Att ha långa ben är inte alltid positivt:))

Hej och god morgon

Igår kväll då jag skulle lägga mig hade jag världens idé till min blogg, jag tänkte skriva upp den så jag inte glömde bort men jag glömde bort att skriva upp den och nu har jag inte en aning om vad det var jag tänkte på:)
Lite typiskt men jag skriver väl på som vanligt då och så får man se vad och hur det blir då jag är klar:)

Igår hade jag en hektiskt dag men rolig, först var jag till Borlänge och lämnade in loppis grejer, jag hade hyrt två hyllor men då jag kom dit hade jag behövt tio haha,  herregud så mycket saker jag hade. Jag lyckades få hyra en hylla till iallfall,  så tre stycken blev det till slut och jag fick ändå åka hem med massor av saker som inte fick plats.
Marielle var så snäll att hon skjutsade mig dit och hjälpte mig att bära, med hjälp av hennes Oscar också, så jag bjöd dom på lite mat som tack för hjälpen efteråt.
Jag får ta med alla grejer som jag fick med mig hem igen nästa vecka då jag ändå ska till Falun till sjukhuset, om det är något som blivit sålt förstås.
Jag gör inte det här för att tjäna pengar utan för att jag faktiskt inte kan slänga hela rena bra saker som kanske någon annan behöver.
Jag skulle lika gärna kunna skänka det mesta,  men då det är massa olika saker så blir det lite jobbigt att lägga in annonser för varje sak så det känns lättare så här,  och många saker som jag ställde där hade en "skänkes" lapp på sig:)
Blir verkligen inte att må bra då jag kastar hela saker som fungerar, men skräp är ju liksom skräp och det slänger jag gärna.
Jag hade mycket gardiner, överkast och tyger också. Jag har varit en riktigt gardinmänniska så det känns inte roligt att slänga fina tyger som är hela och rena och kanske inte ens använda,  så jag hoppas det kommer till användning av någon annan.
Superskönt att göra sig av med massa saker man inte behöver och jag blir att må så himla bra, jag mådde ju bra förut också förstås, men ännu bättre känns det då jag får ordning här hemma.

Ett rum i källaren som det håller på att bli ordning i.

Gert har tagit kort nere i källaren så jag kan titta och se lite vad jag vill ha kvar och inte,  så han slipper bära upp allt för att jag ska titta. Det är riktigt jobbigt att inte kunna gå ner och greja på plats längre, men jag får vara glad över att jag kan göra det jag kan här uppe istället.

Igår då jag var med Marielle och Oscar och käkade lite efter allt plockande som blev med alla grejer så ringde dom om min rullstol.
Jag har alltid vetat att jag har långa ben, men att jag hade såå himla långa ben visste jag inte.
Min rullstol som dom ska hjälpa mig att fixa är tydligen den högsta som finns redan.
Det går att sätta större hjul längst fram för att höja den,  eller att byta dyna till en högre för att jag kan sitta bättre.
Att byta länkhjulen där fram känns inte som ett alternativ då rullstolen blir svårare att manövrera.  Jag tycker jättemycket om min rullstol eftersom  den är  enkel att svänga och snurra runt i,  så jag vill inte göra så att den blir svårare,  utan det får bli en högre dyna men samtidigt en skönare än den jag har idag som är totalt värdelös faktiskt.
Ju mer jag suttit i den ju mer har jag ju känt att jag sitter jättedåligt,  så jag hoppas vi kommer till rätta med det och att jag kan sítta skönt och slippa få ont i ryggen mer.

Jag är 1,69 lång och jag har svårt att få till rullstolen så den fungerar för mig,  och då kan man ju undra hur det är för dom som är 1,85 tex, hur sjutton illa sitter väl dom i sina rullstolar isåfall?

Knepigt tycker jag och när jag tänker på allt dom kan göra för mig i min kommande bil,  så tycker jag att dom borde kunna utveckla och göra fler modeller av rullstolar också.
Men det kanske kommer så småningom och jag vill bara sitta bekvämt och kunna få balans i stolen så jag kan göra allt jag måste utan att få ont i hela ryggslutet som jag ju faktiskt har nu.

Jag har aldrig behövt sy upp byxor till mig och har tyckt det varit jättebra, men med långa ben i en rullstol är det mindre bra då helt klart:)

Jag skulle göra pannkaka igår till tjejerna och tog ut det jag behövde ur kylen, äggen låg i en förpackning med plast runtomkring så jag skulle sprätta upp den innan jag tog ur äggen och vad hände då?

