Tänk att man ska behöva påminna och tjata!

Min fina Marielle på väg till London

 Hej och god morgon på er.

Eftersom jag inte skriver i min blogg på helgerna så känns det extra roligt med måndagar då jag kan sätta mig och skriva lite igen.
Igår var vi till Arlanda med Marielle då hon ju skulle åka iväg på sin efterlängtade resa till London,  och bartenderskolan där i en månad.
Det gick jättebra att åka dit och vi hann käka lite frukost på flygplatsen innan hon skulle iväg:)
Melina följde förstås med för att krama Marielle hej då och hon följde med då väskan skulle checkas in.

Det blev lite gråtkalas då hon skulle gå in dit vi inte längre fick följa med.
Melina grät hela vägen hem nästan så det var en riktig känslosam dag igår.
Jobbigt förstås då dom är så himla tajta och bästa vänner förstås,  men hon vet ju att det är viktigt och superskoj för Marielle att få göra det hon drömt om:)

Det kändes lite konstigt att hon skulle åka iväg så länge utan oss, men gud vilken upplevelse hon kommer att få och vad mycket hon kommer att lära sig.
Hon kommer att lära sig om både sig själv och och så förstås att blanda drinkar och allt sånt som har med en bartender att göra.
Vi har ju kollat lite hur det varit på kurserna förut och dom kastar med flaskor och håller på,  haha:)
Roligt kommer hon att få och det är så himla nyttigt och så jäkla modigt att bara dra iväg så där tycker jag och jag är stolt som bara den över henne!

Igår kväll ringde hon och berättade att hon träffat tre tjejer som också ska gå på samma kurs och dom verkade jättebra allihop så det var en underbar start för henne,  och för mig också här hemma som kunde somna lugnt:)

Det spelar ju inte någon roll hur gamla barnen blir tror jag, man kommer ju alltid att vara mamma liksom och oroa sig lite hör väl till kan jag tro.
Jag kommer att vara lite orolig nu då hon är så långt bort alldeles själv,  men jag vet ju att hon fixar det lätt, och hon är ju en tjej som vet vad hon vill och vill hon något så gör hon det.
Allt kommer absolut att fixa sig och det kommer bli  kanon för henne.

I lördags kväll  var vi ner till China restaurangen här nere hos oss och käkade en liten avskedsmiddag med henne:) hon kallade det så iallafall haha:)
Hennes kompis Amanda följde oss och vi hade en jättemysig kväll där med god mat och vi var alla så himla mätta då vi åkte hem.
Tjejerna skulle en sväng till stan efteråt,  men jag och Gert gick och la oss direkt vi, vi var så mätta och belåtna och så skulle vi ju upp tidigt för att skjutsa henne så det var jätteskönt att lägga sig i tid.

Marielle

Jag tar ett glas vin och Gert en öl

Melina Amanda och Marielle

Min mat och jag kan lova att jag inte åt upp allt:)

Igår då vi kom hem försökte vi röja lite i tjejernas rum då ju Gert ska greja lite på Marielles del, ja det är så att tjejerna förut hade varsitt rum,  men då Marielle flyttade förut så tog vi bort väggen mellan deras rum för att det skulle bli lite rymligare.
Sen blev det ju så att Marielle flyttade hem igen och efter det har dom fått dela rum och det har faktiskt gått jättebra.
Dom är ju bästa kompisar mina döttrar,  så det har inte varit några problem.
På Marielles sida ska Gert fixa nytt golv och en vägg ska det sättas virke på och han kan ju passa på att göra det nu då Marielle är borta en månad.

Melina fick igår när vi ändrade om lite där inne en dubbelsäng ett tag, tills Marielle kommer hem igen förstås.
Hon bäddade om och sa att det var så himla himla skönt att lägga sig och sova igår:)

Ja tänk om man kunde få nybäddad säng varje kväll vad det skulle vara mysigt och skönt.
Vet inte hur det kan vara så himla mycket skönare med nybäddad säng:)

Idag ska jag ta tag i min rullstol som jag ju inte fått hjälp med än, det skulle ringa en person som var duktig,  men han har än inte ringt och jag känner att det ju snart bara är en vecka kvar tills jag ska operera mig och den måste fixas innan dess.
Bromsen på ena sidan fungerar inte heller så dom behöver nog göra en total genomgång för att kolla så allt är som det ska. Jag har inte haft rullstolen så länge,  och redan för några veckor sedan har vajern till bromsen gått sönder vilket Gert säger ska vara helt omöjligt!
Ska iallfall ringa idag och tjata, jättejobbigt att behöva göra det men jag förstår inte hur lång tid det ska ta?
När jag parkerar min rullstol för att resa mig ska ju rullstolen stå still så jag kan hålla mig i den utan att den rör sig för då kan jag ju ramla. Min står inte still alls så det har varit nära många gånger att jag ramlat och det är inte alls bra och kan ju dessutom vara farligt om jag ramlar efter operationen tex.
När man är sjuk så är det tråkigt att man ska behöva ringa och påminna och man blir att känna sig som den värsta tjatigaste patienten,  och det är inte skoj, men man kan inte bara vänta för då händer ingenting tydligen.
Jag vet ju att dom har fler patienter än mig, men nu då jag suttit illa så himla länge och hon vetat om det så tycker jag att det kunde gått väldigt mycket fortare faktiskt och jag skulle inte behöva påminna om att jag sitter så illa.

Jag är så lycklig över min hiss

Jag är iallfall superglad över min hiss som jag använder varenda dag, jag skulle kunna åka upp och ner en hel dag och bara njuta av att jag slipper försöka släpa fram mina ben.:) Det skulle se roligt ut förstås om jag bara åkte upp och ner hela dagen bara för att få njuta av min hiss, men jag är så himla himla glad och lycklig över den!

Lite gruvsamt känns det då det blir snö och is ute, då kommer jag nog inte orka mig ut alls kanske ifall jag fastnar och bara slirar runt med rullstolen.
Vi ska stanna till vid hjälpmedelscentralen någon dag sen för att köpa andra däck som är lite grövre än dom jag har nu som är helt blanka kan man säga.
När jag ska upp för backar nu så bara slirar jag med däcken så med mer rejäla däck kanske det blir lättare att ta mig uppför, men samtidigt blir det ju så att det blir att rulla lite saktare då också förstås, jag som gillar att åka fort haha:)
En vacker dag kanske jag är med och tävlar i rullstolskörning:) nej det tror jag inte faktiskt men att rulla på fort gillar jag iallfall och behöver ju inte tävla i det förstås.
Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska alls jag så jag kan nöja mig med att bara åka fort då jag kan och vill ändå.

Idag ska jag inte göra något särskilt alls, har inget bokat och behöver inte åka någonstans och det är superskönt. Ska lägga mig en stund senare och andas lite (yoga) och försöka bara vara i nuet en stund och ha benen uppåt i sängen.
Jag känner att dom sista veckorna har varit lite jobbiga just för att mina ben blir så himla svullna och då dom är tjocka så är det ju ännu svårare att veta vart jag har dom när jag ska stå en stund tex.
Jag använder stödstrumpor men kan inte få på dom själv,  och det är lika svårt att få av dom:)
Imorse skulle Gert ta av mig dom så jag kunde gå in i duschen lite senare, men jag valde att låta dom sitta på för när jag sitter och skriver här i min blogg sitter jag ju med benen neråt och utan stödstrumpor blir benen och särskilt fötterna supertjocka.
Jag skulle helst behöva upp vid fem på morgonen för att hinna duscha och få hjälp av och på med strumporna men jag orkar faktiskt inte göra det.

Jag var i lördags en sväng ner på en seniormässa med hälsoinriktning i folkets hus där mina vänner Lotta, Carin och Helen stod och sålde aloevera, lika som jag gör men jag säljer mest till mig själv jag:)
Där fanns allt möjligt men jag fick en katalog på ett ställe där det faktiskt fanns särskilda pådragare för stödstrumpor.
Jag har ju så svårt att kunna styra mina fötter och tår så jag vet inte om den grejen skulle fungera för mig, men jag kanske skulle kunna prova och se om det skulle fungera.
Det fanns massor i katalogen med olika hjälpmedel och jag ska titta igenom den ordentligt sen ifall jag hittar på något jag kan behöva ha för att få det lite lättare hemma.
Det fanns till och med tros pådragare såg jag i katalogen och en vacker dag kommer jag att behöva en sånt tror jag, men än så länge kan jag få på mig dom med hjälp av min tång.
Utan den skulle jag få gå runt naken här haha:)
Det är en av dom jobbigaste sakerna med min sjukdom tycker jag, men självklart är det olika saker olika dagar som känns som dom jobbigaste.
Men att inte kunna klä på sig själv ordentligt känns jobbigt ofta och ibland kan man blir riktigt frustrerad och arg på att benen inte lyder mig alls.

Då jag var till folketshus på den mässan en stund i lördags så rullade jag vidare till fotbollshallen där min Gert spelade företags fotboll, det var ganska jobbigt att åka ända dit men det gick bra och jag kände mig stark men slut efteråt.
Om min rullstol varit bra hade det inte varit jobbigt alls, men som den är nu så ligger inte benen still och får inte vila alls så jag verkligen måste få till det bättre.
Blir lite arg över det nu då jag skriver känner jag så nu alldeles snart ska jag minsann ringa och säga till att jag inte ska behöva ha det så här mer.

Förra veckan var jag ju till frissan och klippte mig ganska superkort haha,  eller kanske inte superkort men för mig så blev det superkort mot vad jag är van.
Jättebra kommer det att vara att ha kort hår nu då jag opererat mig och ändå faktiskt känner jag. Det torkar ju superfort och jag behöver inte greja alls knappt och det kommer att vara en befrielse verkligen.
Jag får verkligen lov att välja vad jag ska lägga min energi på och det är skönt att jag slipper lägga den på en hårblås och lockborste eller platttång så det kommer att bli skönt att snabbt kunna fixa till mig och sen kunna göra något annat istället som är betydligt roligare.


Nu hoppas jag att alla får en fin dag idag även om det här ser ut att bli väldigt mulet och grått.

Kram kram på er