tisdag 20 november 2012

Vilken vändning och vilken lättnad!

Hej och god morgon!
Ja nu har jag mycket att skriva om den här morgonen, jag hade tänkt skriva igår kväll, men mina ögon ville inte alls vara med så jag somnade istället:)
I fredags var jag och Marielle och hämtade hem Gert över helgen och det var så skönt att få hem honom igen.
Jag fick träffa hans arbeststerapeut där som skulle träffa mig för att se vad vi skulle göra med problemet stödstrumpor :)
Hon hade plockat fram alla tänkbara varianter av hjälp och faktiskt så hittade vi på en ställning som fungerade, men tyvärr fungerar den inte utan hjälp.

Så här ser ställningen ut idag, den ska fixas lite och sen kan jag själv!!

Eftersom Gert får så ont i sina händer och fingrar då han ska dra på mig strumporna så är den här varianten superbra, för då slipper han få ont.
Han ska när han kommer hem och börjar jobba igen ta med ställningen som jag ska använda och förlänga dom två yttre byglarna så att jag kan nå själv och då tror jag faktiskt att jag kommer kunna sätta på mig strumpor själv och hur bra blir väl inte det?!

Vi har haft en myshelg hemma bara och har inte gjort någonting alls förutom i söndags då han grejade lite mer i tjejernas rum här så det blir klart innan vi ska flytta.

På tal om flytt nu då, jag har ju skrivit ganska mycket om hus och lägenheter.
Vi var ju med och bjöd på huset vi så gärna ville köpa men fick ge upp då vi faktiskt inte kunde betala hur mycket som helst.
Vi var ledsna över det och efter det har jag letat som en tok och sagt till alla jag känner att vi letar hus eller lägenhet i Ludvika.

I söndags eftermiddag vilade vi lite middag jag och Gert och när vi la oss så sa jag att nej nu jäklar får dom ta och dra sig ur köpet, alltså dom som bjöd över oss :) Jag ville så himla gärna att det skulle hända,  så vi kunde få köpa vårat hus :) När ni snart läser resten så förstår ni att det nästan kändes lite läskigt haha:) Kanske hade jag någon stark kraft som gjorde att min önskan blev sann, vem vet :)

Igår skjutsade jag och Marielle tillbaka Gert till Falun där han ska vara den här veckan också och efter det åkte vi till kupolen en sväng där Marielle skulle köpa hårfärg och lite schampo och sånt hon ska ha med till sälen då hon åker dit på lördag och blir kvar kanske hur länge som helst.
Gud så jag kommer sakna henne, usch, men jag är ju så glad för hennes skull förstås och det finns ju telefoner som tur är:)
När jag var in i en affär på kupolen ringde min mobil, ett Ludvika nummer såg jagoch jag tänkte först inte svara men gjorde det, som ju gjorde hela min dag och ja hela mitt liv kändes det som!
Det var mäklaren som ringde och sa att dom som köpt huset backat ur av personliga skäl?
För mig är det superkonstigt att man kan få bjuda och sen backa ur, men jag vet då mamma skulle sälja sitt hus att det blev så för henne att köparna backade ur och det blev krångel.
Nu fick vi chansen att köpa vårat hus som vi ju älskat från första stund vi var in där!
Jag frågade mäklaren om hon skämtade för det kändes ju helt ofattbart bra för våran skull, eftersom vi ju faktiskt ville ha just det huset och just där det låg!

Jag ringde besiktningsmannen som varit där och besiktat huset till dom andra, och fick reda på två fel i huset som behövde åtgärdas och efter det samtalet ringde jag tillbaka till mäklaren och gav ett lägre bud än det jag hade gett innan och efter att mäklaren ringt ägaren så ringde hon tillbaka till mig och det var klart:)
Härligt och superskönt ska det bli att få flytta dit och få bo i det huset.
Det är inte fint alls på utsidan just nu och kommer kanske inte bli så fint när vi är klara heller, men bättre kommer det bli och inuti är det kanon och det är så bra för mig som sitter i rullstol :)

Det känns som livet vänder nu och att vi äntligen får lite medvind och inte bara motvind hela tiden, jag tycker det känns som min sjukdom och Gerts också borde räcka och att vi kunde få det lite lättare ibland, men det har ju inte varit meningen vad det verkar haha :)

I lördags var Marielle till Bolanche och skulle jobba i baren på kvällen, då hon kom hem på morgonkvisten gick jag upp och satt med henne vid köksbordet en stund och jag hade en strålande lycklig Marielle mitt emot mig :)
Hon hade haft så himla roligt och timmarna gick så fort och ja hon verkligen hade älskat att jobba som bartender!
Nu  till helgen ska hon ju åka till sälen, och där ska hon jobba som bagare och i kassan på ett fik nere i sälen och hon kommer tycka det är roligt också är jag säker på,  och sen då hon kommer hem därifrån så kan hon ju jobba i Borlänge igen, härligt härligt!

I lördags kväll var vi och tittade på en lägenhet faktiskt som jag fått ett erbjudande om i datorn, jag ringde upp dom som bodde där och dom ville att vi skulle komma klockan åtta på lördagskvällen?
Eftersom vi ju då inte visste att vi skulle få köpa vårat hus så var ju varje erbjudande viktigt och man ville titta på allt som gick för att veta vart vi skulle ta vägen.
Hon som köpt vårat hus kan ju inte vänta hur länge som helst på vårat hus utan hon måste ju får flytta in förstås.
Det var en etagelägenhet på fem rum och kök och jag hade hoppats att det bara var ett par steg till nästa våning för då hade jag kunnat ha en ramp eller så till mig.
När vi kom innanför dörren såg vi en lång trapp, och då gick ju lägenheten bort.
Det var ett iranskt par som bodde där med sina fyra barn och lägenheten var jättefin,  men duschen var på övervåningen så jag hade ju inte kunnat flytta dit för då hade jag fått åka ner i källaren och duschat varje dag och lägenheten var på nionde våningen,  så ganska mycket upp och ner i hissen hade det blivit. Jag som dessutom är höjdrädd hade inte ens kunnat åka ut på balkongen,  haha usch nej vilken himla tur det blev som det blev.
Familjen var hur som helst jättetrevlig och dom bjöd oss på både saft och kaffe och vi blev kvar där i två timmar.
Härliga människor och det var jättetrevligt att sitta och prata med dom och för dom var det ju jättenyttigt att få prata svenska med svenskar :)
Jag känner verkligen att det är något jag skulle kunna jobba med framöver, att få hjälpa människor att komma in i vårat samhälle och lära dom hur vi gör och är,  så att dom ska kunna komma in i vårat samhälle lite enklare och bättre.

Igår kväll kom Monica hem till mig och hälsade på lite på kvällskvisten och mina tjejer hade börjat baka något innan hon kom som skulle vara en överraskning.
Det blev en liten minitårta till oss,  och så många bakelser som kunde stoppas in i frysen och sen garneras innan man serverar dom:)

Hemligt hemligt!!

Så här fin blev min och Monicas minitårta :)

Jättegott och fina rosor och blad hade Marielle gjort och hon lärde Melina också så det blev många fina rosor:) Jätteskoj och det blev lite som att fira vårat husköp kändes det som.
Tack Monica för en trevlig stund med lite väl mycket husprat kanske haha :)

Jag och vi alla här är så glada för att det blev som vi hoppades och det blir så bra med ett eget litet hus och vi kan ju dessutom ta med lekstugan som min pappa byggt.
Lekstugan har dessutom rätt färg så det blir jättebra och det känns skönt att jag kan få den med mig nu än en gång, men det blir den sista flytten för den kan jag lova haha:)

Jag hoppas alla får en jättefin och bra dag idag, jag kommer ha en superbra dag och jag går nog runt och drömmer om vårat nya hus hela dagen tror jag :)

Kram kram

4 kommentarer:

  1. Helt otroligt med huset, vilken lycka för er. //Majsan

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det otroligt och det kommer att bli så himla himla bra :) Tack för kommentaren :)

    SvaraRadera
  3. Anonymt PM :) Anders Svenningsson finns det en läkare som heter. Googla hans namn för att finna vidare information. Tråkigt att du inte känner fullt förtroende för vården. Men stå på dig och kriga, så blir det bättre. Lev och må!

    SvaraRadera
  4. Tack snälla du för så himla snabbt svar. Jag har en neurolog som är väl säkert bra men jag känner inte alls att han är någon specialist. Han lyssnar på mig förstås men han är från japan så han förstår inte riktigt hur jag menar alltid. Ska googla din doktors namn och se om jag kanske kan få träffa honom någon gång. Tack igen :) Jag mår egentligen jättebra, jag har ju bara två ben som inte vill vara med i mitt liv riktigt :) Nina

    SvaraRadera