 |
| Våfflor med hemgjord jorgubbssylt blev våran kvällsmat igår :) |
Igår kväll var det en bra kväll och jag pratade för första gången med min "lilla pojk" i telefonen, ja nu är han ju som jag skrivit förut inte alls liten längre, utan hunnit fylla 30 år faktiskt.
Lite skönt att ha en röst på honom, och han lät ju inte alls som han gjorde då han var liten förstås haha:)
Roligt och skönt att fått prata med honom lite och att få lära känna honom.
Han är en sån klok kille och jag blir stolt över honom hur han faktiskt klarat så mycket jobbigt i sitt liv och lyckats bli den han är.
En fin person med mycket bra tankar och han vet liksom hur det ska vara, och han förstår så himla bra.
Jag tänkte ha fotbollen på igår på tv eftersom ju alla skulle titta på det, och för att jag läst Zlatans bok och känner att han inte är alls som jag trott.
Min Gert och jag skrev lite sms under kvällen och jag undrade vad som skulle hända om vi förlorade? haha skrev han då och skrev att det var en träningsmatch så det skulle inte hända något alls?
Hm varför ska alla kolla på den då undrade jag, och då skrev han att han tyckte jag var rolig :)
Dom invigde tydligen någon arena skrev han, haha jaha var det bara därför, konstigt för mig men inte för alla andra tydligen.
Som ni förstår är jag absolut ingen sport intresserad person om det inte är skidåkning för det gillar jag mer än mest!
Igår insåg jag dessutom varför jag aldrig gillat honom (Zlatan) någongång och det var verkligen ett uppvaknande som hette duga.
Förr i tiden vet jag ju att jag oftast fått tycka som alla andra för att jag liksom tyckt fel har jag känt hela tiden och hela mitt liv, men sedan tio år tillbaka eller ungefär tio år så har jag tyckt själv och jäklar vad jag tyckt!
När det gäller Zlatan så har jag ju tyckt att hans attityd varit sådär men jag har inte riktigt förstått varför jag ogillat honom så mycket tills jag pratade med mamma igår.
Ja faktiskt så vet jag att mitt ogillande kommer från henne, absolut, och jag blir arg som ett bi på mig själv över att jag låtit mig tycka som någon annan.
Nu är det ju för länge sedan förstås och ingen skulle kunna få mig att tycka så idag om jag inte redan hade tyckt illa om honom. Det är alltså gammalt ingrott som jag fick fatt i igår och fick förstå varför jag tyckt så under massor av år helt i onödan faktiskt.
Nu tycker jag absolut alldeles själv och tänker tycka om honom lite grann bara för att jag faktiskt tycker det och inte för att någon annan sagt saker som gör att jag tycker på det sättet.
Det är så himla viktigt i hela livet att vi uppfostrar våra barn så dom får tycka och tänka som dom vill.
I mitt fall med mina barn vet jag att jag lyckats med det, för dom är båda självständiga och vet vad viktigt det är att tycka själva och det gör inget att man inte tycker lika.
Man tycker som man tycker liksom utan att man behöver göra någon stor grej av det.
Det var hur som helst läskigt att inse att det var då jag Nina inte knappt fanns förr i tiden som snappat upp åsikter som min mamma haft och så har det blivit mina åsikter liksom, usch vad jag ogillar det och jag ogillar mig själv för att jag var så förut.
Nu tror inte jag att jag ville vara så alls, för isåfall skulle jag ju inte vaknat upp och förstått att sånt är viktigt, nej jag tror det finns med sedan jag var jätteliten och helt enkelt skulle passa in och då skulle man tycka som dom andra och inte sticka upp liksom.
Jag är iallafall jättelycklig över att jag inte gör så mer och även om det igår nästan blev lite skrämmande att höra henne säga så faktiskt dumma saker om Zlatan och inse att det är så jag också tyckt utan att ens någonsin kollat en enda match då han varit med och spelat.
Igår tittade jag och jag kände bara att han är en riktig begåvning och superduktig och en person som det gått bra för men med mycket jobbigt bakom sig.
Man lär sig så länge man lever heter det ju och nog är det så, verkligen så!
Jag är glad för att jag kan lära mig nya saker och förstå nya saker och det vill jag göra hela mitt liv.
Jag är glad för att mina barn fått mig som mamma, som har kunnat lära dom hur viktigt det är att finnas, att få finnas och tycka som man tycker och få vara sig själva!
Om inte allt blivit som det blivit så är jag säker på att mina tjejer hade varit två ego personer med noll empati för andra människor och som varit helt hjärntvättade.
Det låter hemskt men faktiskt så tror jag så och jag är så himla tacksam över att dom hade så mycket styrka så dom orkade under alla år, och att dom förstått att det jag lärt dom varit viktigt och sant.
Dom har så mycket med sig i sina liv och dom är fortfarande unga, för mig tog det ju så mycket längre tid att lära mig allt jag vet idag, jag började ju inte vakna upp förrän jag var runt trettio år så mina tjejer har sånt försprång och deras liv kan bara bli hur bra som helst!
Jag vaknade förstås upp lite då och då innan jag var trettio år också, men fick då jag behövde hjälp av dom närmaste höra att man skulle bita ihop lite :)
Mina tjejer ska aldrig behöva bita ihop, dom ska ha det bra hela hela tiden.
Dom ska bli behandlade med respekt och dom ska få vara som dom är och bli älskade för den dom är och inte behöva vara någon annan för att passa in.
Jag tror att det är lätt att som för mig som träffade mina barns pappa då jag var arton år, att träffa fel person. Att träffa någon som då var mycket äldre än mig och som helt enkelt fick ta kommandot och bestämma över mig redan då.
Det var ju inte alls så konstigt när man tänker tillbaka att det sedan blev så i många många år, att jag inte hade någon rätt att tycka själv utan skulle tycka som han liksom.
Läskigt när man tänkte tillbaka och inser vad man varit i och gissa hur tacksam jag är att jag till slut vaknade upp och förstod att det jag tyckte också räknades, även om jag ju i det mesta inte visste vad jag tyckte eftersom jag inte fått träna på det.
Nu har jag tränat i många många år och det är så viktigt att alla får göra det och få vara sig själva.
En av dom som fick mig att förstå att jag ju också fanns var min allra bästa vän Elenor, jag har henne att tacka för att jag faktiskt har det bra nu.
Hon har alltid funnits för mig och alltid alltid trott på mig och det jag berättat och känt.
Hon har aldrig sagt att det nog inte är så som jag säger, att jag överdriver nog lite kanske?
Ja ni förstår vad jag är lycklig som haft henne och har henne kvar i mitt liv, och vi finns för varann:)
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men känner att det får vara nog för idag :)
Tyck och tänk själva och låt just du få finnas!
Superviktigt verkligen och man växer i sig själv och blir den man vill vara när man låter sig själv få finnas.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar