Hej och god morgon igen!
Nu är det måndag igen och dagarna bara rusar iväg känner jag.
Det är nu mindre än en vecka kvar till Marielle ska åka till London, och imorgon ska jag till Falun för att prata med doktorn och förhoppningsvis få ett datum för operation.
Jag känner nu på morgonen att jag har ont i halsen och jag har inte varit förkyld alls på ett helt år nu så jag hoppas att det går över av sig själv, för jag kan inte operera mig om jag är sjuk.
När man väl får ett datum så laddar man liksom upp inuti sig för operation och då vore det inte alls bra att behöva ändra datum bara för att man blir förkyld tex.
När jag skulle operera mig i en höft för många år sedan så blev det strejk på sjukhuset i Göteborg precis då jag skulle iväg, det var jättetråkigt och jag fick lov att ställa om mig för ett nytt datum och det var inte alls lätt eller roligt.
En annan gång av gångerna så vaknade jag under operationen och jag kan lova, att ingen vill vara med om det. Jag skrek och skrek och ingen hörde mig. Jag skrek för att det gjorde så himla himla ont förstås. Jag var just då så säker på att jag var på röntgen då jag låg och skrek av smärta men fick efteråt reda på att det var operationen jag var på.
Det måste ha hänt något den gången och det är ju mänskligt att det kan bli tok eller fel så jag hoppas bara att det aldrig blir så igen.
Efter den operationen kom överläkaren in och frågade om jag varit vaken under operationen, han berättade att jag varit stel som en pinne under hela operationen och att man inte ska vara det.
När doktorn kom in och frågade mig så började jag fundera och sa att nej jag har inte varit vaken, men jag kände att det var lite pinsamt för jag hade ju skrikit kom jag ihåg, men jag hade trott att jag var på röntgen då! Det var alltså inte röntgen förstås utan mitt under operationen och det kom jag inte på förrän nästa gång jag skulle operera mig och jag la mig på operationsbordet!
Då kände jag ju igen bilderna jag haft i mitt huvud och förstod då att doktorn hade känt på sig rätt! Mitt huvud var dubbelt så stort också efteråt så något tok måste det ha blivit men jag var lite förkyld också så jag skyller mest på det jag. Törs alltså inte vara sjuk alls om jag ska operera mig ifall det skulle bli lika då.
Den här gången kommer det bli bra och jag hoppas efteråt att jag ska bli pigg och frisk fort.
Jag har ju opererat mig i Göteborg alla andra gånger och jag tror att en av anledningarna att jag kommit hem så fort är just det, att jag längtat hem efter barnen då jag ju inte kunnat träffa dom på en vecka. Mina barn har varit min drivkraft och kommer att vara det den här gången med är jag säker på:)
Den här gången ska jag vara i Falun och då kan ju Gert och Melina komma och hälsa på mig någon gång och Marielle som är i London då, kan jag ju inte träffa men prata i telefon går ju:)
Igår var vi till Örebro dit hon skulle på en anställningsintervju, spännande som tusan och ikväll ska hon på en intervju i Borlänge. Det händer grejer och det är så roligt att hon får komma på intervju och få lära sig och få erfarenheter av det. Jättebra och det är ju många som söker till varje jobb så det är ju kanon att få komma över huvud taget och vi får vara glada över det.
Det vore ju kanon att få ett jobb och veta att hon har det då hon kommer hem från London, men om inte så är det ju bara att söka vidare förstås och hon är jätteduktig på att söka jobb.
Helgen har varit jätteskön men hade förstås helst velat ha någon extra dag här hemma med allihop. Det blir ju lite ensamt här hemma på dagarna även om jag ju verkligen trivs med det också.
Jag trivs med att ta en dag i taget och att inte skynda mig med något, jätteviktigt för min sjukdom att inte stressa så det är verkligen A och O i allt. Jag måste verkligen ta en dag i taget och det är inte alltid så lätt då man ju varit van att planera och fixa så allt skulle hinnas med, man får lov att ändra hela livet då det blir så här och det går, men inte är det enkelt!
Men vem har sagt att livet ska vara så himla enkelt? Vore förstås härligt om det var lite mindre jobbigt men som jag brukar tänka så har jag fått vad jag orkar och jag orkar!
Som ju alla vet av er som läser min blogg så är jag jätteglad för livet och gläds för små saker i livet, men det har ju inte blivit så av sig själv alls, utan det har varit ett jobb. Lika som i en relation, man måste jobba på för att komma dit man vill.
Viljan har ju en avgörande betydelse förstås och min vilja är det absolut inte något fel på, jag vill ha det så bra jag kan och alla runt mig med förstås, så jag har bestämt mig för länge sedan, långt innan jag blev sjuk att jag skulle ha ett bra liv.
