Det känns lite som att campa :)

Hejsan!
Nu är det eftermiddag då jag skriver några rader.
Imorse åkte jag och Marielle och Gert till Falun för att lägga in Gert på reumattologiska rehabavdelningen.
Han ska vara där i två veckor, men få komma hem över helgen och han ska få olika behandlingar och få hjälp med träningsprogram.
Kändes inte så trevligt alls på den avdelningen han skulle vara på tyckte varken jag eller Marielle och inte Gert heller säkert, men det verkar ändå som det kommer att bli bra för honom att få hjälp där med all värk han ju har.
Han ringde mig nyss för att tala om lite hur det gått och det verkade vara bra trots att det inte kändes som det skulle bli så himla bra som vi trott och hoppats.
Han har fått bada i varmvattenbassängen och det tyckte han var jätteskönt, och det kan jag förstå för hans leder behöver nog värme så han ska slippa ha så ont hela tiden.
Han ska få hjälp av sjukgymnast och arbetsterapeut och hur det än blir så kommer han ju att få känna att han får hjälp äntligen!
Det har gått många år nu som han gått med ständig värk, så all hjälp han kan få tackar han ju och tar emot med öppna armar. Ingen ska behöva ha så ont hela hela tiden.
Lite synd att dom inte kan ordna så själva avdelningen är lite mysig så man kan få lite lugn inuti sig också då man är där.
Det här var som en vanlig sjukhusavdelning, som den jag låg på för bara en månad sen.
När jag låg där var det ju skillnad för jag hade ju opererat mig och var "sjuk" typ, men i hans fall är han ju där för att få hjälp att må bättre och då vore det så mycket bättre med lite mys stämning där han är tycker jag.
Men som vanligt tycker jag mycket men jag får ju inte bestämma det förstås, men nog skulle patienter känna sig friskare bara genom att det är lite mysigt runtomkring är jag säker på faktiskt.

Det kommer kännas väldigt tomt här hemma nu då jag ju är van att han är hemma jämt, eller iallafall jämt på kvällarna och nätterna :) Ja med andra ord så kommer jag verkligen att sakna honom<3

Jag och Marielle for efter vi varit till sjukhuset med Gert till hjälpmedelscentralen i Borlänge för att äntligen få hjälp att köpa nya däck till min rullstol!
Stämningen kändes inte alls på topp i lokalen vi kom in i och vi båda kände lite obehag faktiskt.
Kan inte sätta fingret på exakt vad det var, men bra var det inte.
En kille kom och hjälpte mig iallfall och han var trevlig och bra på alla sätt och jag fick äntligen nya däck så jag lite lättare ska kunna rulla när snön kommer.
Med dom gamla däcken gick det inte ens en meter i snön kan jag lova, usch vad hemskt det kändes då jag skulle testa och trodde jag skulle kunna klara mig själv.
Jag vill inte att någon ska putta på i onödan,  utan jag vill kunna själv förstås så jag hoppas nu att det blir lite bättre:)

Även om stämningen inte alls var behaglig där så såg jag att där vi fick sitta och vänta så hade dom ett handikappsanpassat kök så jag testade!

Åh vad underbart härligt det kommer att bli en vacker dag då jag också kan få sitta ordentligt och diska och laga mat med benen under diskbänk och spis!

Nästan så jag gråter då jag tänker på vad skönt det kommer att bli att slippa krångla, men först måste vi hitta på någonstans där vi ska bo framöver innan det kan bli verklighet!

Jag har lite svårt att förstå att dom i Ludvika inte sagt till mig att det går att ordna ett kök så himla bra, men det var väl strunt det samma i och för sig nu då jag ju kommit på att jag inte tänker gå med på något annat än ett kök jag kan jobba i och vara som vanligt!
Det var bara att trycka på en knapp så sänkte man eller höjde bänken eller sänkte överskåpet!!
Jippi säger jag bara vad jag verkligen vill ha ett sånt kök en vacker dag :)
Det var dessutom jättefint och såg ut som ett vanligt kök verkligen så ett sånt vill jag ha!

Sedan jag kom hem från sjukhuset har jag varje kväll då jag skulle lägga mig känt mig så frusen och sjuk verkligen, så jag har haft kläder på mig då jag ska sova, och långärmade tröjor och flera par strumpor har Gert hjälpt mig på med innan jag skulle lägga mig.

Häromdagen kom jag på vad det kunde bero på och självklart är det ju mina tabletter jag tar vid sjutiden varje kväll som säkert ger sig till känna då jag lägger mig vid tio.
Det är ju blodförtunnande tabletter som ska förhindra blodproppar nu efter operationen och jag ska ta dom tabletterna i 28 dagar.
På torsdag har det faktiskt redan gått så många dagar så efter det kan jag nog slippa klä på mig som en tok då jag ska gå och lägga mig haha.
Jag har sagt några kvällar och känt så faktiskt som att jag ska campa, ja ni vet om man ska sova i tält och det är lite ruggigt.
Jag brukade ju då klä på mig både mössa och vantar och fullt med kläder då det kändes kallt på kvällen och jag kan lova att jag velat ha både mössa och vantar nu dom här veckorna med men har inte haft det.
Första nätterna låg jag och skakade och frös och trodde jag hade feber, men nu vet jag ju att det måste vara tabletterna så det är bara att klä på sig haha.
Blir lite extra jobbigt nu då Gert är borta och inte kan bädda in mina iskalla ben och fötter förstås, men jag får hoppas att någon av mina tjejer kan förbarma sig över mig lite varje kväll en stund så jag kan somna utan att frysa halvt ihjäl.
Det är ju jättesvårt att somna då man fryser som en tok.

På tal om att somna så sover dom båda två nu, en i soffan och en i sängen så jag vet då inte hur dom ska kunna sova ikväll.
Melina har urinvägsinfektion och har fått medicin mot det, men hon mår så himla illa av medicinen så jag har fått ringa för att få en annan sort och den får hon inte förrän efter fem ikväll då vi kan hämta den vid apoteket.
Hon åkte till skolan imorse trots att hon mådde illa, men fick lov att åka hem och vila och hon sover säkert jättegott där inne i sitt rum:)
Marielle gick upp tidigt med oss i morse eftersom hon skulle skjutsa Gert då ju jag inte kan köra våran bil så hon är väl trött av den anledningen plus att hon inte kan sova ordentligt på nätterna utan kan vara vaken hela nätterna ibland.

Nu ikväll så kommer min snälla sjukgymnast hem till mig och hjälper mig med lite stretching igen då hon ändå är i Smedjebacken på kurs,  och det är så snällt och känns så lyxigt att slippa åka iväg själv.
Men det är bara till nästa vecka som hon har kursen och sen är det uppehåll och då får jag lov att ta mig till stan två gånger i veckan, men det får lov att gå bra då jag ju verkligen behöver all hjälp jag kan få med mina dumma dumma ben.
Nej då så dumma är dom ju inte, jag är så himla glad över dom trots allt och jag är så glad att vänster ben fungerar så bra som det gör så jag iallfall kan stå på det lite lite grann.
Jag är glad för det lilla och tycker om mina ben även om dom inte vill som jag alls längre!

Ha nu en bra och härlig kväll alla, jag ska tända lite ljus och ha en myskväll här hemma då mina tjejer vaknar.

Kram kram