Tjuva inte min energi!

Hej hej igen!

Ofta händer det att då jag är ute och åker att jag kommer på vad jag borde skriva om i min blogg nästa gång.
Jag tycker då att jag kommer att komma ihåg tanken jag hade, men det gör jag aldrig av mig själv.
Jag måste lära mig att jag alltid måste skriva upp tanken så jag inte glömmer den.
Jättemånga bra grejer jag funderat och filurat ut har gått i stöpet efter som jag inte ens kommer ihåg dom.
Ja lite smått senil kanske är rätt ord, eller kanske ganska mycket.
Ja oavsett varför så måste jag lära mig att skriva upp så jag inte glömmer.

Ja jag har filurat ut så mycket och så viktiga saker jag vill skriva om, men just nu är det som bortblåsta. Lite knepigt det där men jag fortsätter att skriva då jag kommer på eller hittat på något nytt som jag kommit ihåg att skriva upp haha:)

Ja jag kan iallafall börja med att berätta att vädret just nu är toppen och att jag mår toppen.
Lite trött är jag allt efter Nalles behandling igår, men samtidigt som jag känner mig slut i kroppen så känner jag att den mår bra.
Ja det är faktiskt så att min kropp tydligen behöver få lite eller mycket ont för att den ska repa sig.

Jag är tacksam för hjälpen jag får och vill verkligen inte sluta med den på något vis för jag minns inte hur dålig jag var då egentligen om man ska jämföra nu och innan behandlingarna.
Nej jag måste fortsätta förstås, vem vet hur bra jag kan bli?
Det spelar förstås ingen roll om det stannar vid hur det är nu, för det är så mycket bättre nu än innan och jag är så tacksam för den förbättringen.
Alla förbättringar är ju positiva.

Igår glömde jag att skriva om min spruta.
Ja varje morgon får jag en spruta (copaxone) i rumpan och har väl fått den ett år eller något nu.
Det är bromsmedicin och ska egentligen göra ganska ont har jag hört.
Jag har ju inte haft någon känsel så jag har inte känt något alls men igår! Jo minsann igår gjorde det ont! Usch men i morse tog vi på andra sidan och då gjorde det inte ont igen.

Lite ångest för imorgon bitti då jag ska ta på den "onda" sidan igen haha.
Ja lika som dom förbaskade spindlarna så är jag rädd för sprutor, jag har ju varit en riktig tuffing och kunnat ladda sprutorna och allt, men då har det ju inte gjort ont. Får se imorgon!

En positiv sak med att det kändes var ju att jag faktiskt håller på att få känsel igen, ja tänk!
Jag har inte fattat det än. men då jag gör det så blir det nog en och annan tår kan jag tro.
Det är ju så fantastiskt så det är inte klokt.
Jag har haft nästan noll känsel så pass länge så det är ju inte klokt om det skulle kunna vända lite!

Ja gud så jag önskar det, men på rumpan och lite ovanför kan jag ju få vara lite förlamad fortfarande haha för då slipper jag ju känna sprutorna.
Men men jag känner dom väl egentligen gärna eftersom det är ett bra tecken, men ångest kommer det bli varenda gång jag lägger mig på kvällen för jag inte vill att morgonen ska komma.
Ja faktiskt kan det bli så illa, men då får jag ta det då.
Jag vill ju inte behöva göra något som gör ont, men jag har ju inget att välja på alls så självklart vill jag ju ha sprutorna då dom verkar hjälpa.
Ja nu vet ju ingen hur jag skulle må utan dom, men eftersom jag inte haft skov alls på jättelänge så kan det ju vara medicinens förtjänst, vem vet liksom?
Jätte knepig sjukdom det här och ingen vet! Nej ingen vet och man kan inte jämföra med någon annan. Alla får så olika.

När man möter människor så märker man ju att dom flesta vet lika lite som jag gjorde innan jag blev drabbad.
-Jaha har du Ms men då blir du väl bättre då och då? Det går ju lite upp och ner har man ju förstått!
Ja dom flesta har hört talas om skov, men dom har oftast ingen aning om vad det kan vara och som i mitt fall så har jag ju inget. Jag har blivit sämre och sämre utan skov jag :)
Man kan faktiskt bli lite irriterad över att människor inte vet och tror att det är lika för alla.
Bara för att dom kanske känner någon som har Ms och kunnat jobba som vanligt så betyder det ju inte att jag har lika.
Jag skulle göra vad som helst för att få kunna bli frisk och jobba, så det är ju inte alls det.
Nej sjukdomen drabbar alla så olika! Jag vet att människor inte kan veta det, jag visste ju inte själv ens vad Ms var, oupplysta är vi just om såna här grejer faktiskt.

Det är lika om man har cancer, då känner alla någon som har det och ska berätta om den dom känner, onödigt, verkligen onödigt!
Det finns säkert tusentals sorter då gäller cancer och lika där är ju att alla har olika.
Olika symptom, olika biverkningar på mediciner osv.
Viktigt faktiskt att vi tänker till lite faktiskt, för att jämföra någon som har tex hudcancer med någon som har leukumi går ju inte. nej det går faktiskt inte!

Just då jag fick Ms så läste jag om det överallt, men nu är jag lugn i det liksom och vill inte läsa mer. Jag vill inte läsa reportage eller se program på tv där någon med Ms ska vara med, nej jag vill inte!
Jag vill inte vara med på olika aktiviteter där det bara är människor med Ms som är med, nej jag vill inte!
För mig är det så viktigt att finnas i mitt liksom och jag orkar inte med att jämföras med eller få höra hur dåligt alla mår, nej jag vill inte det!
Som ni läser så är det mycket jag inte vill och jag är så glad att jag kan stå för det och faktisk säga att jag inte vill!
Jag har aldrig fått göra det förut, nej alltid ska man försvara sig då och förklara varför, men i det här fallet så vill jag inte helt enkelt!

Visst kan jag förklara och försvara mitt nejande, men jag ska inte behöva det!
Nej jag vill spara min egen energi till mig själv och dom runtomkring mig som kanske behöver lite ibland, jag vill inte känna mig helt slut efter ett möte tex där alla berättar hur dålig d dom mår eller hur trötta dom är.
Nej det ger mig ingenting alls, jag vill inte känna mig helt slut efteråt utan låter hellre bli.

Det är viktigt för mig och egentligen förstås för alla er som läser också, att få finnas och att få stå upp för er själva.
Jätteviktigt att man inte gör sånt som andra vill bara för att dom vill!
Nej du måste också vilja isåfall.

Jag kan ibland möta människor som jag verkligen blir totalt slut av, ja energitjuvar till den mildes grad så jag fattar inte hur dom gör.
Jag är glad att jag förstår varför jag blir så  slut och trött nu, det gjorde jag inte förut.
Nej jag ger gärna bort som sagt lite av min energi och lite av mig, men inte hela tiden och lite vill man ju få tillbaka så man orkar.
Ja herregud så många som är energi tjuvar, men tänk så många underbara människor det finns också, så många som gör mig såå glad!
Ja jag är så glad för alla dom som ger mig så mycket och som verkligen inte tjuvar något alls.

Man liksom lånbyts energi med dom bästa man möter och man bjuder gärna bort lite.
Haha ja hur långt kan man går i det här jag hamnade i nu.
Inte alla som förstår vad jag skriver om men jag hoppas dom flesta förstår.
Jag fattade inget av det här innan jag var kanske 35 år och min förhoppning är att du som läser och är yngre ska lära dig det snabbt som tusan.
Ja jag menar att man inte ska ha människor i sitt liv som inte ger en god energi.
Om man bara får dålig så känner man sig ju aldrig bra någon gång och man känner sig inte glad.
Nej viktigt som tusan är det verkligen!

Mina barn har fått lära sig det tidigt, haha ja jag hoppas verkligen att dom kan sålla bort dom som inte är bra i sina liv.
Lättare sagt än gjort förstås men man får öva sig, det kan ta lång tid eller så lär man sig fort då man förstår att man mår bättre utan vissa människor i sitt liv.
Vill man inte ta bort dom så kan man iallfall försöka hålla dom på avstånd, ja det är en tränings sak.

Jag har gjort det och gör fortfarande, det är nog ett livslångt uppdrag tror jag, men jag känner mig redo för uppgiften och tänker inte låta någon göra dumma saker mot mig mer. Inga fler dumma ord ska behövas tas, nej det är slut på det nu.
Nej jag vill ha snälla människor i mitt liv som är och kan vara avis på mig på rätt sätt.
Som kan unna mig saker utan att  känna att dom skulle hellre vilja just det där.
Ja tänk att många många är avundsjuka på fel sätt. Att inte unna andra människor saker är inte bra, dom mår nog faktiskt inte bra alls dom.

Nej jag vill ha bra människor i mitt liv och det har jag, ja jag är så lyckligt lottad.
Jag möter även en och annan som betyder mycket, som min en farbror i Smedjebacken tex och så en av min andra farbröder på loppis.
Ja jag kan tycka om så många men inte vem som helst, nej man känner och märker vilka som är dom godaste liksom!
Jag hoppas bara att jag kan smitta dom med lite bra energi och glädje.

Nej men nu har jag suttit och skrivit på massor utan att jag ens tänkt, jag trodde jag skulle skriva mer och klart imorgon, men det blir nog till att rätta redan nu.

Ha det så bra alla.

Kram kram