Hej :)
Idag blir en bra fin dag även om det inte ser så fint ut ute.
Jag har haft en bra morgon och sitter nu med min kopp kaffe och njuter.
Lite senare idag ska jag åka till apoteket på sjukhuset och hämta lite medicin och sen till en sjukgymnast jag haft förut för att se om hon kanske kan hjälpa mig lite mer med mina ben.
Jag har inte varit till henne sedan jag var skapligt bra och kunde förflytta mig själv.
Hon är optimistisk och tror att hon kan flytta mig alldeles själv utan lyft mellan min rullstol och britsen. Men jag är lite mer realistisk och vet ju hur kroppen är, så jag vet att det inte kommer att gå, så jag har ordnat så hemtjänsten kommer och hjälper till, då känner jag mig lite lugnare och håller tummarna för att det ska fungera.
Det blir ett spännande projekt men jag känner mig en aningens orolig, mest för att personalen från hemtjänsten som ska följa mig inte är van vid mig alls och dom vet inte hur jag fungerar riktigt.
Men man ska ju inte vara negativ och tro det värsta, så jag hoppas på det bästa.
Om inte det går så måste vi på något sätt få dit min lyft så vi kan få mig tillbaka i rullstolen igen.
Eller så får vi kanske ringa brandkåren haha :)
Hur som helst så ser jag fram emot att få hjälp med mina ben av sjukgymnasten oavsett hur allt kommer att fungera, jag är lite rädd för att det blir första och sista gången bara då det kan bli väldigt krångligt.
Det skulle vara lättare och kännas bättre om jag hade mina ordinarie hemtjänstare med mig, men som jag skrev så ska man ju inte vara negativ haha :)
Och som vet vad som fungerar och inte, och som vet precis vad jag tycker.
Jag har ju ansökt om det och hon som har hand om det har gjort hembesök för länge sedan.
Hon ringde häromdagen och skulle komma hem till mig igen, nästa vecka på fredagen.
Det verkar krångligt att utreda mig haha :)
Jag hoppas på att få hjälp, för då kommer mina dagar se helt annorlunda ut, och jag kommer då att ha personal som kan mig, det är faktiskt viktigt och skönt att få hjälp av dom som känner mig och som vet liksom!
Att dom vet att jag tycker det är jobbigt med toalettbesök tex, att jag tycker det är pinsamt att någon ska behöva ta reda på efter mig, men vem skulle väl inte tycka det egentligen?
Med samma personal så skulle det nog inte vara pinsamt till slut och jag skulle kunna slappna av med såna grejer, som jag nu tycker är jobbiga.
Dom skulle veta precis hur jag skulle vilja ha det och jag skulle slippa säga till om saker hela tiden som är självklara liksom.
Jag tror att mitt liv skulle kännas mycket enklare än det gör idag, och bara vetskapen vilken som kommer skulle kännas så himla skönt.
Som det är nu så kan hela dagen kännas tråkig då det kommer två som inte brukar vara hos mig.
Så himla konstigt verkar det då det finns ordinarie som jobbar och ändå kan två som inte brukar vara här, välja "Nina turen".
Jobbigt för mig faktiskt och hela dagen kan kännas helt förstörd av det faktiskt.
Jag har prata med chefen om det flera gånger, men hon verkar varken lyssna eller förstå eftersom det blir tokigt stup i ett.
När det kommer iallafall en som är van så blir ju allt så mycket lättare.
Som det är nu så måste jag fråga dom som är här på dagen vilka som kommer på eftermiddagen och liksom välja när jag ska försöka gå på toaletten.
Ja att hänga i lyft skynket naken för att få hjälp med microlax och sen sätta mig på toaletten är inte alls roligt, och ännu mindre roligt då det kommer någon som aldrig gett microlax och jag ska lära ut det.
Nej inte roligt alls, utan jag vill förstås ha dom som kan mig bäst för att jag ska kunna vara trygg och lugn.
Det är ju en sak om alla ordinarie är sjuka vilket faktiskt aldrig hänt egentligen, då måste jag ju finna mig i situationen, men nu då jag faktiskt vet att någon av "dom mina" jobbar, men ändå kommer det andra så blir jag faktiskt ledsen och förstår att chefen faktiskt inte förstår något av det jag sagt.
Det är ju lika med dom som vill komma hit på "Nina turen".
Hur kan dom vilja det egentligen då dom känner sig osäkra och inte kan, det måste vara en "populär" tur eftersom det bara blir tok hela tiden haha.
Ja man måste försöka skratta åt eländet och det kan nog verkligen tyckas att jag är kinkig och dryg kanske, men jag vet att jag har rätten på min sida egentligen.
Vem av er vill att någon som inte kan, eller ha en kille som underifrån ska ge dig microlax då man hänger med hela rumpan bar? Inte så många tro jag haha men jag kan ju ha fel?
Nej jag hoppas verkligen att det blir ändring.
Mina vanliga hjälpare här hemma bara älskar jag, och mina dagar blir så himla bra då dom kommer på morgonen, dom ger mig så mycket energi och vi har så himla roligt. Ja jag gillar förstås mina vanliga då dom jobbar kväll också förstås haha :)
Det går inte med ord att förklara hur glad jag är för dom alla. Dom är verkligen bäst!
Ingen nämnd så ingen glömd, inte värt man skriver namnen här för då blir det nog bara tok på deras jobb tror jag om någon fel person läser det jag skriver.
Jag var till Lyviken igår och medan jag minglade runt där så ringde min sjukgymnast Petra på sjukhuset. Hon kände lite på sig att jag kanske inte visste att hon skulle komma och så ville hon samtidigt tala om att hon var lite sen.
Tur var ju det verkligen, för jag hade totalt ingen koll på det haha, så jag hann åka hemåt så jag skulle hinna hem innan hon kom hem till mig.
På vägen hem en liten bit från där jag bor så stannade en kille i bil och vevade ner rutorna.
Han ville veta vad som hänt mig och han ville fråga lite hur han kunde känna igen mig så bra.
Jag har ju hejat någon gång då jag åkte förbi vid hans hus.
Jag mindes honom bra sedan tiden då jag jobbade på Domus herravdelning och "attention avdelningen" fanns. Och så mindes jag honom sedan Grand tiden då jag var ut nästan varje onsdag fredag och lördag på disco haha. Snacka om gamla tider, runt 1988-1989 tror jag ungefär.
Vi pratade en lång stund och han sa att jag alltid varit snäll och trevlig som han mindes mig.
Så snällt sagt av honom och självklart hoppas jag väl att jag var det.
Alltid glad då jag var ute minns jag att jag var iallfall för jag hade ju jätteskoj.
Nog hände det väl att jag var ledsen också då någon kille ignorerat mig som jag gillade minns jag, men inte så ofta tror jag nog.
Jätte trevligt och skoj att prata lite gamla tider faktiskt och han verkade hur trevlig som helst.
Jag har nog bara sagt hej jämt men aldrig pratat med honom vad jag minns men nu så har jag det haha :)
Jag stod på tipp brädan med Petra då hon kom och det gick bra, men hon hade fullt sjå med mina ben. Det ena benet vill vara böjt och det andra rakt hela tiden, så ni kan ju förstå att det inte är lätt att få ner det böjda.
Men det gick och jag stod på brädan ett bra tag.
Skönt för min kropp att få stå då jag ju sitter jämt.
Alla organ i kroppen behöver få stå tror jag , så varje vecka några gånger ska jag försöka få hjälp att fixa det.
Då gäller det verkligen att mina vanliga hjälpare är här förstås för annars går det nog inte. man måste ta i ganska rejält, man kan till och med bli svettig, så det gäller att det är dom som kan mig som kommer.
Igår eftermiddag skulle Marielle åka till sälen och hon var här nästan hela dagen för hon behövde ju packa, och så hann vi prata och ha lite mysigt innan hon åkte.
Melina var hem då hon hade håltimme så hon var så snäll att göra stuvade makaroner till oss så vi fick lunch. Supergott var det!
Marielle skickade sms då hon var framme, så jag kunde vara lugn.
Då Melina var hem en sväng så passade på att ta ett fint kort med nya jackan:)
Ja tänk så duktiga jag är haha som faktiskt kan ropa in en jacka som båda tjejerna gillade :) Inte alls alltid jag kan det kan jag lova, men den är verkligen superfin tycker jag!
Igår kväll vann jag en fin lampa som vi ska ha i köket, nu har vi redan en fin egentligen, men den här kommer att bli kanon tycker jag.
Det är en ny Ninasmak jag har fått faktiskt men jag gillar den nya Nina faktiskt och det kommer att bli fint enligt mig iallfall :)
Det är ju faktiskt det viktigaste att jag och Gert gillar det vi gör här hemma, visst ska ju barnen helst också gilla det, men dom får bara gilla läget haha:)
Nu måste jag sluta för idag och jag hade skrivit ett jättelångt stycke som vips bara försvann så jag liksom tappade lusten för att börja om, så det får bli så som det blev nu.
Ha en fin dag idag alla!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar