Ännu en skön lugn dag idag :)

Hej och god morgon!

Det känns som det blir en skön dag idag och jag bestämde mig i morse för att inte krångla mig in i duschen nu på morgonen utan gör det på eftermiddagen istället.
Jag är ju van att alltid duscha och göra mig klar för dagen på morgonen, men känner idag att jag ju inte behöver vara klar till något så jag hoppar över det och spar mina krafter till annat istället.
Det är faktiskt så att det tar på krafterna,  och jag blir ganska slut efteråt så det kan nog vara bra att någon dag då och då hoppa över det och få vara lite piggare istället.
Jag är ju pigg i mig själv men själva kroppen och benen blir ju inte alls pigga då jag anstränger mig för mycket.

Igår var Marielle hem hit och var här ett tag och sen for hon iväg till Borlänge med sin kompis Amanda och sin lillasyster för att hitta på en klänning att ha på sig på den fina middagen hon ska på i sälen nu i helgen.
Hon hittade en klänning men förstås också ett par skor :) Hon är verkligen skotokig min dotter och hon har inte ärvt det efter mig, hon har nog fått det alldeles av sig självt tror jag.
Jättefina skor förstås men man kan ju undra hur många nästan likadana skor man behöver haha:)

Melina och Amanda väntar på att Marielle ska mannekänga lite.

Bara smink och strumpbyxor som saknas.

Marielle är nästan lika lång som Amanda i sina höga skor.

Melina hänger i min fåtölj:)

Jag har nu på morgonen ätit frukost tillsammans med Melina innan hon skulle gå till tåget, och jag ska ha en skön lugn dag idag och knappt göra någonting alls har jag tänkt.
Igår var en jättebra dag och jag kände verkligen att jag hade lugn och ro och jag låg och vilade mig många gånger på dagen.
Min kropp och särskilt min Ms behöver verkligen vila, så det är jättebra egentligen att jag opererat mig nu och verkligen måste vila.
Jag frågade min doktor om det beror på min Ms som gör att jag inte har ont i min höft efter operationen, eftersom jag ju har dålig känsel i benen. Men han sa att det inte var så utan att en del får så som jag och har inge ont alls och en del har jätteont efteråt.  Jag ska tänka på min Ms och göra det som är bäst för den sjukdomen och förstås vara rädd om höften. Jag behövde inte vila på grund av höften då utan för att min Ms vill att jag ska vila och ta det lugnt.
Hade suttit lite länge i min rullstol en kväll på sjukhuset och kände att benen blev lite konstiga och jag blev lite orolig, men doktorn sa att jag inte behövde oroa mig för höften utan det är min Ms som spökar lite då det känns konstigt, och jag ska lyssna på min kropp då det blir så.

Idag är det en vecka sedan jag opererade mig och det känns redan som det var flera månader sedan:) Jättekonstigt att det kan kännas som det var så länge sedan då jag ju bara varit hemma några dagar.

Jag ringde min granntant på sjukhuset igår och hon blev jätteglad att jag ringde men hon var både arg och ledsen i telefonen också,  för det hade inte alls blivit bra för henne att ta sig hem från sjukhuset.
Hon har ett opererat knä med gips ända upp över låret och ändå skulle hon in i en liten vanlig taxi och taxi chauffören hade "knölat" in hennes onda ben så hon fick ont, och sen då hon kom hem hade inte hemtjänsten kommit som dom planerat från sjukhuset.
Så himla synd om henne och inte roligt eller lätt alls att vara gammal och snäll som hon ju är.
Hon ville inte tynga mig med sitt humör,  men jag sa förstås till henne att man måste få vara arg och ledsen när man är det.
Det kommer bli många samtal med henne och det är inte alls bara för hennes skull, utan även för min då jag ju verkligen känner att hon är så gullig och rar och jag får energi av henne att orka vara som jag är.
Hon tycker att jag är fantastisk som människa och att jag är så klok och bra, det känns ju jätteroligt att en gammal tant tycker det och jag tror att hon önskar att hon tordats stå upp för sig själv bättre i sitt liv också, men än är det ju inte för sent.
Vi pratade mycket på sjukhuset om att känna att man måste göra som alla andra tycker, och särskilt julen då som hon inte alls vill vara med på men kände sig tvungen för sina barns skull.
Vi hade mycket lika åsikter och det vara jätteskoj att prata fram och tillbaka om allt och veta att vi tyckte så himla lika egentligen även om hon inte riktigt tordes säga nej då hon borde göra det.
Kan hända hon aldrig gör det förstås, men hon vet nu att man faktiskt kan göra det, man ska inte göra sånt man inte vill bara för att alla andra vill det, utan man ska känna efter vad man vill och gå på sin egen känsla tycker jag.
Jätteviktigt för mig och det är inte alls lätt, men vad är väl lätt här i livet?
Jag har jobbat på det ganska mycket och vet att jag inte mår bra om jag måste göra sånt jag inte vill, så det är ju ganska självklart att man ska på sin egen känsla så man får må bra.

Igår ringde jag runt lite och bokade tid för att ta bort mina stygn i benet, och jag ringde min sjukgymnast och bokade in några tider hos henne så jag kan köra igång med min stretching nästa vecka.
Jag ringde också banken och beställde tid så vi kan få lånelöfte om vi eventuellt vill bjuda på något hus eller lägenhet framöver. Vi fick en tid på måndag så det blir jättebra att få det klart.

På lördag ska vi på våran första husvisning och det ska bli spännande, vi har ju inte någon aning om vad vi tycker om huset heller då vi ju bara åkt förbi utanför.
Spännande iallfall och det känns extra spännande att vi ska starta om på nytt på ett nytt ställe i nytt hus. Ett nytt liv lite grann och det känns härligt och särskilt för mig så att jag kan ta mig överallt, jag vill inte känna att jag är sjuk hela tiden utan vill ju vara som vanligt.

Jag pratade med kommunen häromdagen och fick då reda på att dom kommer hjälpa mig med att ordna så köket blir fungerande för mig.
Hittade en bra sida på datorn och blev alldeles frälst verkligen. Jag fick så mycket hopp och kände att det ju är precis så jag vill ha det!
Jag vill kunna baka och laga mat och diska precis som jag kunde innan jag blev sjuk och känner att det är min rättighet för att jag ska få må bra och fungera så bra som det bara går även om jag inte kan gå.

Jag verkligen längtar tills det blir så som i datorn även där jag ska bo,  och jag kommer att baka massor vet jag, för jag tycker ju det är jätteskoj att baka egentligen.
Nu det senaste året har det inte blivit mycket gjort alls om jag jämför med förut innan jag blev sjuk, men med rätt kök och handikapps anpassat hus så kommer det att bli kanon och jag kan få fungera som förut.

Min arbetsterapeut ringde igår och hade fått hem mitt elektriska ryggstöd jag ska få ha i min säng så jag kan sitta med lite stöd där nu under mina lite jobbiga veckor efter operationen.
Hon och min sjukgymnast på sjukhuset kommer hit imorgon och ska hjälpa mig igång med den och samtidigt kolla upp lite hur jag har det.
Det kommer att bli jättebra att slippa bulla upp med "tio" kuddar bakom ryggen i sängen och det blir kanon att bara trycka på en knapp så åker ryggstödet upp av sig självt och jag kan skriva, sitta med datorn, eller lösa korsord bara utan att krångla så mycket.
Det blir jättebra och jag längtar tills imorgon.

Det känns lite tråkigt nu då jag är hemma hela dagarna och jag inte kan göra så mycket som jag kunde innan operationen.
Jag får inte böja min höft mer än 90 grader så jag kan inte ens åka ut till postlådan då det är ganska krångligt att ta mig upp på min hiss efter att ha varit ute.
I vanliga fall har jag inga problem att ta mig upp för den höga kanten vid hissen men det krävs att jag böjer mig framåt och tar tag i en pinne i hissen jag håller mig i och drar mig upp med. Nu kan jag inte böja mig så mycket som jag kunde då,  så jag får snällt vara inne i några veckor nu eller så får jag få hjälpt att putta upp mig på hissen förstås.

När jag låg på sjukhuset så hade min pappa födelsedag, han fyller år den 19 oktober och jag tänkte på honom hela dagen lite extra och hade önskat att han levde och hade det bra, men jag får hoppas han har det bra där han är.
Han skulle fyllt 71 år och det är så himla sorgligt att han inte finns mer.
Så himla sorgligt att människor får fel hjälp eller ingen hjälp alls så dom inte orkar.
Önskar att samhället var helt annorlunda och att det fanns resurser att hjälpa snabbt då det behövs.


Imorgon förmiddag ska jag följa med Gert till hans doktor i Falun och se till att hans doktor hjälper honom att få byta medicin och så ska jag se till att hon skriver en ansökan så han kan få komma iväg på något rehab så han får lite hjälp med all sin värk.
Han ska inte behöva ha det så som han har det och jag känner att jag vill följa så jag vet att hon förstår allvaret. Han är inte en gnällig person alls så han kämpar inte alls för sig själv utan tycker att det nog kanske går över till slut det onda. Men med många års värk nu så är det nog tycker jag,  och jag hoppas verkligen hon är bra och hjälper oss så mycket det går så han kan få hjälpt och behandlingar som kanske kan göra att värken försvinner eller iallfall blir bättre.

Nu har jag suttit lite för länge igen känner jag, så jag tar och lägger mig lite och vilar.

Ha en jättebra dag alla!

Kram kram