Jo tre ägg på golvet:) Så himla typiskt och jag som inte når golvet och inte törs böja mig då min höft kan hoppa ur. Jag kan inte stå och böja mig heller oavsett höfterna för mina ben bär mig inte alls, men även om jag suttit i rullstolen eller arbetsstolen så hade jag inte nått till golvet.

Marielle fick vara min hjälpreda och städa upp tre sliskiga ägg haha:) Efter många torkningar så blev det iallfall rent och fint och jag fick börja om.

Jag förstår då inte varför äggen var tvungna att hoppa ur kartongen så där! :)

När man inte kan göra saker så är det ju då allt händer, och jag kan lova att jag tappar saker hela tiden,  och det är ju så frustrerande eftersom jag ju inte kan ta upp själv efter mig.
Eller frustrerande vet jag inte om det är, mest irriterande kanske.
Jag kan till och med bli lite arg och så svär jag, ja jag brukar aldrig svära nästan men just då som igår då äggen for ur kartongen så kan jag lova att jag svor:) Men inte för att jag blev av med några ägg utan för att jag inte kunde ta reda på efter mig själv:)

Det finns många saker som man inte tänker på när man är frisk men nu då jag inte kan gå så märker jag jättemycket som jag aldrig tänkt på förut.
När Gert kom hem från jobbet igår kväll så satt jag på min arbetsstol i köket och stekte pannkakor och han satt sig i min rullstol lite.
Han har korta ben så den passade perfekt för honom, jag bestämde att han skulle fixa grönsaker och sitta kvar i rullstolen medan han skar grönsakerna,  och han gjorde det men insåg precis som jag gjort att vi har ett väldigt ohandikappat hem här hemma:)
Han har ju sett hur jag fått kämpa på och förstås trott och förstått mig,  men nu blev det ännu tydligare så det var jätteskönt faktiskt att han provade han med:)

Alla människor borde sitta en dag i sitt liv i en rullstol för att få insikt och förståelse känner jag, dom allra flesta är förstås jättegulliga men ändå liksom.
Jag tror det skulle vara en jättenyttig grej för alla och kanske skulle människor bli lite snällare mot alla bara genom att få en annan syn en stund.
Det borde finnas en obligatorisk kurs där alla får träna och prova en dag, faktiskt enligt mig inte alls dumt och vad himla bra det skulle vara.
Alla kanske automatiskt skulle tänkta till lite och bli lite vänligare och ha mer förståelse för andra människor oavsett om man sitter i rullstol eller inte.
Det gäller ju förstås lika för dom som är hörselskadade och blinda tex, att om vi alla provade att ha det som dom en dag så skulle vi alla ha bättre förståelse och kanske bli lite mer ödmjuka till livet. Det är förstås vad jag tror och hoppas skulle hända men vad vet jag egentligen?
Känns ändå som att det vore jättebra om alla testade allt för att få mer insikt och förståelse!


Marielle tatuerade sig ju häromdagen och resultatet blev så här:)

Foten

handleden

Hon ska snart åka till London och det känns som dagarna bara försvinner och snart är det dax.
Jag kommer att vara jättenervös då hon åker men jag vet hon fixar det galant och det hjälper ju inte alls att jag är hemma och är nervös.
Jag ska operera mig medan hon är borta så då kan jag inte prata med henne på en vecka ungerfär,  så då får Gert  ha kontakt då jag är på sjukhuset så han kan berätta för mig sen hur det går för henne.
Jättespännande kommer det att bli och roligt för henne att få åka iväg och träffa massor av nya människor och få klara sig själv och fixa det bara hon!

Idag blir en härlig dag och jag ska bara vara hemma och inte åka iväg någonstans och det ska bli riktigt skönt. Det är ganska jobbigt att ta mig i och ur bilen så slipper jag det är det jätteskönt. Ibland då jag vill göra saker så kämpar jag förstås på och det fixar sig men jobbigt är det och mina ben gillar det inte:)
Det brukar vara värst då jag ska in i bilen och benen får spasmer och blir stenhårda:) Då spelar det inte någon roll alls hur jag gör för det går inte att vika dom och få in dom i bilen.
Jag måste då vänta ut anfallet och låta dom bli lite mindre stela så jag kan försöka vika och lyfta in dom med händer och armar.
Ibland har jag fått lov att få hjälp då jag inte alls kan göra det själv men oftast än så länge kan jag fixa det själv. Men bråttom får jag inte ha för då tar det mycket längre tid, det är ungefär som att benen totalvägrar och jäklas med mig då haha:)

Jättekonstig sjukdom men som jag skrivit förut så är det väldigt fascinerande och fantastiskt att kroppen verkligen kan fungera eller inte fungera som den gör:) Jag får mig goda skratt nästan varenda dag och det känns skönt att den hjälper mig att vara lite extra glad:)

Kram på er alla