Jag vill kunna vara som vanligt och göra det jag kunde innan jag blev sjuk :)

Hej och god förmiddag på er!

Idag är en ny dag med nya möjligheter, man brukar ju säga så:)
Nog är det så allt och det finns ju möjligheter att göra saker hela tiden förstås, men jag känner mig rätt låst då jag inte kan gå och inte kan nå överallt här hemma.
Och då automatiskt så försvinner ju en massa möjligheter som annars funnits om det fungerat som det ska.
Endera att jag fungerar som jag ska,  vilket ju inte kommer att hända, eller att allt runtomkring mig fungerar som det ska så det blir enklare för mig att vara i vardagen.
Jag är lite på krigsstigen känner jag faktiskt och har bestämt mig för att jag faktiskt ska få leva ett bra liv trots att jag blivit sjuk och då ska dom som kan hjälpa mig göra det så jag får det så bra som det går att få.
Jag kollar och kollar runt på datorn och har ringt runt om någonstans att bo men det är inte lätt och inte förrän vi vet vart vi ska ta vägen kommer det bli som i min dröm, att jag ska kunna göra allt jag gjort innan,  och jag vill kunna nå och slippa be om hjälp hela tiden.

När vi hittar ett litet lagom hus som vi kan köpa då blir min dröm uppfylld och jag ska se till att få all hjälp som går då för att fixa så jag kan klara mig själv hemma som jag gjorde innan jag blev sjuk.
Det är faktiskt min rättighet vet jag och jag tänker inte ge mig utan kämpa på så det blir som jag vill.

Jag har tänkt på det handikappsanpassade köket ända sedan igår då jag testade det lite i Borlänge och jag blev alldeles blixtförälskad i själva tanken att jag ska kunna laga mat och diska och göra allt alldeles själv utan att behöva sträcka mig och krångla.
Tänk bara att slippa förflytta sig stup i ett mellan rullstolen och min arbetsstol här hemma :) Varje förflyttning tar på mina krafter och vill helst spara dom till viktigare saker känner jag.
Då jag ska i och ur bilen är en förflyttning som jag känner är viktig så jag kan ta mig någonstans,  så jag vill spara mina krafter till såna gånger och inte till onödiga här hemma och inne.

Nu ska jag ju inte gnälla alls för jag har det ju bra ändå och jag mår bra, men jag kan ibland känna sån frustration och bli ledsen då jag inte ens kan baka en sockerkaka för att allting är på fel plats.
Nu tänker ni säkert att det går ju att ändra om i skåpen och självklart går ju det och jag ska idag fixa mitt skafferi så bakgrejerna hamnar där jag kan nå dom lättare, men det finns alltid något man inte tänker på som tex en bunke man behöver kanske blivit stående för långt in i ett skåp och då når man den ju inte.
Jag vet ju att det inte är så smart att ställa in saker långt in i skåpen eller högt upp, men det är lite svårare att få in den vanan för dom andra här hemma,  och när det plockas ur diskmaskinen eller plockas ur en påse med varor så tänker ju ingen på att jag inte når det sen då det kan hamna högt upp eller långt in. Mest Gert faktiskt som inte lärt sig det, men det göra han ju till slut :)
Men när vi flyttat klart ska jag ha det så bra,  och jag ska ha ett särskilt skåp med just bak grejer och då kan ju bunkar och allt få plats på samma ställe. Jag längtar!!

Igår var jag och  Marielle på kupolen en sväng efter hjälpmedelscentralen.
Vi var in på några affärer och jag kände lite att personalen i två affärerna nästan pratade med mig som om jag var ett litet barn:) Jag var tvungen att fråga Marielle efteråt hur hon tyckte personalen var och hon höll med mig om att dom betedde sig lite konstigt.
Jag har ju ofta fått känslan att folk tror att man är lite handikappad då man sitter i rullstol, och det är ganska tydligt och särskilt igår att många tror att man kanske hör dåligt eller förstår dåligt bara för att man inte kan gå haha:)
En del säger att det inte är så då jag tar upp det, men jag som sitter i den sitsen nu märker faktiskt att det ofta är så.
Jag skulle gärna vilja ändra på folk lite så dom kan lära sig och förstå att vi som sitter i rullstol faktiskt kanske som jag bara fått Ms och inte kan gå mer. Man måste inte ha någon utvecklingsstörning för att sitta i rullstol. Jag vet att jag tagit upp det förut i mitt bloggskrivande men gör det nu igen då jag igår verkligen märkte skillnad.
I den tredje affären skulle Marielle köpa en pyjamas med sig då hon ska till sälen och jobba snart och då var det så att vi inte visste att man fick välja topp till byxorna och hon i kassan var jättetrevlig och berättade det för oss så att det skulle bli billigare. Marielle sa direkt då att det skulle hon inte gjort mamma om inte du suttit i rullstol:) Ja så kan det ju vara också, att man får lite extra hjälp och fördelar då man är lite "annorlunda".
Det kan vara både för och nackdelar med att sitta i rullstol verkligen, en fördel är ju att jag har en stol hela tiden och inte behöver leta efter en när man ska fika eller äta:)
Nackdelar finns det ju också och den enda jag känner som ibland kan vara jobbig är just att en del tycker jag är lite ivägen kanske, men det får dom lov att vänja sig vid, för jag tar faktiskt inte så mycket mer plats för att jag sitter och rullar än om jag skulle stå vet jag ju, så det är bara för folk att gilla läget haha:)

Igår kväll då jag skulle lägga mig hade jag min griptång med mig i sängen så jag själv kunde fixa täcken och filtar på mig innan jag skulle somna så jag slapp frysa så väldigt.
Marielle hade lovat hjälpa mig annars men jag ville kunna själv och det gick riktigt bra,  så när Gert kommer hem sen behöver han inte stoppa om mig mer:) Men då har jag ju slutat med tabletterna också så jag borde inte frysa mer då tror jag nog.

Mina tjejer är riktiga nattugglor så jag vet inte när dom somnade faktiskt, men jag har sovit hela natten och sluppit gå upp på toaletten en enda gång, det är superskönt att slippa upp på natten för då är jag ju så himla trött och extra vinglig. Lite farligt dessutom ifall jag skulle tappa balansen på mitt enda ben nu och ramla, det vill jag knappt tänka på så jag tar bort det tror jag.
Jag sitter här i sängen och har ätit ett par smörgåsar och druckit ett glas juice och tittar ut och ser att solen är på gång lite, härligt väder och det blir en skön dag idag.

Jag ska inte åka någonstans och Marielle behöver inte skjutsa mig någonstans nu förrän på torsdag då jag ska på sjukgymnastik i Ludvika igen och få lite hjälp.

Igår kväll kom min sjukgymnast hit och vi stretchade lite. Min sjukgymnast är det förstås som gör allt och jag bara ligger och försöker slappna av så jag inte ska få så mycket spasmer i benen medan hon hjälper mig. Mitt nyopererade ben kändes inte alls bra i vissa lägen, det kändes precis som att det skulle hoppa ur och det var ju därför jag opererade det, för att det inte ska kunna hoppa ur mer.
Inte skönt alls och jag blir lite orolig över att det inte är riktigt bra där inne, men ska ju iväg på röntgen i slutet av månaden så det visar sig då hur det läkt. Jag ska fråga min doktor då förstås varför det är samma känsla nu som innan och se om han vet.
Jag håller förstås tummarna för att det blir bättre och inte hoppar ur mer och att allt runtomkring där inne blir stadigt och bra, men självklart kan det vara så att jag inte har så mycket muskler kvar i mina ben som gör att det åker runt därinne lite grann, jag vet faktiskt inte mer än att det känns otäckt.

Jag hoppas alla får en fin dag idag och att ni får ta en promenad i det fina vädret kanske.
Det är verkligen något jag saknar, att få ta en promenad!

Men jag får i såfall ta en rullstolspromenad jag, men det är inte lika skönt kan jag lova, jag vill ju gå med benen och inte bara använda armarna.
Men nu kan jag ju inte göra det så jag får nöja mig med rullstolspromenader och jag är jätteglad över min rullstol,  för utan den skulle jag ju aldrig kunna göra någonting.
Nu då jag har den så kan jag ju göra nästan allting iallfall och jag kan vara med på det mesta vilket ju är superbra!

Livet är trots allt mitt liv och jag är glad över det och hur allt är även om jag självklart skulle önska att det var lite annorlunda.

Kram kram