova då det åskade, då kunde vi sitta vakna i vardagsrummet och vänta på att det skulle sluta.

Lite mysigt var det allt, och jag är inte rädd alls, men jag kan verkligen inte slappna av och sova.

Alldeles nu så trodde jag att huset fått en blixt på sig eller så var det något grannhus, någonstans nära slog det ner verkligen.

Lite läskigt om det skulle slå ner och jag var själv hemma och inte kan komma ut, men då ringer jag ju 112 så måste dom skynda sig och hjälpa mig ut. 
Man får inte eller det är klart man får, men man bör inte oroa sig i onödan och det gör jag inte, nej det blir som det blir och så blir det med allting!

Den här helgen har varit så fantastiskt härlig och jag vet inte hur jag ska börja. Marielle och Daniel har bott här med Stina i helgen då Marielle skulle jobba i baren här på en restaurang och Daniel skulle fixa lite med en av deras bilar.

Jag är en så stolt mamma och jag är så lyckligt lottad över att jag faktiskt får vara mina barns mamma.

Mina finaste <3




Vi har varit med om så många jätte jobbiga saker under åren som gått och jag tror att det kan vara en orsak till att jag känner så starkt.

Jag känner att det är vi tre mot resten eller iallafall mot två, ja faktiskt så är det så.

Mina tjejer är så starka och så modiga och duktiga mitt i allt, för dom mår inte alls bra av den behandling dom får och fått av sin pappa.

Att dom är som luft och ingenting betyder, att han struntar totalt i dom och har gjort i många år, det gör ont att behöva ha det så, men dom vet mitt i allt att det är hans val, han har valt bort dom ur sitt liv.

Hur kan man ens göra det?

Inte många som förstår tror jag, varken mammor eller pappor kan ju strunta i och totalt ignorera eller bry sig om sina älskade barn.

Mina tjejer har fått lov och får fortfarande lov att bara ha en, ja en mamma som verkligen vill finnas och jag bryr mig!

Dom måste hålla till godo med en förälder och försöka förstå varför den andra gör sina val som han gör! Det går inte att förstå kan jag lova, helt obegripligt.

Ja det är inte lätt oavsett hur gammal man är, det är en sorg.

En tung sorg som dom bär med sig i hela sina liv.

Hur kan man vilja andra människor och särskilt sina barn så ont?

Hur kan man vilja göra såna val så att barnen blir att må dåligt och bli ledsna? 
Att dom faktiskt far illa!

Ja han totalt saknar empati och är inte normal på något sätt om nu någon är normal. 
Det beror ju på vad man jämför med, men så som han gör är iallafall inte rätt, verkligen inte rätt val utav honom!

Jag är så ledsen för mina barns skull för att han väljer att inte finnas i deras liv och det är förstås egentligen mitt fel.

Ja han är bitter och arg på mig och låter det gå ut över mina älskade barn, hans barn!

Jag valde att lämna och det är det bästa val jag gjort i mitt liv, jag ångrar det inte en sekund och har aldrig gjort det, men jag hade aldrig i mitt liv trott att han så totalt skulle avvisa sina barn.

Usch, vissa och det är nog många, borde få göra lämplighets prover innan man skaffar barn, ungefär som då man tar körkort, ja jag tycker faktiskt det.

Tänk att jag valde så fel då, men tur var ju det iallafall för annars hade jag ju inte haft mina älskade tjejer. Mitt i allt ska man vara tacksam också!?

Ja jag får vara tacksam för det, och det är jag, men bra har det inte blivit för dom, dom senaste ganska många åren.

Nu åskade det så högt att jag blev alldeles rädd och ryckte till här för mig själv, haha J Men åskan är en stark kraft, läskig kraft.

Ja nu då jag sitter och skriver och tänkte skriva lite kort så kommer orden i en rasande fart! Ja det är inte klokt hur det kan göra det men så är det!

Inatt då jag somnat så knackade det hårt på dörren och någon ryckte i den flera gånger. Jag hann inte bli rädd eller så för Melina ringde.

Men kan du öppna dörren eller?

Haha nej jag som faktiskt inte kan gå och ligger i sängen kan inte ta mig till dörren hur gärna jag än skulle vilja J

Melina hade sagt till mig att dom skulle komma hem som idag på eftermiddagen, men hon hade ljugit för att överraska mig haha, ja överraskad blev jag och glad där mitt i natten.

Marielle var på sitt jobb och Daniel i garaget och Gert sov nere så det var bara jag på den våningen man kommer in på.

Oscar och Melina la sig vid mig och vi hade en mys stund verkligen och Melina visade vad hon köpt då dom varit borta. Ja herregud vad lycklig jag är.

Kvällen innan då Marielle kom hem från jobbet så låg hon bredvid mig med Stina lite, så den här helgen har varit en underbart härlig helg.

Ja ord saknas för att förklara den kärlek jag känner. 
Jag älskar dom av hela mitt hjärta verkligen <3!

Min lyft skulle vi inte klara oss utan <3

Jag har haft så härliga dagar ute i solen också och jag har kunnat ligga i min solstol, ja min röda ganska fula men bekväma stol kunder jag komma i och ligga kvar i.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle bjuda på ett bikini kort, men Maria fick ta kort så jag har bevis liksom.

Jag trodde faktisk att jag aldrig skulle komma i den igen, men det gick!

Den dagen så ringde jag till tjejerna för att berätta, det var ju liksom stort för mig! Jättestort!

Ja ni ser väl hur jag njuter. Strunta i att kolla på magen och så, kolla bara att jag faktiskt kan ligga där!

Ja den känslan var och är obeskrivlig och helt fantastisk.

Maria har grejat inne och hunnit putsat flera fönster medan jag legat och solat, ja ni kan ju tro vilken frustration det är att inte kunna göra sånt jag kunnat, men hon och Rebecca som är mina assistenter är bara bäst!

Ja dom tycker inte att jag ska ha dåligt samvete, utan dom gör det så gärna medan jag gör det jag allra mest vill då det är fint väder, att sola!

Igår var det lördag och då åkte jag och Maria på loppis medan Marielle och Daniel låg och sov.

Jätte fin solig varm dag och en härlig dag.

Vi var upp och fikade på hammarbackens fik en sväng också och vi fikade med en jättegod paj båda två så vi blev att må illa.

Ja vi åt upp båda två fast vi nästan mådde illa efter hälften. 
Ja man kan ju få skylla sig själv då va? Haha J

Vi var ner till gammelgården precis då dom skulle stänga och då stod han bara där!

Ja min en farbror som jag tycker så mycket om, jag ropade: vart har du varit i hela mitt liv?

Ja nu är det ju så att den här farbrorn betyder något för mig som jag inte kan förklara, han bara är liksom och jag gillar han.

Jag har inte sett honom där på flera gånger så jag har varit lite orolig, ja faktiskt har jag varit det på riktigt!

En gammal farbror som faktiskt kan bli sjuk och ja det kan hända vad som helst. 
Jag kunde pusta ut och jag var så glad över att se honom, han gjorde min dag och jag vet att han mår bra.

Han var jätte svettig och varm då ju dagen hade varit solig hela tiden.

Det var nog skönt för honom att komma hem och duscha och vila sig lite, jag tror han behövde det.

Om jag varit frisk hade jag förstår hjälpt honom att packa in i bilen och så, men det går inte alls det som det är nu.

Glad var jag iallafall och är fortfarande. En härlig farbror och jag började lära känna honom lite bara för att jag köpte en trä knota av honom.

Ja den har sin plats här ute på väggen och den passar perfekt.

Ja lite fynd gjorde både Maria och jag, och jag säger då det, loppis!

En gammal hjälm blev Marias fynd i Lördags :)

Nu tillbaka till mina fantastiska assistenter också, ja Rebecca är på semester med hennes familj, men då dom kommer hem igen så blir det loppis, eller hur Alice om du läser det här?

Det blir roligt och då kan vi shoppa lös du och jag.

Jag har 240 kronor i min loppisburk i småpengar haha, så jag får ju vara lite pinsam jag eller hur?

Maria har fått jobba hur mycket som helst nu då Rebecca varit borta, jag är så tacksam och glad för att hon gör det och att hon hjälper mig.

Ja jag är lyckligt lottad som tusan då jag inte kan tänka mig att ha det bättre. 
Nej jag har det faktiskt nog bäst av alla i hela världen!

Nej nu ska jag nog börja rätta lite för att senare då åskan slutat lägga in det i min blogg, få se om jag kan, jag är totalt kass på det här med datorer, men det brukar ordna sig till slut.

Kom på att jag ju måste berätta om i fredags då jag var till Kopparberg för att få mig en behandling av Nalle.

Tina en tjej från Virsbo var där och hon har som mig Ms.

Ja jag har fått jättegulliga och snälla kommentarer av henne här på min blogg och vi har blivit vänner på face Book, så pyttelite hade vi koll på varann.

Nalle har hjälpt henne så hon kan klara att gå igen!.

Nu bor hon ju i Västmanland och där kan man hjälp att gå till en naprapat, men jag som bor i Dalarna har ingen chans tydligen att kunna göra det.

Jag menar inte att jag skulle sluta få hjälp av Nalle, men jag skulle kunna gå till någon annan någon dag i veckan och till Nalle en gång i veckan kanske.

Det vore en kanon lösning och så gör Tina, hon kan gå till en annan naprapat och sen till Nalle ibland.

Mötet med Tina var faktiskt otroligt, och det kändes lite som att vi känt varann hur länge som helst. 
Helt fantastiskt är det då man kan få den känslan, och ibland dyker den upp, men inte jätteofta precis.

Tina har haft MS i väldigt många år och vi har ju inte egentligen lika, men ändå så kan vi få utbyte av varann är jag säker på.

Jag brukar inte vilja träffa andra som har samma sjukdom som mig för att det bara ska bli sjukdoms prat då, men Tina är som mig, positiv och glad och det är viktigt. 
Viktigt för mig, viktigt för att få mig att må bra och för att få mig att finnas!

Ja det är självklart att man inte kan vara glad och positiv jämt, men att vilja vara det är viktigare än att vara det.

Jag vill inte umgås med människor som har samma sjukdom som mig bara för att vi har det, jag vill inte ha människor i mitt liv som stjäl min positivitet och energi, nej jag orkar inte med det faktiskt. 
Jag vill få vara Nina, och jag kan lova att jag faktiskt inte särskilt ofta ens tänker på att jag är sjuk, nej jag är ju Nina liksom! 
Det är väl därför jobbigt att umgås bara för att man har samma sjukdom, jag har liksom inget utbyte av att bara prata om sjukdomen då jag inte ens tänker på den varje dag. Nej jag har inte någon lust med det!

Med Tina kommer det att bli och vara annorlunda, vi är lite lika och vi sitter inte hemma och tycker synd om oss själva, eller det kanske vi gör och kan ibland förstås, men våran grundinställning är en annan. 
Vi vill må så bra vi kan och vi har mycket jävlaranamma!!

Jag behöver få vara jag och jag ger gärna bort lite av min energi, men inte till vem som helst. 
Nej bara till utvalda som jag tycker om, och som ni säkert förstått redan vid det här laget så kan jag bli att tycka om många människor och ibland flera nya på samma dag.

Det kan t.ex. hända i en affär att jag ger bort lite energi till någon människa som faktiskt behöver lite.

Att bjuda på mig själv och ett leende eller ett hej räcker oftast, ja jag blir glad och förhoppningsvis den jag möter.

Ja nu kom jag då av mig igen, herregud så långt jag kan skriva.

Mina händer vill inte vara med alls, nej fingrarna gör som dom vill lite, men jag ska ju rätta och kan göra det om jag vilar lite först.

Jag hoppas alla har det bra, och så hoppas jag på fler fina somriga dagar som det redan varit!

Gert har snickrat en bro till våra kanin tjejer, men dom ligger under den dom och har inte förstått att man kan vara ovanpå haha.

Tjejerna är nyfikna, bara lite målning sen är det klart.

Han har för någon dag sen fixat ett räcke ute från altan och ner så man kan hålla sig i något, och vi fick till det så jag tycker det är jättefint och enkelt. Enkelt gillar jag.

Melina har packat upp nu idag, och det blev lite tvätt, tur Gert och Maria tvättat klart nere så det bara är att slänga in nytt. 
Melina är duktig och kan fixa och göra sånt hon också och det är jag glad för, skönt att det finns flera som kan och gör det då jag inte ens kommer ner dit.

Nej nu får jag skärpa mig och säga hej hej så länge.

Kram kram