Nu är jag tillbaka och allt gick bra igår på sjukhuset, men två och en halv timmes väntan var ju allt annat än roligt tyckte jag som ju ville få det gjort direkt.
Det är jobbigt att vänta då man är lite orolig för något, så det bästa är att få det gjort direkt så man slipper gruva sig.
När vi kom till Falun och skulle ta hissen dit jag skulle kändes det inte riktigt okej :)
Hissen tog 500 kilo stod det, men då Gert klev in så pep det och larmade haha, den hissen var inte att lita på för så mycket vägde vi ju inte även om min rullstol väger mycket:)
 |
| Gert fick ta trapporna :) |
Inne i hissen hade dom lagat med brädor lite hur som helst som ni ser bakom Sandra och Alexandra som var snälla och följde mig:) Det kändes lite sisådär faktiskt att åka uppåt.
När vi kom upp till rätt våning så kändes det lite som att komma till stenåldern haha hur jag nu skulle kunna veta hur det var då? :)
Lite som en institution och det var inte alls trevligt där på något vis.
Jag började faktiskt på allvar fundera om jag skulle ångra mig, men efter två och en halv timmes väntan dök doktorn upp och hade hon inte varit så himla bra som hon var hade jag faktiskt åkt hem och väntat på en tid på sjukhuset i Ludvika istället.
Min doktor var hur bra som helst men ingen av sköterskorna visste hur något gick till efteråt eftersom hon som hade koll hade gott på semester i måndags:( lite typiskt.
Suprapubiskateter heter det som jag fått in i magen och fungerar som en kateter bara det att man har en slang från urinblåsan ut genom magen istället för från urinröret.
Urinen rann i påsen som den skulle och Sandra och Alexandra tömde den då vi kom hem.
På kvällen kom Kristina och Bualee och jag skulle gå på toaletten och få ett microlax som jag får varje dag eftersom mina reflexer inte kan göra så att jag kan gå på toaletten av mig själv.
Då jag suttit på toaletten en stund så blev jag att må så illa och usch hur jag mådde.
Jag tänkte att hur ska dom få mig härifrån och jag hulkade och kräktes och kände mig alldeles kallsvettig.
Antagligen blev det så för allt jag varit med om under dagen och så förstås att jag tycker det är så otäckt och äckligt med slangen och allt blod och ja allting tror jag haha.
Bualee sa till Gert att fixa en handduk med kallt vatten och så baddade kristina mig med den.
Jag var dygnsur av svett och då menar jag det verkligen, usch det rann av hela mig.
Jag tror aldrig att jag mått så illa förut faktiskt, fy då.
Efter ett bra tag med mycket kallt vatten gick illamåendet över och Bualee sa: hon är ju alldeles stekvit!
Haha hon säger så mycket tokigt och roligt så jag kunde inte annat än att bli pigg och skratta.
Till slut kunde jag försöka resa mig från toaletten till rullstolen och sen fick jag lägga mig i sängen vare sig jag ville eller ej. Min kropp behövde nog vila efter en sån pärs därinne på toaletten.
Senare på kvällen blev det inget mer i kateter påsen och inte nu heller så jag har ringt till stället i Falun och någon ska ringa upp mig för att jag ska veta hur jag ska göra. Någon behöver nog spola den tror jag egentligen men jag vill kolla upp att man ska göra så, så det inte blir något fel.
Jag vill ju att det bara ska fungera som det ska så jag kan slappna av och inte tänka på slangen eller något alls så jag hoppas det löser sig idag.
Tanken är ju och min önskan att jag ska kunna dricka hur mycket av vad som helst utan att behöva oroa mig för att kissa på mig, och jag hoppas det blir så till slut när allt fungerar som det ska.
Inatt då den inte fungerat har jag kissat på mig och det var blod i urinen så det luktade illa, jag beundrar mina hemtjänst tjejer som hjälper mig och inte tycker att något är äckligt.
Doktorn jag har i Ludvika sa till mig innan han skrev en remiss om Suprapubiskateter att jag skulle ha tålamod så kroppen hinner förstå hur den ska fungera, så nu försöker jag ha tålamod:)
Hon från Falun ringde mig nyss och jag måste åka till Falun nu till halv två, drygt men men lika bra dom kollar dom som ska kunna :)
Sjuktransportbilen kommer tjugo i tolv så det blev inte alls som jag tänkte idag, men men allt kan ju inte bli som man trott.
När jag kommer hem från Falun kanske jag orkar skriva mer eller så blir det imorgon :)
Jag har egentligen massa mer att skriva nu, men får fotsätta senare då jag varit till doktorn och vet att det är okej.
Kram kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar