Jag vill rädda hela världen!

Fint med löv, men svårt att se gupp och knölar :)

Hej hej!!
Ja ni, jag vet faktiskt inte alls hur jag ska börja idag, eller rättare sagt så är det ju kväll nu.

Igår förmiddag var min mamma här och då är det ju ingen idé att skriva, och imorse fick jag främmande halv åtta redan haha.
Ja främmande verkligen, tanten som var hit i Lördags och var lite vimsig och nästan virrat bort sig trodde jag då, hon kom imorse.

Hon stod utanför dörren då Melina skulle gå till bussen och var knappt påklädd, iallafall inte några varma kläder.
Hon fick självklart komma in och hon var alldeles uppjagad och livrädd.
Jag brukar få hjälp upp vid åtta på morgonen så tanten fick sitta i sängen och prata med mig tills dom kom.
Tanten blev kvar här ganska länge, hela förmiddagen,  och vi drack kaffe och åt smörgåsar som hemtjänsten hjälpte mig med på morgonen som vanligt.
Hon blev kvar tills hennes en dotter kom och hämtade henne efter att jag ringt.
Tanten hade som tur var med sin väska och där i låg ett block med några telefonnummer i, och ett av dom ringde jag.
Jag har sparat dotterns nummer ifall jag kommer att behöva ringa igen vilket jag faktiskt tror.
Jag tycker jättemycket om tanten och hon tycker om mig,  och jag märker att hon blir glad och lugn här med mig. Så jätteskönt att känna att hon får må bra även om det kanske inte håller i sig länge alls.
Jag känner ju inte henne alls egentligen men jag vet att jag gjort gott för henne, och det är skönt för mig.
Hon tjatar inte och kräver inget, hon behövde bara mig just imorse,  just idag. Och jag fanns!

Ja jag skulle vilja rädda hela världen och vore ju nöjd med halva världen, men jag får vara glad för varje människa som jag kan göra lite glad och det gjorde jag idag.
Allt löste sig till det bästa idag och så småningom kommer jag nog att få åka och hälsa på henne på något hem, och det kommer jag absolut att göra.
Det fanns någon och finns något band mellan oss på något vis, ja det går faktiskt inte att förklara.
Jag ska inte skriva mer om det egentligen och jag skriver inte heller hennes namn då hon ju är sjuk och det inte är något hon själv egentligen kan säga till om, om hon vill eller ej.
Hur som helst så var det en underbar känsla nu igen att få kunna hjälpa någon bara genom att finnas.

Igår var jag på promenad på eftermiddagen med bästaste Sandra.
Hon är bara så gullig,  och hon ska få en bebis:), så spännande verkligen och hon börjar bli tjock haha förlåt Sandra om du läser det här men du gör faktiskt det :) Magen då bara menar jag :)

Marielle mötte upp oss på dollar store och det vart en liten shopping tur, inge godis alls den här gången blev det. Men lite tok blev det , och jag var beredd med kameran haha :)

Både Gert och jag har ju slutat med fikabröd och godis och vi började igår haha, så idag är andra dagen och vi har varit så duktiga så! Lite annat än godis blev det dock på dollar store, en mössa till Marielle tex :)
Nu är det bara någon mer dag kvar och sen är nog suget borta hoppas jag.
Snacka om att bli socker beroende fort egentligen, inte bra alls så det känns superbra att vi slutat och bestämt oss!
Igår kväll blev det bitar av nektarin och äpplen istället för godis, inte alls lika gott men väldigt mycket nyttigare:)

Idag har jag varit med Melina till sjukgymnasten för att hon skulle få lite massage och hjälp med sin överansträngda rygg, nacke och axlar.
Jag åkte i god tid så jag kom så tidigt att jag fick åka runt på lite smågator för att få tiden att gå innan Melina fick gå från lektionen.
Det gjorde ont som tusan för henne men jag hoppas det ska bli bättre iallfall och med tränings program som hon ska göra hemma så blir det nog bra till hon ska tillbaka hoppas jag.

Jag träffade Mattias på väg in vi sjukgymnastiken och blev så glad så!
Mattias var den som fick mig att vilja kunna köra rullstol då i början när jag hade en vanlig manuell. Jag ville bli lika duktig som han och tränade och tränade, men det blev inte så.
Mina armar och min kropp har ju inte samma fel som han har om man nu ska kalla det fel haha:)
Jag fick ge upp tanken på att orka, och helt enkelt lyssna och känna in hur min kropp ville och orkade.

Den orkade absolut inte med mitt tempo kan jag lova, så därför fick det bli en permobil. Med en sån skulle jag orka ta mig någonstans och det har jag verkligen gjort den här sommaren.
Jag gillade inte alls att ha en permobil i början och jag tyckte det var pinsamt att vara ute och åka med den, men det är dåtid för jag vande mig fort och har fått en sån frihet efter det beslutet!
Jag kollade mätaren idag faktiskt och har åkt över 80 mil den här sommaren!
Superlångt om man tänker efter, och många loppisar har den rullat till haha :)
En skön första sommar verkligen med min permobil, men nästa kommer att bli ännu bättre om jag kan få sitta ordentligt och rätt.
Ja jag längtar redan efter nästa sommar och alla loppisar och auktioner jag kommer vilja åka på, det kommer att bli kanon!

Nu tillbaka tror jag till att rädda världen igen!
Jag har i väldigt många år tänk att när barnen blir stora så ska jag åka till något land och vara volontär. Jag har velat vänta förstås tills barnen blivit stora då jag ju vet och känner mig själv rätt bra.
Jag vet att om jag skulle åka till något ställe där barn och människor far illa så skulle jag aldrig komma hem mer. Eller om jag skulle komma hem så skulle jag ta med mig allihop:)
Ja ni förstår ju hur det skulle kunna bli.

Jag har också dom senaste åren verkligen drömt om att öppna ett ställe för dom ensamma.
Alla skulle vara välkomna förstås, och jag vet redan hur det skulle se ut där.
Jag har för flera år sedan förvarnat och berättat för tjejerna att då dom blir stora så får dom gärna komma dit på julen, för då kommer jag befinna mig där med alla människor som behöver mig. Som en stor familj faktiskt skulle det bli och vara :)
Min Gert har också blivit inbjuden, haha för han vet vad det skulle betyda för mig att få göra den ideén till verklighet.
Själva ideén fick jag nog då vi var till Tunisien,  på Djerba då vi var till ett sånt matställe/fik typ, som var för hemlösa, eller för dom som hade det besvärligt.
Resten av familjen tyckte det var ett läskigt ställe, medan jag blev glad och fascinerad och jag är ganska säker på att det var då mina tankar började.
Jag har egentligen redan bestämt mig för vilken lokal och inredning och allt,  så det skulle inte behövas så mycket planering.
Det som skulle bara behövas är en frisk Nina bara, ja frisk och frisk behöver jag ju inte vara, men mycket friskare iallfall än vad jag är nu.
Benen har jag gett upp hoppet om nästan, men armarna vore ju så bra att ha lite friskare och starkare.

En till grej som jag drömt om och drömmer om, det är att jobba med människor från andra länder.
Att få in dom i vårat liv lite mer och enklare, och lära dom massor av allt haha.
Nu har många väldigt mycket kunnande redan och vill verkligen lära sig massor, men dom har ju liksom ingen chans då vi svenskar inte släpper in dom.
Nu kan jag få många arga säkert, men det bjuder jag på för jag står för det jag tycker och vill hjälpa faktiskt, och det borde vi alla vilja utan att dra alla över en kam.
Jag går inte in på det mer då jag känner att det lilla jag skrev räcker och alla borde ha sunt förnuft för att förstå att det är det som krävs för att allt ska bli bättre. Att vi släpper in alla i vårat samhälle!
Jag vill att alla människor, både gamla och unga och svenskar och utlänningar ska få ha det bra och jag vill gärna hjälpa alla om jag kunde.

Nu vet jag ju att jag inte kan rädda eller hjälpa alla, men ett hej eller ett leende är en jäkla bra start!

Tänk om alla kunde tänka så som jag i det här fallet faktiskt, då skulle hela världen se annorlunda ut. Superannorlunda och allt skulle bli så mycket enklare och alla skulle få må så mycket bättre.
Alla förtjänar att bli sedda och få finnas, verkligen alla!

Kram kram från mig som vill rädda världen!