Idag känner jag mig lite gnällig igen :)

Hej och god morgon eller det är ju nästan förmiddag nu redan.

Jag somnade vid tolv igår kväll och sov ända till sex imorse och det är lite rekord.
Jag har förstås vaknat några gånger lite snabbt och hört att Marielle var vaken fortfarande, men har somnat om direkt som tur var.
Jag somnade om vid sex imorse och sov till nio och det behövde jag verkligen känner jag.
Marielle somnade nog inte förrän vid halv åtta skulle jag tro så vi får se när hon vaknar och kan hjälpa mig av med strumporna så jag kan få duscha och bli klar för dagen.
Dom här dagarna har jag inget jag ska iväg på så det spelar ingen roll alls egentligen om jag är klar eller så, men för min egen skull så känns det ju skönast om jag får känna mig lite pigg och fräsch ifall.

Jobbigt för henne att så ofta inte kunna sova på kvällarna och nätterna men det blir en ond cirkel också eftersom hon ju sover mycket på dagarna då hon varit vaken på nätterna.
Jag är helt övertygad om att bartender skulle vara rätt jobb för henne,  eller förstås bagare då dom börjar vid tre på natten, eftersom hon ju oftast ändå inte kan sova då. Jag tror och känner att hon verkligen valt rätt när hon ju utbildat sig både som bagare/konditor och nu också till bartender.
På Lördag ska hon till Borlänge och få provjobba lite i baren där på Bolanche så det blir spännande och skoj för henne.

Såhär går det nog inte till i Borlänge kanske :)

Marielles examens prov :)

Hittade ingen annan bagarbild än den här :)

En nackdel med att utbilda sig i London är ju att deras mått är annorlunda mot här, så igår satt hon och skrev om alla 81 drinkar till svenska mått :) Hon hade att göra kan jag lova haha.

Igår ändrade jag om i mitt skafferi och mitt kryddskåp och fick till det så att alla bakgrejer blev på två hyllor som jag når till och med andra ord så har jag också koll nu på vad jag har och inte har. Det blev som en inventering kan jag säga och ska göra en lista på det jag kan behöva köpa hem så jag kan baka hur mycket jag vill och hur ofta jag vill!
Sen en vacker dag då jag har ett handikappsanpassat kök så kommer jag nog baka varenda dag haha:)
Det ska bli så himla himla skönt att kunna nå alla saker och fixa själv utan att behöva be om hjälp!
Det är det jag ser mest fram emot av allt som har med våran flytt att göra, jag ser förstås fram emot hela mitt och vårat liv på ett nytt ställe, men just köket ska bli så härligt och jag kommer känna mig så fri!

Lika som jag kommer att känna mig då jag får den nya bilen och kan köra själv, frihet är viktigt och alla som är friska tar ju den sortens frihet för given.
Jag tar som det är nu ingenting för givet längre, utan tar en dag i taget och är beredd på att få strida och kämpa för mig själv, och jag lovar att jag kommer att göra det om och när det krävs.

Jag är faktiskt samma Nina som innan jag blev sjuk, bara det att mina ben inte vill vara med i matchen längre, och då har jag rätt att få leva som innan så gott det går, och slippa krångla med allt.

Ibland här hemma när jag ska försöka nå till diskbänken eller kanske nå en slev eller en kniv som sitter fast på en skena på väggen,  från rullstolen så blir jag så ledsen och arg så jag nästan gråter.
Hur kan det vara möjligt att ingen sagt till mig att det går att anpassa köket så jag får det lite enklare?
Nej det enda jag har fått höra förut var att jag skulle kunna få en annan rullstol med elfunktion så jag lättare ska ta mig fram och tillbaka i köket och att jag kunde såga ur under diskbänken så benen går under?
Just då tyckte jag förstås att det inte lät klokt och bestämde mig för att inte göra det, men nu då jag tänker på det och vet vad det finns för alternativ så blir jag jättearg och besviken på hur dom kan säga så till mig.
Endera så trodde dom att jag skulle bli bra igen kanske, eller så vet dom något som inte jag vet, att jag ska dö tex och att det vore onödigt att fixa ett bra kök till mig?!
Jag vet faktiskt inte men jag känner ju mig själv bästa och känner att jag inte kommer att dö, inte nu iallafall, men om ett gäng år när jag blir sjuttio eller åttio år förstås,  då kommer jag ju att dö.
Jag har försökt att tänka att: jaja dom har väl inte råd med det, men nu tänker jag inte tänka så mer för jag är faktiskt inte gammal än och då kan dom gott hjälpa mig så jag får leva som vanligt och inte behöva få hjälp hela tiden.
När det gällde min rullstol så sa min arbetsterapeut att det var det viktigt att jag skulle rulla på själv för att slippa ta hjälp, men varför tycker dom inte lika med allting då?
För mig är ju hela livet superviktigt och jag vill kunna sköta mig själv och jag vill kunna överraska med en kaka då Gert kommer hem från jobbet och barnen från skolan tex.

Jag känner att jag är glad för att ha kommit så pass långt med mig själv så jag kan och orkar stå upp för mig själv.
Jag är ju faktiskt inte lika rörlig som en apa och kan klänga på bänkarna här hemma utan jag behöver få det bekvämt och bra och fint.
För mig är det viktigt att det är fint, alltså inte fint som i lyxigt utan bara bra och fint.
Bra gjort och proffsigt och inget slarv liksom.
Min arbetsterapeut tycker vad det låter som att det är en prioriteringsfråga då  jag sagt hur jag tycker, men att såga ur ett fint helt kök är för mig helt galet och hur snyggt skulle det bli?

Om man skulle göra allt lite halvklart och fult,  hur skulle jag må då?, det är ju viktigt att man mår bra med det som blir också, så man kan få känna lugn och ro liksom och inte känna att det ser för jävligt ut överallt bara för att jag blivit sjuk.
Nej helt och fint och bra vill jag ha det och så ska det få vara, jag tänker inte gå med på något som inte är bra för mig mer.
Nu har jag gnällt av mig klart för idag :)
Jag känner ju ibland sån frustration och att andra sitter på makten över mig liksom och kan betsämma vad som är bra för mig och inte. Om någon sån ska kunna få bestämma det så måste dom ju lyssna in och veta hur jag känner för att det ska kunna bli så bra som möjligt för mig,  och det har jag inte känt att dom kan här tyvärr, men undrens tid är inte förbi och man vet ju aldrig :)
Det viktigaste är ju att jag vet hur jag vill och jag ska kämpa på för att få det bra där vi ska bo så jag kan sköta mig själv och klara mig själv utan hjälp.

Idag vet jag då inte vad det blir för ett inlägg men jag ska skriva några rader om min Melina också som jag tycker är så duktig och går upp när klockan ringer på morgonen, även om den får ringa många gånger haha:)
Jag brukar gå upp vid halv sju så jag vet jag hinner äta frukost och sen brukar ju hon dra av mig strumporna så jag kan duscha.
Nu då Marielle är hemma och sover länge så kan inte Melina dra av mig strumporna för då dröjer det för länge innan jag får på dom igen, eftersom jag ska ha dom dygnet runt, så Melina slipper hjälpa mig på morgnarna ett tag nu då Gert är borta.
På fredag ska jag och Marielle hämta Gert från Falun och hans arbetsterapeut där ville träffa mig och se om hon kan komma på något bra knep Gert och jag kan ha för att få på mig strumporna framöver. Barnen kommer ju inte alltid vara hemma och han får så himla ont i sina händer då det ju är svårt att trä på strumporna som är tajta.
Usch jag tycker så synd om honom och samtidigt vill vi ju inte behöva betala hemtjänsten för att få hjälp på med ett par strumpor varje dag :)
Vi får hoppas hon har något knep som vi kan ta till.
Dom strumpor jag har nu går ovanför knäna och dom tycker han är lättare att sätta på än vanliga knästrumpor så vi får hoppas det finns något bra hjälpmedel vi kan ta till sen då kanske :)
Det blir jätteskönt att få hem honom över helgen nu, det är väldigt tomt utan honom även om det ju samtidigt är skönt att bara vara vi tjejer lite grann också förstås.

Det allra skönaste är ju då alla är hemma och vi är en stor familj här, då vet man liksom vart alla är och det känns lugnt och tryggt på något sätt, men nu börjar ju alla barn bli stora så det blir inte ofta som alla är samlade nu för tiden. Men så ska det ju vara, det är bara att vänja sig.

Hoppas att alla får en fin dag idag även om solen inte verkar kika fram här idag.

Kram kram