Idag ska jag åka till Ludvika på en liten sammankomst och uppföljning av den kursen jag gick förut där vi målade och lyssnade på musik och pratade, det ska bli skoj att höra hur alla haft det under sommaren. Gert ska skjutsa mig dit och min mamma ska hämta mig när det är slut.
Jag längtar verkligen efter att få min nya bil så jag kan ta mig fram och tillbaka själv och köra själv!
Det kommer bli ett helt nytt liv då när jag kan skjutsa mig själv och kunna bestämma själv om jag ska kunna beställa en tid någonstans utan att behöva fråga om det går först.
Frihet, och jag kommer att få känna mig superfri då jag kommer att kunna åka och hälsa på någon eller ta en fika på stan med någon jag inte träffat på länge när jag och om jag vill!
Jag är säker på att jag kommer att älska våran nya fina bil men inte pga att bilen är fin utan för att jag kommer att kunna köra den alldeles själv och jag kommer att få med mig min rullstol utan hjälp. Ja jag kommer ju förstås att få hjälp av roboten som alltid kommer finnas där för mig:) Härligt!
Jag sitter nu med en skål med banan, hallon och mango och njuter, jag tycker verkligen det är supergott som frukost. Jag måste baka lite nytt hårt bröd så jag har när jag blir sugen, ska nog försöka göra det på eftermiddagen idag då jag kommit hem igen.
Jag har nu ett bra tag fuskat med både det ena och det andra, jag har ätit godis och ätit bröd tex, men jag känner att det är nog nu!
Jag måste verkligen försöka skärpa mig, för tänk om jag skulle bli bättre i min sjukdom bara genom att äta annorlunda. Jag måste också skärpa mig med jogan, jag vet inte varför det inte blir av? Jag måste liksom schema lägga så det blir av tror jag minsann, det verkar liksom omöjligt även om jag ju vet att det också kan hjälpa i min sjukdom så gör jag det inte.
Det är ju bara att andas sat nam, sat nam, och andningen är ju viktigare än alla rörelser så nog borde jag kunna få till lite andning en halvtimme om dagen?
När jag ska operera mig kommer jag ha all tid i världen iallfall så då kommer jag att göra joga hela dagarna:)
I lördags så fick jag meddelande från flera stycken som läst om en tjej i Falun som haft Ms, ja hon har faktiskt blivit frisk och det är ju helt fantastiskt.
Jag fick mammas tidning och har läst om henne och är så glad för hennes skull förstås.
Om det som det ju verkar hjälpa och många har blivit friska, så borde ju alla vi med Ms få göra den behandlingen, och jag skulle ju förstås göra vad som helst för att kunna få gå igen.
Många åker utomlands också och gör någon slags behandling men jag tycker det verkar riskabelt och skulle inte tordas göra den behandlingen. Det jag läste om i lördags var också farlig vad det verkade så man vet inte hur det blir framöver med den behandlingen.
Tack snälla ni som tänkte på mig då ni läste om henne, och tack Anders som lyssnade på radion om Ms och mailade mig om det då du hört det på morgonen häromdagen.
I fredags fick jag och vi besked om hur mäklaren tror med vårat hus, så vi har bestämt oss för att sälja vårat fina hus.
Vi ska fixa till lite smått här hemma först, eller det är ju rättare sagt Gert som ska fixa till och så ska min mamma och syster hjälpa till lite också så det blir lite bättre innan vi säljer det.
Det är ett stort steg för oss att behöva flytta, men för min skull är det ju förstås det allra bästa.
Det är ju jättebra för Gert också som har problem och ont i händer och fötter.
Förut har det varit mest jag som klippt gräs, skottat snö och tvättat och lite sånt, men nu har ju allt blivit Gerts jobb och det blir inte så bra då han ju får ont som tusan ibland.
Det kommer att bli en befrielse för oss båda att slippa allt sånt som ju varit jobbigt nu ett tag så det kommer bli bra för oss alla.
Jag behöver ju kunna ta mig fram enkelt och slippa trappor, så det kommer att bli skönt vart vi än hamnar och det vet vi ju inte än. Vi ska göra klart allt vi tänkt här hemma innan mäklaren ska lägga ut huset till försäljning så det blir inte än på ett tag.
Vi har kollat runt lite och det är ganska spännande tycker jag att kolla och fundera vart vi vill bo:)
Lika som i hela livet så får vi ta en dag i taget och se vad som dyker upp och hoppas på att det finns någon bra lägenhet eller hus ledigt då vi behöver flytta, men man vet ju inte alls hur det ser ut just då.
Spännande med lite ovisshet och det kommer bli bra till slut är jag säker på:)
Ha en bra dag alla, det ska jag ha!
kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar