måndag 29 oktober 2012

Rullstolskörning i snö är då verkligen inte det lättaste:)

Hej och god förmiddag på er!
Jag och Gert har varit in till banken en sväng på morgonen och jag är nu hemkommen och har lagt mig i min säng,  och jag har höjt ryggstödet. Lyx,  verkligen lyx för mig. Jag är jätteglad för att jag kan sitta upp i sängen och det blir ju så mycket lättare att skriva i datorn eller läsa en bok om man kan sitta i sängen istället för att ha massa kuddar under huvudet, för det är ju inte särskilt bekvämt alls.

Jättesnöigt var det ute och jag kan lova att jag måste köpa nya däck till min rullstol med mönster i, för det går verkligen inte att åka alls med mina däck.
Det kommer att bli en jobbig vinter när man bara slirar runt och inte tar sig alls dit man ska, så jag ska nog be Mattias om en kurs i vinterrullstols körning bara jag köpt nya däck först då.
Mattias är en jättegullig kille som hade rullstolskursen jag gick på i början av sommaren.
Han är expert på att köra rullstol och kan åka överall, men då har har ju också tränat ganska många år av sitt liv förstås, så ska man få hjälp av någon så är det av honom!!
Jag som är en person som vill klara mig själv känner att det ju är jätteviktigt att kunna rulla på mig själv, men idag fick då Gert lov att putta på mig överallt för det verkligen gick inte!!
Frustrerande och man blir ju faktiskt lite ledsen samtidigt som man blir arg.
Nu är det ju inte någons fel att det kommer snö i det här landet, men man blir arg iallfall för när jag tänker framåt så kommer ju jag då inte att kunna ta mig utanför dörren kanske på vintrarna själv och så vill jag inte ha det!
Lite svårt att flytta iväg till ett varmare land bara sådär, men nog vore det skönare så jag skulle kunna vara och känna mig lite friare i livet:) Det får vara en önskedröm förstås <3

Jag ska skaffa nya däck och sen ringer jag Mattias och ser om han kan ha en liten snabbkurs med mig på stan kanske haha:)
Jag tänker lite också på bilen jag ska köpa som ska kunna ta in min rullstol med hjälp av en robot i skuffen, jag har svårt att tro att jag skulle kunna ens ta mig fram till bilen med rullstolen då det är mycket snö,  så den kommer nog inte bli använd särskilt mycket på vintern tror jag.

Men idag är ju bara den första dagen med snö och med nya däck och lite träning så kanske det går lättare än jag tror.
Det är ju lite extra svårt just nu också då jag har en nyopererad höft som gör att jag inte kan böja mig och ta i när jag ska framåt så det blir alldeles säkert bättre då det läkt och är klart inuti min höft.

Det är så fantastiskt härligt att kunna sitta upp med benen i sängen och skriva i min blogg och det känns som jag är nästan en "kändis" eller någon som kan göra som den vill haha, konstigt att så lite kan kännas så lyxigt.
Jag vet ju då jag bott på hotell eller varit utomlands att jag tycker det är så himla lyxigt också, att slippa laga mat, slippa allt liksom och bara vara och njuta av livet som är just då.
Härligt härligt, men i längden vet jag ju inte om jag skulle tycka det var så härligt förstås och jag lär nog inte få testa det så lång period någongång så jag tröttnar ur :)

Även fast den här dagen inte blev så positiv då jag tänker på snön och rullstolen så är ju själva dagen och livet jätte fantastiskt härligt iallfall och man ska ju faktiskt tänka på det.

Vi är ju inne i en fas i livet som känns väldigt spännande och det ska bli så himla spännande och skönt att få bo i ett hus där jag faktiskt kan vara överallt i huset och inte behöva bara vara avgränsad till en yta bara.
Vi kände ju som jag skrev igår att det ena huset vi tittat på skulle bli jättebra, men nu går man ju och oroar sig för att det är många andra som tycker lika och då blir det ju inte så jättebra i slutänden:)
Men hålla tummarna får vi göra förstås och blir det inte det, så hoppas vi ju på att hitta något annat förstås som kan passa oss.

Våran fina lekstuga :)

Hon som köpt vårat hus har lovat att om vi inte hittar ett hus så här direkt så får vi ha kvar våran lekstuga och hämta den här senare då vi hittar ett hus.
Det känns jättebra och det är ju supersnällt verkligen.
Det är min pappa som byggt lekstugan till mina barn, så självklart vill jag ha den med mig.
Den betyder jättemycket för mig och den är liksom min pappa.
Den har nu blivit flyttad några gånger redan och det känns som om dom som varit snälla och hjälpt mig med den förut blir galna till slut haha på mig och min lekstuga:) men som sagt, den betyder mycket och känns viktig och självklart vill jag ha den med mig.
När jag skiljde mig med mina barns pappa för länge sedan ( 12 år sedan faktiskt, den 1 februari 2001 flyttade jag,  och det är ett datum jag aldrig kommer att glömma, det viktigaste beslutet i mitt liv verkligen!), så stod ju lekstugan där vid det huset vi hade då. Jag skulle inte få ta den med mig därifrån för han tyckte den skulle stå kvar där och dom skulle få leka i den där, men med hjälp av min advokat så skrev han under ett papper så jag kunde hämta min pappas lekstuga när jag hittat ett eget hus.
Tänk att jag fått lov strida om allt, men det var ju min pappa som byggt den till tjejerna så självklart skulle den vara vid mig där jag bodde.
Nu då min pappa inte lever längre så känns det ju extra viktigt för mig att ha den kvar, och mina barn eller Gerts pojkar kanske får barn framöver och då kan ju dom barnen leka i lekstugan lite kanske:)

Igår kväll var vi på innebandymatch i Ludvika då Melina spelade match, det gick inge vidare och dom förlorade stort, men bättre lycka nästa match förstås:)
Jag är inte alls en sån person som är tävlingsinriktad, jag har bara fått "horn" en gång och det var många år sedan då jag skulle åka folkrace i växjö.
Farbrorn som jobbade där stod och peppade mig jättemycket innan start, så när jag skulle iväg så ville jag verkligen vinna!!
Haha men även fast jag tyckte jag körde jättefort och bra så kom jag nog sist om jag minns rätt :) Men lite skoj att jag kände att hornen växte ut iallfall en gång i mitt liv och jag trodde verkligen på mig själv då tack vare honom.
Den gången jag var dit så var det med golvfirman jag jobbade på,  och vi skulle lära oss om Svenska badkar,  och jag och Ulrica var där en hel helg och hade skoj.
Vi körde bland annat en bil som svängde höger då man svängde åt vänster och tvärtom i en bana, och så körde jag fyrhjuling och så folkrace:)
Jag måste få säga att jag var rätt duktig i banan där man svängde åt fel håll mot man trodde enligt ratten, inte många koner som jag behövde springa och ta upp efteråt faktiskt:)
Vi gick runt i overaller hela dagen och käkade pulvermos och korv, en härligt rolig dag och vi hade superskoj.
På kvällen minns jag att vi skulle få en god middag och dom frågade vad jag ville ha att dricka innan maten och jag sa en corona, alla i hela gruppen fick då lika som mig, så det måste ha varit en rekord försäljning av corona den kvällen.
Jag hade inte druckit sån öl förut men Ulrica hade med sig några till oss som vi skulle ha på rummet innan, och vi hämtade isbitar som vi fyllde handfatet med och la i ölen där.
Hon var lite mer van än jag om man säger så och vi hade superroligt verkligen.
Vi hade skoj och samtidigt lärde vi oss mycket om massage badkaren och allt runtomkring det, vi fick också provbada på ett spa i växjö så vi skulle veta vad det var vi sålde på vårat jobb.
Jag har ända sedan dess velat åka tillbaka till växjö och ta med barnen för det fanns ju annat än det jag testade då jag var där,  och dom skulle tycka det var jätteskoj är jag säker på, men ganska långt är det dit och det har tyvärr inte blivit av än. Men man vet aldrig den dagen kanske kommer:)

I fredags fick jag ett brev från Melinas doktor som bekräftade att hon växt klart enligt röntgen bilderna och jag har nyss pratat med dom på ortopeden i Falun för att sätta upp henne på en operationslista.
Lika som jag gjorde med mig själv för några månader sedan.
Upp till tre månader kan det ta innan dom ska operera hennes ena knä men det blir bra sen då dom gjort det och lagat det. Det värsta är väl att hon behöver ta båda knäna, men hon får ta det högra först som är värst och sen det andra när det första blivit helt och klart.
Gips och kryckor i några veckor blir det för henne då,  men det kommer alldeles säkert gå bra.

Marielle kom hem från sin kick off resa till Lindvallen och sälen igår och hon hade haft det jättebra. Hennes jobb börjar inte förrän i mitten av december,  så hon får bli hemma ett bra tag till innan det är dax.
Hon kommer lära sig massor i vinter och hon kommer att få det kanonbra och om hon får lediga dagar kan hon ju åka skidor eller snowboard och bara njuta av livet lite :)
Det är ju inte heller lika långt dit som det var till London, så vi tar oss nog en sväng dit och hälsar på, om inte annat bara över dagen kanske så vi får se vart hon jobbar och hur hon har det.

Nu känner jag att jag ska ta mig något att äta snart så det är lika bra att jag slutar skriva för idag.
Jag hoppas ni alla får en fin härlig vintrig dag idag:)

Kram kram från mig



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar