Hej idag igen:)
Jag skriver idag om att inte behöva ha prylar. Jag har gärna köpt fina saker att göra fint med i fönster och så här hemma, men prylar som tv och musik maskiner och telefoner är inte alls något som jag mår bra av.
Det finns många som måste ha det senaste i elektronikväg och jag är precis tvärtom jag.
Jag tror det kommer mest från då jag var tillsammans med mina barns pappa, han skulle ha det nyaste jämt och det värsta så han kunde "skryta" med det. Jag tror minsann att jag också blev lite skrytig på den tiden och tyckte det var såå bra att få se den nyaste filmen före alla andra tex.
Jag var nog inte så, så länge utan det gick över och jag vaknade sakta till under åren och fick till slut nog av skryt och saker.
Jag vann på bingolotto en gång på onoff och hade kunnat få en ny dammsugare, nytt strykjärn mm för femtusen som jag vann. Men då vi var i affären så fanns det inte en chans för mig att kunna få min vilja igenom, för han skulle ha en cd spelare med många skivor i som kostade mer än den summan vi vunnit. Inte skoj att åka därifrån faktiskt för jag hade ju verkligen ingen nytta av den han köpt, bara ännu en pryl!
Lika med hans bil han köpte som jag skrivit om förut, en Bmw M3:a som kostade oss så himla mycket pengar, inte en chans att det var värt att ha en sån bil.
Många trodde på den tiden att det var på grund av bilen jag blev ihop med honom?
Tänk så fel dom hade, dom kände inte mig alls förstås för jag blev tillsammans med honom innan bilköpet och jag kämpade som en tok för att han inte skulle köpa en så dyr bil, men det spelade ingen roll hur jag försökte för han skulle ha den.
På den tiden var det inte många som hade såna dyra bilar så för mig var det ju inte klokt att köpa en bil som kostade lika mycket som ett hus typ:)
Nej saker och bilar och prylar av såna slag är inget för mig alls, jag är glad jag har en gammal hederlig mobil som går att sms a med och att ringa med.
Jag känner inget behov alls av att ha nya fina saker som ändå inte egentligen behövs.
En sak jag älskat att köpa har istället varit tyg och gardiner, jag har alltid älskat att fixa och göra fint hemma vart jag än bott.
Jag märker att jättemånga måste ha det senaste i allt och det känns inte sunt alls, jag förstår verkligen inte det alls och tycker allt går alldeles för fort i utvecklingen. Men inte undra på eftersom alla gapar efter mer och mer och nyare och nyare hela tiden.
Jag är nog väldigt gammaldags jag som hellre har mina gamla grejer som fungerar, än att köpa nya. Dom gamla grejerna var oftast starkare och bättre förr i tiden dessutom:).
Min matberedare tex har jag använt sedan 1993 tror jag och den fungerar hur bra som helst.
Gert hade en alldeles ny här då jag flyttade hit till honom, men jag ville ha min kvar jag haha, så hans syster fick hans och min fungerar lika bra nu som då.
Ja alla får förstås vara som dom är, men man kanske ibland skulle stanna till och inse att livet inte handlar om saker och prylar, jag tror man flyr lite från livet och man inbillar sig att man mår bättre om man kan köpa den där nya saken:)
Jag tror inte det finns en chans att i längden må bättre för att man köpt en ny tv eller ny mobil, man lurar sig själv tror jag, men jag kanske är helt ute och cyklar och har ju inte några belägg alls för att det är så som jag skriver.
Men för mig är det iallfall helt glasklart att det är så och jag kör på efter min känsla och vet hur jag känner och tycker.
Jag gruvar mig faktiskt för att när min mobil en dag går sönder så måste jag köpa en ny, och nu för tiden finns ju nästan bara såna man drar på och en sån vill jag bara inte ha, men men den dagen den sorgen förstås.
Mina barn lägger ut bilder på något som heter instagram och jag sa för någon månad sedan att jag kanske också skulle kunna kolla på det vad dom lägger in:) Men då fick jag höra :Men mamma du kan ju inte ha det för du har ju en vanlig telefon och då fungerar det inte:)) Haha vad jag inte är med i matchen då det gäller nya grejer som dyker upp.
Jag menar inte med det här som jag skriver att jag bara vill ha gamla skruttiga saker, för så är det verkligen inte utan jag vill ju ha fint och ordnat och så men inte behöver jag ha en massa ljud system för att kunna se på en film precis:) Förstår inte varför jag ska ha sladdar och högtalare överallt, det blir ju dessutom jobbigt att städa, vilket jag verkligen inte gillar.
Nej jag behöver inte så mycket alls faktiskt och jag är glad för min familj och för dom saker vi har här och det allra viktigaste är ju kärleken!
Tänk om alla kunde känna lite så som jag, då skulle det bli så mycket billigare och dom skulle må bättre inuti tror jag.
Min familj är absolut viktigast i hela livet och mina närmsta vänner, vad är alla allroundsystem och prylar mot familjen och dom vänner man älskar och tycker om och som betyder allt?
Kanske är en konstig jämförelse men för mig är den självklar, men det är väl för att jag varit med om så mycket så jag insett vad som är viktigast för mig och därför kan jag jämföra så som jag gör:)
Nej prylar är inte för mig alls, jag är så jättenöjd med allt jag har och känner inte alls någon längtan till nya grejer hela tiden.
Många tar också till att köpa något nytt, någon ny pryl för att få förhållandet att kännas lite bättre igen, om det känts tråkigt i själva livet kanske.
Tror dom flesta känner igen sig i det.
När det känns lite tråkigt och man kört fast hemma så renoverar man ett rum, bygger ut, köper en ny bil eller något annat. Man lurar sig själv lite och tror att det ska bli bättre. Det finns ju dom som skaffar barn också förstås vilket ju inte alls är en bra idé men ideér finns det gott om när det gäller att få må lite bättre. Man kan ta alla halmstrån och sätt man kommer på och just för stunden kan det ju kännas skoj och bra igen förstås.
Det viktigaste för mig är ju att man kan prata om allt och komma överens om hur man vill ha det, då slipper man köpa eller renovera för att må bättre och man kan leva på gott, utan en massa ljug för sig själv för det är ju ofta så man gör.
Jag och min förra man gjorde lika förr i tiden, vi flyttade från Ludvika hit till Smedjebacken för det skulle bli bättre då:) Haha vilken lögn vi levde i och inte blev väl det nå bättre.
En stund försåts var det lite bättre och vi tyckte det var okej och vi hade ett nytt hus att fixa och göra fint i, men sen då?
Nej kärleken var slut och inget hus i hela världen hade kunnat hjälpa det.
Så här efteråt är det ju så klart, och man ser det på ett annat sätt än man gjorde då.
Jag pratar ju av egen erfarenhet och känner att många gör lika som jag och vi gjorde då.
Nu måste man ju lära sig själv av sina misstag förstås och jag kan lova att jag gjort det.
Jag tänker aldrig leva nu som jag gjorde då, jag tänker leva i nuet och få finnas och min Gert ska få finnas och finnas hela livet.
Vi ska finnas för varandra och låta oss tycka och tänka som vi vill och inte som någon annan.
Vi ska må bra inuti i kropp och själ och älska varann för att vi är vi, och inte för att vi har köpt någon pryl, utan för att vi trivs med varandra och oss:)
Jag sitter och skriver medan Melina spelar musik och jag inser att jag sitter och skriver i takt och det går undan kan jag lova haha:)
Inte klokt vad orden bara kommer av sig själv varje gång jag sätter mig, det blir så långt så inte någon kommer att orka läsa idag:)
Jag tror att många inte kommer att gilla mitt inlägg idag kanske då jag tar upp det där med prylgrejen, men jag hoppas ni vet att ni alla ju för mig får göra precis som ni vill och känner, jag dömer ingen utan man göra som man vill. Vill bara förmedla min känsla och hur jag ser på det, det är inte alls så att jag har rätt på något sätt, men för mig är det så och jag tycker att jag har rätt:)
Härligt att man får tycka och tänka som man vill och det gör jag verklien känner jag.
Ibland tycker jag nog för mycket haha:)
Vi har varit till ortopeden i Falun med Melina och hennes knä idag nu på morgonen och hon ska få göra en ny röntgen och sen ringer doktorn för att tala om vilken operation hon tycker att Melina ska göra i sitt ena knä. Det hoppar ur titt som tätt och jag som har en höft som vill hoppa ur vet precis vilken hemsk känsla det är, så det blir bra om dom lagar det åt henne så det inte behöver hoppa ur mer.
Vi var ju till ortopeden och då såg jag avdelning 18 där jag kommer att ligga om två veckor, jag verkligen längtar faktiskt men samtidigt så gruvar jag mig förstås för att det ju blir superjobbigt efteråt.
Kram på er nu och ha en bra dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar