Skönt att få lite hjälp

Hej och god morgon!
I förrgår fick jag kläder i brevlådan som jag köpt från en tjej i Borlänge som jag sett på köp och sälj sidan på face book:)
Två toppar och ett par jeans för 90:- totalt:) Superbilligt så jag tog en chansning förstås,  för man vet ju inte alls om man kan ha det man köper utan att prova.
Hon skickade paketet till mig och jag blev så ivrig när det kom i brevlådan, så även om jag har svårt att få på mig jeans själv så gick det med hjälp av min tång jag har här hemma:)
Jag har långa ben och brukar få köpa jeans med extra långa ben, och dom här hade jag ingen koll på alls, utan jag bara köpte dom och så fick jag se.
Dom satt perfekt, eller hur perfekt kan dom sitta nu på den här kroppen haha:)
Mina ben och min rumpa är inte alls som den brukat och eftersom jag inte kan gå så känns det inte fullt lika viktigt att det ska sitta perfekt. Men dom passade,  och jag slipper ha ett par jeans som bara ramlar av mig varje gång jag ska förflytta mig från rullstolen och dit jag ska.
Jag köpte dom till och med trots att det var en för liten storlek, för ibland har jag kunnat ha den storleken, och som tur var kunde jag det nu med:)
Jätterolig dag blev det och jag hade på dom ända tills kvällen eftersom det var krångligt för mig att få dom av mig, Gert fick dra av mig dom innan jag skulle lägga mig:)

Eftersom jag mest sitter i min rullstol så är det skönaste förstås att ha mjukis brallor bara och en tröja så det kändes lite roligt att ha nya kläder och få känna mig lite fin en vanlig hemmadag igår:)

Idag har jag varit på sjukgymnastik igen och fått lite hjälp med att stretcha mina ben och det känns superbra att få hjälp, och särskilt nu  innan jag ska operera mig.
När jag kom ut och skulle sätta mig i bilen så kändes benen så himla mycket smidigare och lättare än dom brukat, så det kommer verkligen vara bra för mig att få hjälp att stretcha och töja mina ben som har muskler som är som klumpar haha:)

Det är redan bara en vecka kvar tills jag ska läggas in och nu hoppas jag verkligen att jag ska hålla mig frisk så det blir klart den här gången.
Jag längtar samtidigt som jag gruvar mig och dagarna går jäkligt fort tycker jag nog nu då det bara är en vecka kvar.
När jag opererat mig så hoppas jag att jag är så pass pigg så jag kan ta mig till sjukgymnastiken iallfall någon gång i veckan så jag kan få bli lite bättre än jag varit nu ett längre tag.
Benen som ju inte rör sig mycket alls nu eftersom jag inte kan gå, behöver hjälp och stretch och massage så dom får bli lite mjukare och rörligare om jag har tur. Efter idag känns det verkligen hoppfullt och jag ska dit redan på fredag igen och det känns kanon!

Bara att känna att man får hjälp är superskönt och härligt,  och jag blir att må så himla bra och så vet jag ju att jag kanske kan bli lite bättre i mina ben om jag får lite hjälp.

Allt man kan ta till vill man ju göra så det ska kunna bli en aningens bättre, eller bättre kommer ju inte benen bli i styrka kanske men att dom känns bättre vore ju skönt.
Jag hoppas förstås innerst inne att jag en vacker dag ska kunna gå igen, men vet att det är orealistiskt att tro det,  så om jag bara blir en gnutta bättre så kommer jag att tycka att det är kanon.

Det är ganska jobbigt att inte orka stå mer än en jättekort liten stund medan jag diskar upp en kastrull tex, eller att jag knappt ibland orkar resa mig från rullstolen för att ta ett steg in på toaletten.

Det känns jobbigt att inte veta hur det ska bli framöver, om det kanske blir sämre så jag behöver ha en assistent här hemma som hjälper mig med allt. Usch jag hoppas verkligen att jag slipper bli så dålig,  och jag hoppas att mina ben är så dåliga som dom tänker bli, så dom inte kan bli sämre:)

Min sjukdom har gått ganska snabbt om man läser om andra med Ms.
På ett år kan man säga att jag faktiskt blivit helt handikappad och inte kan gå alls.
Jag har ju läst om olika sorters Ms och förstod direkt vad jag hade för sort, men jag har läst att det långsamt blir sämre med min sort,  och för mig tycker jag inte att det gått långsamt.
Jag tycker nog snarare att det gått i rasande takt eftersom jag ju i höstas  kunde gå utan kryckor till och med.
Om jag tänker för mycket på det kan jag bli lite ledsen faktiskt, så jag låter oftast bli att tänka på det, men det är ju verkligen så att det gått snabbt och att jag ganska nyss faktiskt kunde gå och vara ungefär som vanligt.
Som jag skrivit förut så är det en väldigt konstig sjukdom och ingen vet hur det kommer att bli heller,  så man kan inte få några enkla svar på sina frågor.
Man får ta en dag i taget och man har ingen aning om hur nästa månad ser ut ens så jag har bestämt att jag inte ska oroa mig för det och leva i nuet istället och det gör jag faktiskt.

För flera månader sedan, jag minns faktiskt inte när det var jag började på yoga och träffade min vän Jenny där, så slutade jag ju att dricka kaffe. Jag slutade ju med många saker och jag blev jättenyttig och åt sunt och bra i flera månader. I somras då vi skulle åka till Gotland på semester så bestämde jag mig för att fuska den veckan, och jag har fortsatt att fuska.
Jag har inte börjat dricka kaffe än men det mesta av allt annat äter jag nu och har bestämt mig för att ge det en ny chans direkt efter min operation eftersom jag ju då inte är sugen på något alls så kan det ju vara ett kanonläge och sluta igen.
En av dom allra jobbigaste sakerna som jag känner är något jag saknar varje morgon är kaffet, ja det kan låta larvigt men just morgonkaffet till frukosten är det enda jag saknat och saknar varje dag.
Jag har funderat lite om jag kanske skulle börja igen och ta en kopp varje morgon och sen inge mer förstås för då skulle jag ju också få lite mer livskvalité eller hur man nu kan kalla det haha:)
Funderar lite fram och tillbaka och för och nackdelar om kaffet och är ju lite rädd att jag kanske tar mer än en kopp kaffe när och om jag väl börjar igen och det vill jag inte ska hända.
Innan jag slutade dricka kaffe fick jag gå på toaletten miljoner gånger om dagen kändes det som, och efter jag slutat dricka kaffe har det varit så himla mycket bättre. Kanske ska jag inte utmana ödet och försöka med en kopp om dagen utan faktiskt härda ut och hoppas sugen någongång försvinner. Svårt svårt och självklart klarar jag mig utan kaffet, men det är liksom en vana man fått som har varit väldigt svår för mig att få ur huvudet tycker jag.
Jag har inte fuskat en enda gång och tagit kaffe så jag har varit duktig på det viset, men suget har inte försvunnit alls så som det gör med godis och socker och sånt:)

Igår pratade jag med våran mäklare och vi bestämde att dom skulle komma hit på fredag och ta kort på och i vårat hus för att sen kunna lägga ut det till försäljning.
Jättespännande och skoj men samtidigt vemodigt då vi ju verkligen lagt ner hela våran själ i huset känns det som.
En sak som ju också känns lite tokigt är ju att vi inte har en aning om vart vi ska ta vägen om vi får huset sålt, vi vet ju förstås vart vi vill hamna men det gäller att det finns ett ledigt hus eller lägenhet just då vi säljer vårat hus:)
Lite chansningar ska man ju förstås ta i livet och det här blir verkligen en haha:)
Det skulle ju se ut om vi får huset sålt och så får vi sex personer flytta in i en tvåa eller trea för att det inte finns något annat:)
Ni som läser min blogg  kanske har något tips, ni får gärna höra av er till mig om det förstås, helst då ett hus med en våning och fyra eller fem rum och kök. eller en lägenhet på bottenvåningen någonstans eller med hiss. Vi ska inte bo kvar här i Smedjebacken har vi tänkt,  utan det blir mot Ludvika någonstans som vi vill hamna:)
Vore jättesnällt om någon vet något bra som kan passa oss:)

Vi fick lite fart igår och kom på allt vi skulle behöva göra innan fredag, så det är bara att greja på så det blir så fint det går innan det är dags för kort tagning.
Gert har blivit jätteförkyld igen och han är nästan sängliggandes,  så vi får se hur det blir med allt och hur mycket vi orkar och hinner.
Min kompis Annika ska komma hit imorgon eftermiddag och hjälpa mig lite och sen min syster på fredag morgon så det blir nog klart och fint tills han kommer och ska ta kort hoppas jag.
Ha en bra dag alla!

Kram kram