Trappsteg

Hej och god morgon på er idag igen:)

Mina fina tjejer

Idag är det fredag och det känns riktigt skönt att det är helg redan, dagarna går så himla fort tycker jag:)
Det värsta med att dagarna går så fort är ju att det snart är dax för Marielle att åka till London och så blir ju min operation att komma närmare för varje dag:)
Det bästa med att dagarna går fort är ju att det snart är dax för hennes efterlängtade resa och min operation.
Ja ni förstår ju hur dubbelt det känns, både härliga känslor och jobbiga.
Hon kommer få en härlig månad i London och jag kommer att få en lite mindre härlig tid på sjukhuset haha,  men efter min operation och det läkt klart så blir det iallfall superbra är jag säker på:)

Marielles amerikanska äppelpaj

Igår gjorde Marielle en amerikansk äpppelpaj som vi blev bjudna på allihop till efterrätt, den var jättegod och med vaniljsås blev det kanon!
Hon hade tittat på tv:n kvällen innan där dom skulle göra såna och ingen kunde, så hon ville se om hon kunde:)
Hon kunde och det och det blev en jättegod paj men lite annorlunda då vi ju inte är vana med ingefära här hos oss, förutom jag som använder färsk ingefära i mina hälsodrinkar:)

Tina ringde mig  från Rehab för att tala om för mig att Erik kommer att ringa upp mig.
Hon ringde för att tala om det så jag visste det ifall han skulle ringa helt plötsligt, han är den som är expert och duktigast  på rullstolar häromkring tydligen.
Dom hade kommit fram till att han ska titta och se om det kanske går att höja stolen på något vis ändå,  så jag hoppas han ringer snart så jag får den fixad och klar och så att jag kan sitta bekvämt snart.
Det känns som det tar en väldigt lång tid med min rullstol för det var länge sedan jag sa till att jag satt dåligt och behövde hjälp med det.  Jag tror inte dom vet riktigt vad som behöver göras så det är kanske lättare att avvakta ifall jag kanske vänjer mig.  Jag vet faktiskt inte hur dom tänker men det  som blir är ju att mina ben får jobba i onödan i en rullstol som inte passar,  och så får jag jätteont i ryggen,  vilket leder till att jag inte knappt kan stå alls då min rygg inte orkar hålla mig upprät.
Blir hur som helst superskönt att slippa ha det så och jag bara väntar och längtar!

Min sjukgymnast sedan förr, Ingalill  ringde också upp mig igår eftersom jag sökt henne förut.
Hon berättade att hon varit sjuk länge men nu var tillbaka och jobbade halvtid.
Jag ville höra med henne om hon kanske kunde hjälpa mig att stretcha och massera mina dumma ben då jag känner att jag skulle behöva hjälp med det.
Självklart skulle hon hjälpa mig med det,  men jag kom då på att det är trappor upp till henne, åtta trappsteg räknade hon ut!
Då föll det och jag blev så ledsen och arg över att jag ju då inte kan få hjälp av henne för att jag inte kan ta mig upp till hennes mottagning.
Dumma dumma ben kände jag då! Men nu är det ju inte benens fel alls så jag skäller på dom helt i onödan faktiskt:)
Jag har inte lärt mig att ta mig uppför trappor med min rullstol och har väldigt svårt att tro att jag ska kunna göra det då man ju måste liksom hoppa upp och samtidigt få med rullstolen.
Känns lite omöjligt just nu men en vacker dag kanske?
Så sorgligt kändes det och Ingalill fick prata med mig gråtande i telefonen.
Det kändes så jäkla ledsamt och det kändes omöjligt för mig att kunna få hjälp,  men självklart finns ju andra sjukgymnaster som kanske inte har trappor till sin mottagning.
Jag blev så ledsen då jag pratade med henne men mest tror jag för att hon är så himla gullig och snäll och hon känner mig så bra sedan förr.
Hon förstår och är så rar så det var nog därför jag blev ledsen,  men det behövdes nog tror jag för jag har inte varit ledsen så många gånger sedan jag blev sjuk utan bara kört på och haft massor av jävlaranamma:)
Då jag haft henne i så många år förut då jag opererat mina höfter,  och till och med innan dess så hade det ju känts bäst att få hjälp av henne, men men.
Jag ska ju inte måla fan på väggen än utan jag bestämde mig för att jag ska operera mig först och sen se hur jag mår och hur jag orkar så får jag se om jag kanske kan lära mig att ta mig uppför trappor,  men då behöver jag nog Mattias igen som lite kursledare.

Allt man vill ska man ju kunna göra tycker jag, även om just mitt mål nu känns lite oövervinnligt:)

Jag verkligen älskar min hiss!

Ja tänk så annorlunda livet kan bli mot hur det var innan jag blev sjuk.
Enkla simpla saker som man tagit för givet förut går inte nu.
Jag måste verkligen tänka till och få in i huvudet att jag inte kan göra det jag kunde förut, men jag tycker att enkla saker som att ta sig in i en affär tex inte ska behöva vara ett hinder!
Men för oss i rullstol är det verkligen så på många ställen, att man får vända för att det finns höga steg eller något annat hinder.
Tråkigt verkligen för jag vill ju också kunna göra allt som alla andra kan förutom att gå då förstås som ju inte går. Jag skulle förstås helst vilja kunna gå också men det känns orealistiskt att hoppas på det, men att kunna röra mig på stan som vanliga människor tycker jag skulle var helt normalt faktiskt:)
Jag var in på en affär i gallerian i Ludvika för några dagar sedan,  jag berömde dom där inne för att det faktiskt gick att åka rullstol även om det var en liten affär.
Jag har blivit att tänka jättemycket mer på vad som är bra och vill gärna säga det till människor så dom faktiskt förstår att det är bra.
Nu tänker jag ju också som ni märker på allt som inte är bra också men det är bra att berömma det som är bra och försöka ignorera det dåliga lite, då känner man sig lite gladare för det som finns och fungerar bra och slipper ödsla energi på det som inte fungerar:)

Melina

Marielle

Som jag skrev häromdagen så skulle alla sitta i rullstol en dag och då få se vilka hinder man möter, små enkla saker som kan ha stor betydelse, tänker man inte på då man inte sitter i rullstol.

Jag märker att min man Gert också börjat tänka om nu efter jag blivit sjuk, han märker och ser också vad som fungerar och inte skulle fungera och tycker som jag att det är ganska tokigt på många ställen.
Nu ska man ju inte gnälla på allt som inte fungerar för det är ju inte hela världen alls.
Det finns så mycket andra saker som är viktigare,  som tex att leva, tänk så härligt att man lever liksom!
Då spelar det ju inte så stor roll om jag inte kan ta mig in på en restaurang eller en affär liksom:)

Jag kan förstå också hur det ligger till, för om man räknar ut procentuellt hur många som sitter i rullstol eller har andra handikapp som gör att man inte kan ta sig fram så är det ju en väldigt liten siffra mot alla som kan gå och röra sig som vanligt.
Jag kan ta min frisör som ett exempel, jag har gått till Carina i flera år,  men har fått lov att byta nu då det ju är flera trappsteg upp till hennes salong och jag faktiskt inte orkar ta dom.
Jag ville inte egentligen byta men kände att jag inte kan slösa min energi på att ta mig uppför deras trappsteg även om det bara är några stycken.
När jag skulle byta funderade jag fram och tillbaka och insåg att det ju faktiskt är trappor till dom flesta frisörer här,  så jag valde det nya stället på gallerian och Vanessa ska få bli min frisör och få fixa till mig,  men jag ska inte dit förrän den 21 september så än är det några dagar kvar:)
Blir iallfall skönt att bara kunna rulla rakt in och bara behöva förflytta sig lite från stol till stol:)

Inte lätt att tänka på allt förstås och hittar man en lokal som man tycker om så tänker man inte på att alla inte kan komma in såklart men för mig känns det verkligen lite tråkigt att behöva planera allt så mycket som jag nu måste göra.

Ikväll ska vi på hockeymatch i Ludvika där Gerts son Simon ska spela årets första match, lite väl tidigt tycker jag då hösten ju precis kommit men det är så varje år.
Säsongen börjar tidigt på hösten och slutar långt innan vintern är slut?
Konstigt och inte klokt tycker jag, men det är ju inte jag som bestämmer som tur är kanske killarna tycker:)
Det ska bli spännande att se om jag kan ta mig upp för trapporna där, eller om någon måste lyfta mig vilket jag ju verkligen inte vill, usch det är många kilon det:)
Gert tror att dom har någon slags hiss men vi får se om och hur det går.

Nej nu får mitt inlägg vara klart för idag och så skriver jag mer på måndag och då har jag nog mycket att skriva igen tror jag:))

Ha en härlig helg alla

Kram kram