Igår hade vi en pysseldag på förmiddagen och dagen.
Frampå eftermiddagen kom Gerts syster Kia och min syster och nästan hela hennes familj, och så Marielle på lite kalas.
Marielle hade varit på hemmakväll och köpt "lite" godis, och jag lovar att Gert blev rådlös och jätteglad!
Syrran hade köpt ett par supersnygga mjukis brallor som passade perfekt och några lotter.
Och så fick han lotter av Kia, många lotter. Ingen stor vinst, men en hundralapp blev det iallfall och det är ju skoj om man vinner något.
Man undrar varför det bara står x 1 bara på alla haha :) man vill ju vinna x 100 helst någon gång.)
Igår kom äntligen min bräda upp som jag fått av Maria och spikarna kom i, och eftersom det blev klart, så kom även mitt loppisfynd förut, kaffekopparna upp!
Jag sitter i fåtöljen och kan inte ta något bra kort då jag inte ser alla koppar härifrån, men ni får ett litet hum när ni ser bilden.
Kopparna hänger på gamla hem gjorda rostiga spikar och det är bara såå fint!!
Det blev precis så fint som jag trodde, och som bilden i mitt huvud varit, det är så roligt då något blir så bra som man vill.
Det var en jättefin dag igår och solen sken, så det blev fika på altanen, superhärligt!
Efter att vi haft lite fika med dom som var här så gjorde vi i ordning Simons rum till "mitt" rum.
Jag har så mycket grejer som stått lite var stans och det har varit lite rörigt.
Min tipp bräda, min andra rullstol, min cykel och turnern plus en massa laddare och grejer som legat lite överallt.
Simons säng flyttade vi in i Oliwers rum och då dom ju inte sover här så ofta, så fungerar ju det.
Och skulle det bli ändring framöver så finns ju hela källaren ledig då inte Marielle är hemma här knappt alls haha :)
Ja rum och plats finns det till alla och det är skönt att få ordning på mina alla hjälpmedel så det blir lite finare och lite mer jag här.
Simon funderar ju också på att om han får vara kvar på sitt jobb, flytta till en egen lägenhet, så vi får se hur det blir framöver.
Bra blev det nu iallfall och det blir genast att kännas bättre direkt det blir ordning.
Jag gillar inte alls att det är stökigt och lite hur som helst, men nu då jag blivit sjuk och inte kan fixa själv har jag fått släppa det.
Det har inte varit lätt, men jag har inte haft något val, för jag kan ju inte tjata om allt hela tiden, det blir ju ohållbart.
Bara för att jag är på ett sätt, så kan jag ju inte kräva att dom andra i familjen ska vara det då jag inte kan själv.
Det var ju liksom min grej förut att fixa och göra fint och ordning och nu kan jag inte själv, så lite punkt slut haha.
Nu är Gert jättesnäll och fixar så mycket han kan och förstår att jag vill, och när det är som igår lite pyssel dax så gör han precis om jag säger haha, tur jag har va?
Faktiskt gör han det och han litar på att det jag säger blir bra även om han kan tycka det verkar lite konstigt.
I vårat kök är det alldeles för sterilt och tråkigt egentligen men jag försöker tänka till och efter några fler loppisar eller auktioner så blir det nog bra tror jag.
Jag behöver få in lite själ och värme till det sterila liksom.
Jag ser framför mig i huvudet hur bra och mysigt det kommer att bli, så jag är inte orolig alls, och bråttom behöver jag absolut inte ha.
Det är något bra med mig och som jag fått lära mig med den här sjukdomen och allt runtomkring.
Jag har faktiskt helt slutat ha bråttom och tar en dag i taget, eller kanske planerar jag lite för morgon dagen, men inte mycket längre än så.
Jag stressar inte ,och sätter inte upp något bara för att liksom, utan det ska vara en tanke bakom och det ska vara precis så som jag tänkt, eller om Gert kommer med en idé så gör vi förstås så.
Det är roligt då han också tänker till och tycker, super bra tycker jag och då blir det extra bra i slutänden om båda fått bestämma.
Om jag varit frisk så skulle Gert och jag kunnat vara med i programmet på tv där dom bygger om hus inuti.
Åh vad jag hade tyckt det skulle varit roligt och jag är säker på att vi skulle vunnit haha:)
Jag hade bestämt och Gert hade fått göra, nej då, om jag varit frisk hade ju jag kunnat det mesta jag med och vi hade hjälpts åt.
Önskedröm verkligen men det behövs ben som fungerar för att kunna renovera och fixa.
Jag får drömma och önska så vet jag ju aldrig vad som kan hända.
Ja nog kan man drömma om mycket och önska, men även om jag gör det så lever jag ju i nuet och jag njuter faktiskt av att jag är jag.
Det låter konstigt säkert i andras öron, men jag är lycklig precis så som det är nu och jag är inte arg eller bitter över huvud taget. Bara lycklig.
Men lite arg och frustrerad kan jag bli på kroppen ibland haha, men det är mest på låtsas faktiskt:)
I dag på eftermiddagen då Melina slutar sin prao och Marielle vaknat efter sitt första nattskift på ett alldeles nytt ställe så ska vi åka till kupolen en sväng och vara där i några timmar.
Jag är så glad över mina tjejer och att dom faktiskt vill ha med sin mamma.
Marielle sa då jag frågade om inte hon ville fara iväg med bara Melina : det är ju då du är med mamma, som jag hittar något:) Snacka om bra betyg.
Då dom var yngre åkte jag ofta med dom en i taget till affärerna för då kunde jag fokusera på bara en. Det var enklast för annars blev det mamma mamma från olika håll och jag kunde inte riktigt fokusera. Nu är dom ju så stora och vi behöver inte göra så, men fortfarande skulle förstås det vara enklast.
Idag ska vi mest fokusera på byxor till Marielle, hon behöver några då hon ska till sälen och jobba snart och då hennes alla är för stora.
Hon gillade ju inte min idé med kalasbyxor under haha, så hon får lov att köpa nya då.
Jag har ringt och beställt färdtjänst så vi kan åka.
Innan jag blev så här sjuk så fick Marielle in mig i bilen själv, men nu finns det synd nog ingen chans för vare sig henne eller någon annan att lyckas med det, så det får bli färdtjänst.
När vi sen får en ny bil som jag kan åka in i med rullstolen så tar vi ju förstås den, men tills den kommer får vi hålla till godo med färdtjänst och tur är ju att jag har det.
En rolig och mysig kvällning kommer vi att få.
Det är så mysigt att ha sina barn med sig och se hur dom hjälper varann och skrattar tillsammans och finns.
Dom finns verkligen för varann, och även om det skiljer fem år mellan dom så är dom som bästa vänner, jag är så glad för det och för att dom är dom!
 |
| Mina världens finast tjejer <3 |
Kan hända att hon ikväll då vi ska fara iväg är helt slut av att vara trevlig och glad hela dagen, det är hon ju inte van vid. Hon har alldeles säkert kanske fått någon av dom äldre på det stället eller äldre än henne iallfall, för det är dom ju allihop, att kanske lära sig något och se att hon förstår så bra och är så bra fast hon bara är 15 år.
Solen är på gång ute ser det ut som, så det blir nog en fin skön dag idag hoppas jag, då kan jag ta en tur med rullstolen så jag får lite luft.
Jag hoppas alla får en underbar dag idag då jag ju vet att jag också kommer att få det.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar