Jag brukar oftast börja skriva på morgonen men då det ju kan ta ett bra tag med mina skruttiga händer så blir jag oftast inte klar förrän några timmar senare :)
Nu beror det ju inte bara på händerna förstås som inte fungerar, utan det är ju mig det beror på.
Jag har ju ofta massor av ord i huvudet som bara kommer, och som jag ska kunna skriva direkt så jag inte glömmer.
Orden formligen bara kommer och jag behöver inte alls ofta fundera på vad jag ska skriva.
Ofta kan det nog bli för långa inlägg har jag på känn, men den som inte vill läsa eller inte orkar behöver ju inte göra det så jag fortsätter att låta orden flöda :)
Idag på morgonen har jag som vanligt haft en jättebra morgon men idag lite extra rolig och lyxig.
Jag är så himla glad över min hemtjänstpersonal!
Senare idag då Kristina slutar jobbet ska hon komma och hämta upp mig och vi ska ta min lånebil och dra till Ikea:) Jätteskoj ska det bli och mysigt komma ut lite.
Det var Susanne och Johanna som kom till mig imorse och ska vara hos mig varje gång under dagen idag. Johanna är vikarie, men inte vilken vikarie som helst, hon är verkligen världsbäst!
 |
| Johanna stylar mig lite :) |
Hon hjälpte mig att styla och fixa till mig inför min Ikea tur lite senare idag och sen när jag satt mig i min fåtölj bäddade hon in mina fötter som brukar vara iskalla så jag inte skulle frysa.
 |
| Gulliga omtänksamma Johanna :) |
Hon är så gullig och omtänksam och hon har verkligen rätt jobb och man kan bara tycka så mycket om henne.
Nu tycker jag ju om alla mina bästa förstås och är jätteglad över att jag träffat just dom och haft sån himla tur.
Härligt härligt och livet känns ju så mycket enklare och bättre när man har så bra människor i sitt liv varje dag. Dom känns som mina vänner och jag tycker verkligen så mycket om dom.
Det har ju sedan vi flyttade hit i februari varit både upp och ned med mig och jag har verkligen inte mått bra hela tiden.
Ibland har jag börjat störtgråta bara någon av dom bästa visat sig i dörröppningen, ungefär som att allt jag hade inom mig behövde komma ut, och då när någon av dom jag tyckte mest om kom så släppte allt liksom.
I början då jag flyttade hit hade jag ju 30-40 stycken olika och då var det speciellt när dom jag tyckte bäst om kom.
Det fungerade inte så bra med så många olika, så jag fick hjälp av personal på sjukhuset och Susanne på hemtjänsten som är min kontaktperson, och som också är världsbäst att ändra så jag har en mindre grupp av personal.
Det har fungerat jättebra och jag kan vara lugn och trygg med alla och då blir det så mycket enklare allting, ja hela livet faktiskt.
Ja jag är så himla glad över alla och känner sån tacksamhet för all hjälp jag får.
Igår skrev jag ju om att jag skulle till frissan och ta bort lite strån från mina ögonbryn, haha det var nog inte så lite egentligen.
Jag tog färdtjänstbil dit och killen som körde mig tyckte inte alls att jag behövde till frissan:)
Jag tog det som en komplimang och förklarade för honom att jag skulle dra av strån, och då sa han att ja alla tycker ju om olika saker och skrattade. Han tyckte det var onödigt :)
Snäll kille det där som verkade tycka jag var fin som jag var, men nu var det ju jag som ville snygga till mig lite.
Innan jag skulle åka kom Bualee och Helena förbi vid mig och dom fick följa med in i bilen för att se vad fint han gjort i sin bil med dalahästar.
För mig är det en riktig plåga att dra strån, för det känns som mina är extra långa, typ ända in i huvudet haha, och det blöder och ja fy vad man står ut med:)
Sanna som skulle hjälpa mig hade jag förvarnat redan så hon var beredd på det värsta tror jag, men jag skrek inte alls.
Vill man vara fin får man lida pin, gud så det stämmer verkligen!
Hon fixade till mig lite i håret också innan jag var klar så när Susanne och Marina kom och skulle gå med mig hem så var jag riktigt fin tyckte jag :)
Sanna är jätteduktig och jag är glad att jag hittat på henne och så kommer jag in lätt med min rullstol där. Det är mycket små saker man måste tänka på när man blir sjuk, och för mig är just trösklar och trappsteg en sak jag måste tänka på hela tiden.
 |
| Susanne och Marina |
Susanne och Marina gick med mig hem och det är ju en ganska lång väg som tar ungefär en timme i gångfart. Det var roligt att ha sällskap och kunna prata på vägen och ha skoj.
Jag ska nu göra ingenting en stund och sen blir det lite cykling för mig, och lite senare så ska jag sätta på mig ett par trekvartsbyxor som jag köpte i förrgår av en tjej och en ny tröja som Johanna och Kristina bestämde igår haha:) Ska snitsa till mig inför utflykten idag:)
Jag har haft lite beslutsångest i några veckor så jag är glad någon kan bestämma lite åt mig så jag slipper :)
Jag kan ha svårt att bestämma vart jag ska sitta, om jag ska sitta i rullstolen eller fåtöljen, eller om jag ska lägga mig och vila. Jag kan ha svårt att bestämma vilka kläder jag vill ha på mig, vad jag ska äta och ja faktiskt allting nu ett tag:) Men det blir nog bättre kanske eller så får mina alla som är här varje dag helt enkelt bestämma vidare :)
Kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar