Jag står för vad jag skriver, och känner och tycker :)

Hej hej!

Igår var det en superfin solig dag som jag fick tillbringa i färdtjänstbilen, och på sjukhuset i Falun :(

En god macka med ägg och räksallad käkade jag :) Och så min medicin och lite dricka :)

Typiskt att det skulle bli en fin dag just igår, jag som verkligen behöver sol och luft :)
Ja det behöver ju alla förstås och man kan ju synd nog inte bestämma vilket väder det ska vara eller bli.
Det är liksom bara att gilla läget och titta ut då man vaknar på morgonen.
Jag bryr mig aldrig om att kolla på vädret på tv:n, utan man märker ju på morgonen vilket väder det verkar bli.

Idag är det just nu supergrått och tråkigt väder, men men så länge det inte snöar får jag vara lycklig, och jag kan lova att jag är det.
Jag är ute flera timmar om dagen och verkligen njuter av att kunna vara det. Jag går väl runt och väntar på att det snart blir drivor med snö som ju gör så att jag inte kan åka ut alls, och det är verkligen något jag gruvar mig för.
Jag kommer liksom att bli inlåst då och det kommer inte kännas skoj alls.
Gert får se till att det är skottat på altan så jag iallfall kan åka ut där, men hur kul är det liksom?
Nja inte så värst tror jag, då jag ju är van att kunna åka runt och göra som jag vill.
Åka till affärer, titta på hus och hur alla har det lite grann och få inspiration, och så självklart lyssna på fåglarna som kvittrar.
Just det sista kan jag ju göra då jag sitter kvar här hemma, men det blir inte samma sak alls.

En sak jag missar då helt om jag inte kan åka ut är att möta människor och få kunna göra någon lite extra glad kanske, ja det händer ju verkligen inte varje gång jag är ute, men ganska ofta.
Som jag skrivit förut så ofta så kan det räcka med ett leende, ett hej och ibland röra vid en annan människa, tex ta i hand eller bara lägga sin hand på någons arm.
Beröring och godhet och ja herregud så viktigt det kan vara för att man ska kunna göra en annan människa hel liksom.
Kanske att överdriva då jag skriver hel, men iallfall mycket helare än innan, och man kan faktiskt rädda liv genom att vara en snäll omtänksam människa som finns och ser just dig!

I mitt fall så känner jag att jag är så stark och vet vem jag är och vad som är viktigast i mitt liv för att jag ska få må bra, så jag har inte just det behovet jag skriver om.
Många som känt mig lite tycker nog att det är jobbigt att möta mig, kanske rädda för att jag ska vara ledsen och deprimerad eller ja jag vet inte.
Självklart förstår jag att det blir konstigt att möta mig och inte veta vad dom ska säga, men vad iallfall jag tycker, så är det viktigast att säga hej som vanligt och sen behövs inge mer.
Enkelt och för mig känns det bäst att vara som vanligt och om man sagt hej förut så är det ju rätt skönt att vara som vanligt. Jag är ju samma Nina som förut, eller iallfall nästan haha :)
Lite klokare skulle jag vilja påstå förstås genom att jag fått känna vad som är viktigast för mig och jag har lärt mig massor om både mig själv och andra!

När jag hade cancer för massor av år sedan var det lite värrä, då valde en del att byta sida märkte jag och en del vände sig om och "glodde" haha, jag tänk så vi människor faktiskt fungerar.
Det är nog därför nu då jag blev sjuk ville tala om det för alla direkt, jag vill att hela världen vet vad det är för fel och varför jag sitter i rullstol. Inget märkvärdigt alls faktiskt.

Jag mötte en bekant på långt avstånd, ja alltså på nära håll haha, men vi känner inte varann egentligen men har alltid sagt hej då vi setts på skolan då vi lämnat eller hämtat våra barn.
Jag mötte henne för några veckor sedan och hon blev alldeles förtvivlad och grät och hon tyckte det var hemskt att jag blivit så sjuk.
Jag var glad för att hon var sig själv förstås, det värmer verkligen att människor törs säga det dom känner.
Jag sa till henne att hon verkligen inte behövde vara ledsen för min skull alls då ju jag själv inte ens tänker så.
Jag går inte runt och är ledsen alls, utan jag lever på och gör det bästa som går hela tiden. Mer kan jag ju inte göra.
Jag som inte kände henne alls, blev förstås ändå glad att hon visade så starkt vad hon tyckte och hur hemskt hon tyckte det var, jag fick vara den starka av oss haha och försöka få henne att förstås att jag mår bra och är glad trots allt.

Livet är verkligen knepigt och man kan inte från ena dagen till den andra veta vad som händer och sker.
Jag ska idag ta mig ut och och få lite luft efter lunch och sen blir det en innekväll och det är ju självaste nyårsafton, kanske får Gert åka och hyra några filmer, vi får se. ( jag blev ute i tre timmar)
Det blir nog rätt kämpigt att orka hålla oss vakna till tolv, men Melina och Oscar ska ju vara här med oss så det känns som vi nog måste försöka.

Min kära tant som brukar komma hit lite i tid och otid kom hit igår ett par gånger på kvällningen :)
Hon var här en stund båda gångerna och Gert följde med henne hem.
Det var ju mörkt och även om hon bor alldeles intill så är det bra man följer henne hem. Jag satt i fåtöljen så jag kunde inte följa.
Lite senare gick vi och la oss och jag somnade av efter att jag läst lite och tränat på min Iphone haha :) Vet ärligt inte hur det kommer gå med den, men men jag får öva.
Melina och Oscar hjälpte mig att fixa gubbar och figurer så det blir nog lite roligare nu då jag kanske vill göra ett inlägg, så det blir liksom jag som skriver.
Det blir så stelt och tråkigt utan gubbar tycker jag och det tycker jag här i min blogg också egentligen, men jag vet inte om eller hur det går att fixa.

Jag hade nog nyss somnat då jag vaknade av något, och det var då min tant som stod utanför och ville in. Jag lät bli att öppna då jag ju var tvungen att få sova, så svårt det där då man verkligen tycker om henne, men samtidigt inte orkar riktigt, iallfall inte flera gånger om dagen och inte på natten !
Jag har en dörr öppnare som jag kan öppna med men hade den inte med mig i sängen och kände att det var bra kanske det. Svårt verkligen att vilja och inte vilja samtidigt och det känns som jag är dum och elak mot henne, men jag kände att jag inte orkade eller ville det mitt i natten.

Sorgligt att det ska behöva bli så då hon och hennes man verkligen tycker om varann så mycket, men blir osams då dom ju inte orkar med varann. Och då springer hon hit.
Usch jag hoppas verkligen det blir någon lösning för dom så dom får må så bra det bara går och att dom får skratta och må bra.

Jag glömde i början skriva om hur det gick i Falun, och det gick bra men gjorde faktiskt ont på riktigt, men eftersom jag har lite fel känsel så vet jag inte riktigt hur det kändes.
Nerverna spökar i mage och ben känns det som så det är inte lätt att veta hur det känns på riktigt.
Hur som helst så bytte vi min suprapubiskateter som sitter in i magen, så nu ska det förhoppningsvis fungera och den ska hålla tre månader framåt.

Jag åkte en sväng till lager 70 där jag hittade lite grejer att köpa och sen tog jag färdtjänst hem.

Då jag kom hem var jag frusen och trött och mådde lite allmänt dålig och jag visste inte alls vad det var för konstigt.
Jag tror faktiskt att det berodde på att det gjorde ont egentligen i min mage och man vet ju att om man har ont så kan man bli att må illa, så det var nog så det var, bara det att jag inte kände själva smärtan.
Hur som helst så fungerar det bra nu och Gert slipper tejpa ihop "kopplingen" :)

Trasig och tejpad :)

Ny och hel utan tejp :)

Jag kurerade mig med en varm vetekudde, en filt, Peter Jöback på tv och Gert i soffan och så ett par Ipren :) Och så Melina som var hemma också förstås det får jag inte glömma.
Ja efter allt det där så kändes det faktiskt mycket bättre och det var en riktigt bra kuration för mig.

Ja jag uppfann kuration ordet igår och min vän Elenor tyckte det var ett bra ord, så jag fortsätter med det och vem vet, jag kan nog hitta på fler ord så småningom.

En viktig sak jag bara vill skriva och förtydliga är att jag står för varje ord och mening jag skriver här. Jag hittar inte på och jag har aldrig menat någongång att ni ska tycka som jag om ni inte gör det då förstås.
Nej jag skriver om mig och mitt liv, både gammalt, och nytt som händer just nu.
En del saker jag tagit upp och skrivit om så som jag sett och känt det har blivit väldigt stort för en del i min omgivning, och det har ju inte varit min mening någongång att göra någon arg eller ledsen, för jag skriver utifrån mig själv och hur jag känt det och jag tänker fortsätta med det och stå för det jag skriver.

Du som läser behöver verkligen inte tycka som jag , det har jag aldrig menat, och det är ju rätt svårt att skriva en blogg och hitta på och försköna saker, det är ju liksom inte därför jag har min blogg.

Nej jag har den och skriver i den för att jag själv får ut jättemycket av att skriva, och jag får dela med mig och förhoppningsvis hjälpa någon.
Om jag inte ska skriva hur jag känt och känner det så finns ingen anledning för mig att ens skriva.
Då skulle jag kunna skriva en påhittad bok istället känner jag.

Men som jag skrivit förut så är det ett val man gör, du väljer att läsa eller så låter du bli om du tycker jag skriver dåligt eller elakt på något vis.

Jag tänker fortsätta och skriva om både gamla och nya grejer som dyker upp medan jag skriver, och det är du som väljer, enkelt och lätt som en plätt!

Men det beror ju också på hur nyfiken man är förstås :)

Nej nu får jag sluta skriva för idag och rätta det jag skrivit, bara det tar ju någon timme :)

Kram kram och jag hoppas alla får en fin dag och kväll.

Gott Nytt År önskar jag förstås!