onsdag 9 oktober 2013

1,5 cm, vad är det ?


Hej och god morgon!
Idag blev det en super härlig start på dagen verkligen.
Jag har duschat och satt på mig nya kläder som jag köpte i Borlänge då vi var dit i tisdags.
Bara mjukis kläder, men ändå nya och sköna såna.
Jag skulle tagit på mig en jättefin tröja jag köpte på Lindex, men efter att ha stoppat i armarna sa jag till Maria att det här går inte!
Det stacks, ja alltså tröjan haha :) Jag hade bara ett linne på mig som jag skulle ha under, men för att jag ska kunna ha den tröjan så blir det till att ha en långärmad under, för annars sticks det så man nog kan bli galen till slut.
Jättefin är den iallafall men inte skön att ha på bara armar kan jag lova.
Jag fick ta en annan och det blir bra det med och den är skön och mjuk och den sticks inte!


Igår eftermiddag fick jag tillbaka min rullstol från hjälpmedel centralen i Borlänge då dom fixat till fjädringarna och lite sånt som vi bestämde förut.
Jag fick två krokar bakpå så jag kan hänga påsar där om jag handlar något och det har jag saknat verkligen.
När Tommy hämtade min rullstol igår sa jag att jag inte tyckte det var någon idé att dom ändrade på något om den inte går att få sänkt för då vore det ju onödigt jobb för dom, men dom gjorde det ändå och den gick att sänka 1,5 cm!?
Ja ni som läst min blogg och sett på bilderna vet ju att det inte handlade om 1,5 cm, utan om kanske 1,5 decimeter eller mer till och med!
Jag fick tillbaka min rullstol som nu är 1,5 cm lägre :) Kommer inte göra varken till eller från, men men. Jag ska dit den 28 oktober och då måste jag få dom att förstå att det inte är acceptabelt för mig att sitta uppe i luften då jag vet att det går att sitta lägre för andra, och jag förstår inte varför en sån här rullstol ens beställdes till mig.
Om alla med min rullstol har samma problem,  att inte kunna vara som vanligt i den sorts rullstol jag har, varför bestämma att det är en sån jag ska ha?
Knepigt verkligen och dom måste ju förstå att jag är en aktiv "tjej" eller tant skulle en del kanske säga. Jag vill kunna gå ut och äta på restaurang eller laga mat hemma i köket så gott jag kan, eller sitta vid köksbordet här hemma utan att behöva höja bordet så resten av familjen inte ska nå upp bara för att jag sitter uppe i luften!
Nej jag blir besviken över att dom faktiskt inte tänkte på mig alls, att dom kanske bara tänkte på att jag skulle kunna ta mig ut och åka ute, fast dom sa att det ju var så bra att sitta i den inne också då den passar för både inne och ute.
Jag tänker inte ge mig iallfall utan har faktiskt rätt att kunna få sitta så bra det går i en lägre rullstol, så det så!
Det var iallfall skönt att jag fick tillbaka min rullstol så fort,  det hade jag inte räknat med.
Den manuella jag har med en joystick på,  den sitter jag inte alls bra i då jag blir spastisk,  och inte har något bälte i. Det gick iallfall bra en stund, men flera dagar i den hade inte varit någon hit alls.

Igår kväll försökte jag och Melina att titta på Hollywood fruarna,  men herregud vad jag inte stod ut med det.
Jag fattar inte hur dom vill vara med i det programmet ens, och jag tycker det är pinsamt dåligt.
En del kan säkert skratta åt eländet, men jag står inte ut usch! Första och sista gången den här omgången kände jag verkligen. Gert var på hockey han så han slapp vara med om vårat test :)

Idag ser det ut att nästan bli regn, men det  tänker jag inte låta stoppa mig.
Jag ska ta en tur till Lyviksberget har jag bestämt och får se om Marielle följer mig, eller så åker ju jag förstås själv. Det beror mest på hur pigg hon känner sig, hon har så svårt att sova på natten så vi får se hur natten varit inatt.
Jag pratade nyss med henne och hon är pigg och vaken och promenerar hit till mig så då blir det allt en tur till berget :)

Jag får dra på mig den här om det blir regn :)

Jag behöver komma ut lite varje dag, dagen går fortare då och jag får luft och känner mig mycket gladare och piggare om jag varit ute lite.
Nu blir jag ju trött förstås av att vara i farten, men det är en skön trötthet och jag mår ju bra av det även om jag blir trött.
Det finns ju olika slags trötthet och i mitt fall är det en bra trötthet jag känner.
Ibland är jag trött på ett annat sätt, och då är det  mer i själen på något sätt tror jag, och då är det kanske inte läge för att dra iväg någonstans. Nu känner jag knappt av den tröttheten längre och det är superskönt, men förut dök den upp titt som tätt.

 På auktion blir man inte trött, det är så himla himla roligt!!
J
ag såg idag igen att folk delat sidor på facebook med personer som är saknade och där släkt och vänner typ skriver.
Helt okej om man delar missing people, men då man delar andra sidor blir jag frustrerad verkligen.
Jag förstår inte varför folk delar sånt och jag blir så arg över att man ju faktiskt måste tänka till och fundera lite över varför en del håller sig borta och försvinner.

Det finns både män och kvinnor som ljuger och kan få tingsrätten med sig oavsett om det den personen inte alls säger är sant, och då kan jag bara tänka mig tillbaka i min egen situation förut då jag och barnens pappa låg i vårdnadstvist eller vad man kallade det.
Fy då säger jag , att vara den som inte ljuger är inte alls lätt, det är så frustrerande att märka att socialen tror på den som ljuger och som kan prata bäst.

Nej fy då vad socialen har gjort mig och tjejerna illa under årens lopp, dom har gjort så att tjejerna aldrig i hela sitt liv skulle ta hjälp av dom på något sätt,  för dom vet att dom inte får den hjälpen dom behöver.
Gammalt sitter i och då en socialperson sa till dom att deras mamma ska få ensam vårdnad för att sen skriva i papperen att deras pappa också skulle kunna få det trots att han inte pratat eller träffat dom på flera år,  så tappade dom allt förtroende för instanser. Fy hur dom har blivit behandlade.
Tjejerna krävde att få träffa henne igen och hennes en chef och då bad hon om ursäkt men papperen var redan inskickade?! Ja hela deras liv kunde stått på spel där, för att en personal skriver en sak och säger en annan.
Nu fick jag ensam vårdnad ändå och jag kan inte faktiskt beskriva vilken lättnad det var då det blev klart. Jag och Melina gick direkt till banken föra att ordna ett bank kort till henne, och hon kunde få det utan problem då vi inte behövde pappans underskrift på papperet.
Ja all oro och ångest för henne bara försvann.
Marielle var över arton så i hennes fall spelade det ju ingen roll hon fick bestämma själv ändå hon.

Ja att behöva oroa sig för att pappa ska skriva under dom papperen som behövdes eller ej då man är liten är inte normalt eller bra, barn ska bara få vara barn, och dom ska få utvecklas till sig själva utan en massa oro i sitt liv.
Mina har tyvärr inte haft det så lätt och även om jag förstås velat att dom skulle haft en lugn och trygg uppväxt, vilket ju var tanken förstås, så är jag så glad att jag flyttade därifrån och fick bli Nina.
Jag är verkligen inte glad för allt som blivit efter det, och vilken hemsk uppväxt dom fått lov att ha, men dom är dom och jag är jag, det betyder mycket! Jag har alltid funnits och ställt upp och kommer alltid att göra!
Dom har fått bli sig själva och inte behövt tycka som mig eller som någon annan vuxen och det är jag så himla glad för.
Dom är verkligen dom bästa i mitt liv och oavsett hur stora dom blir så är dom ju mina älskade barn!

Mitt inlägg idag blev inte som jag tänkt mig riktigt, men orden bara kommer, så det är bäst det blir som det blir.
Jag har så mycket ord och meningar i mitt huvud som bara dyker upp vartefter haha, så jag låter dom komma ut och fram.
Jag hoppas alla får en fin dag idag trots det lite tråkiga vädret.
Vem vet, det kanske finns  en chans att solen kikar fram lite senare på dagen :)

Kram kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar