söndag 23 september 2012

Jag känner en sån kärlek till min familj och till livet

Melina provsitter våran fåtölj med extra höga ben . 



Hej och god kväll får jag säga för nu skriver jag på en kväll igen.
Det är först gången faktiskt som jag börjar med överskriften, men jag känner så extra starkt för att det är just det jag måste skriva om ikväll.
Gert for iväg till Avesta sjukhus för att sova där i natt, dom ska koll om han sover ordentligt eftersom han är så himla trött hela tiden,  även fast han sover många timmar varje natt.
Dom flesta som åker dit åker väl för att dom snarkar, och han kan också snarka ibland men inte varje natt så det är inte det som är problemet i hans fall alls.
Inte i mitt fall heller haha för dom gånger han snarkar behöver jag knappt röra honom förrän han vänder sig och är tyst haha:) Tur för mig.
Inatt sover han på sjukhus och på onsdag är det jag som sover på sjukhus, men jag sover i Falun och på ortopeden där:)
Lite spännande ska det bli för mig, för jag har bara opererat mina höfter i Göteborg förut och nu blir det nära hem för första gången, härligt!

Jag har idag känt mig lite förkyld och har ont i halsen men hoppas det går över lika fort som det kom, för jag har faktiskt inte tid alls att bli sjuk nu!!
På onsdag ska jag ju läggas in och på torsdag ska jag äntligen få min iallall ena höft lagad och jag vill verkligen inte behöva ändra dag för det.
Det är ju ganska mycket jobb med sig själv innan en operation och nu har jag laddat upp och är redo för det här så jag vill inte behöva ändra alla planer.
Jag får hoppas det går över och att jag iallfall inte blir febrig men man kan ju inte styra det själv alls synd nog:)
Inte alltid snyggt med hjälpmedel man får, men för att jag ska kunna sitta någonannanstans än i rullstolen då jag kommer hem så måste det få vara så här "snyggt":)) 

Jag har så mycket kärlek inom mig och ibland känns det som att det är alldeles för mycket och jag inte vet vart jag ska göra av den riktigt.
Jag fick en sån känsla här nu på kvällen att det nästan blir för mycket och jag blev alldeles gråtfärdig av själva livet och den lycka jag känner bara genom att jag lever.

Det är så fantastiskt att man ens kan leva och att allt i kroppen fungerar som det ska, eller som för mig som har en kropp som inte alls fungerar som den gjort, men jag liksom lever ju iallfall och är så himla glad och tacksam för det.
Melina får lov att vara med på alla kort nu då Marielle inte är hemma och jag kan knäppa på henne med:) 

Jag får se mina älskade barn blir stora och få vara en del av livet!
Låter säkert lite flummigt och ni kanske tycker jag verkar helt knäpp, och lite knäpp är jag ju säkert haha, och jag måste få vara lite så jag:)
Jag tycker bara att jag mår så himla bra och verkligen är glad för små saker här i livet som att leva tex! ( inte sån liten sak det utan super stor!)
Om alla kunde tänkte lite på det så skulle alla må mycket bättre är jag säker på.
Man tar livet så för givet och man bara lever på, men det kan hända vad som helst och vem som helst,  så det är så viktigt att tänka och stanna upp ibland och bara få finnas och njuta av det man får vara med om.
Det är så fantastiskt att få vara med om livet och allt som händer i livet.
Nu menar jag inte att allt det jobbiga är något som varit fantastiskt alls, men om man bortser från det och tänker på bra saker man varit med om så är det ju helt fantastiskt!!

I mitt liv har jag varit med om många jobbiga år med människor som betett sig jätte illa och som varit hemskt dumma, men jag har sedan några år verkligen tagit bort det,  även om jag ju minns allt när jag tänker efter.
Jag har tagit bort det på avstånd för att orka lägga energin på viktiga saker och människor istället.

Det är inte hälsosamt alls att gå och älta och må dåligt av gammalt,  och efter att jag lärt mig hur jag skulle göra så mår jag så jäkla bra! Oförskämt bra verkligen och jag känner mig starkare än någonsin. Det är svårt att så här efteråt förstå, förstå att man låtit några människor göra livet så himla hemskt och jobbigt för mig och tjejerna under så många år.
Jag har kommit så långt med mig själv och mitt tänkande och sätt,  och jag är så himla glad för det. Ingen mår ju bra runtomkring sig om man bara ältar och är arg på någon hela tiden, men jag var inte stark nog förut så jag kunde inte stå emot allt jag fick då.

Nu kan ingen göra mig så illa igen, ingen skulle kunna få mig att må så dåligt så som dom gjorde,  för jag är inte samma Nina som jag var då.
Nu är jag en ny Nina som vet vem jag är och vet att jag faktiskt är bra precis som jag är.
Ingen kan få mig osäker på mig själv mer utan jag tänker vara jag hela livet,  och eftersom jag vet hur jag vill och kan vara nu så kommer mitt liv bli så himla härligt.

Det är en härlig känsla att kunna vara sig själv och veta vem man är.
Jag har under alla år lärt mina barn att det är så himla viktigt att dom tycker och tänker som dom gör och inte som någon annan. Jag har också lärt dom att det viktigaste i ett förhållande är att kunna prata, i både vänskaps förhållande och kärleksförhållanden och så förstås i mammaförhållanden också:)
Jag har verkligen lyckats med det för jag tycker att dom är superduktiga på det och vet att om det är något man tycker så är det bäst att säga det direkt och prata om det, så är det liksom klart sen:)
Jag är så glad för vårat förhållande och är glad att jag kämpat på,  och för att tjejerna också kämpat på tillsammans med mig.
Dom viktigaste för mig är förstås min familj här hemma och jag är så glad över att dom finns och för att vi har varann!!
Älskar er!

Kram kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar