Finheten sitter inte i håret!

Hej och god förmiddag!

Ja som ni ser ovan har jag ändrat min frisyr en aning :)
Jag var ju vid frissan igår och hon fick helt fria händer, och resultatet blev jättebra tycker jag.
Jag förstår då inte varför jag inte gjort det för länge sen bara.
Jag har ju en virvel mitt fram i luggen som gör att jag inte kan ha luggen neråt och har därför haft lång lugg ganska många år. Ja nästan hela mitt liv haha:)
Jag har aldrig ens tänkt på att jag kan ha luggen uppåt eller bakåt. Roligt att förnya sig lite och jag kommer nog ha kort hår framöver känner jag.

Nu var det  egentligen så här att jag tänkte raka av mig allt hår, ja faktiskt hade jag tänkt göra det.
En av mina allra bästa vänner har fått cancer och får massa cellgifter nu och har tagit bort sitt hår för att slippa tappa det. Jag hade tänkt härma hennes frisyr och ta bort mitt också, men nu blev det inte så.

Jag vet precis hur jobbigt det är att tappa allt hår, så skulle jag bli sjuk igen skulle jag direkt raka av det, jag skulle vilja slippa den processen det är att tappa det och kunna dra av det då det dör liksom.
Usch det var en läskig känsla vet jag att jag tyckte. Läskig känsla då man drog av håret som egentligen var löst men satt lite fast, för det liksom lät och kändes i huvudet.
Hur som helst så hade jag tänkt att jag skulle raka av mitt också för det växer ju ut igen.
Men igår vid frissan så bestämde jag mig för att ha det kort istället och vem vet vad jag tar mig till framöver.
Ända sedan jag för massor av år sedan tappade mitt hår så har jag inte varit så noga alls över hur jag sett ut i håret, självklart har jag velat vara fin, men det har liksom inte varit viktigt i det stora hela.

Det är en sak av alla faktiskt som jag tagit med mig från min då sjukdomsperiod, att inte bry mig om hur jag ser ut och att håret egentligen är helt oviktigt.

När man är sjuk så är det ju bara en viktig sak man har att sträva efter, och det är att man ska bli frisk.

Just när man tappar håret är det ju förstås superjobbigt och man vill ju inte vara utan hår, och det är jobbigt att inuti sig acceptera hur det faktiskt är, men sen då man gjort det lite grann det är då man inte bryr sig om just hårt så mycket.
Nu skriver jag ju hur jag kände det och har ingen aning om hur andra tycker som varit eller är i samma situation som jag var då.

När man varit sjuk som jag och som min vän nu är så tycker man att det bara är ytligt liksom, nu pratar jag för mig själv.
Jag vet att många, väldigt många speglar sig och fixar hår och smink i timmar.
Ja en del gör det varje dag och lägger ner massor av tid på utseendet.

Innan jag blev sjuk då för länge sen så la jag inte alls ner timmar på mig själv, jag har fixat till mig och så har jag dugit liksom, och det har jag gjort också har jag tyckt.
Jag var inte så intresserad av smink och jag kunde inte heller alls måste jag ju erkänna.
Bara för mig att ha ögonskugga vilket knappt aldrig skett så känner jag mig konstig, jag ser inte ut som jag liksom, så smink och jag går inte alls ihop.
En del passar jättebra i smink och många kan ju sminka sig fina, men i mitt fall blev och blir det tvärtom haha :)

Efter att jag blev sjuk och jag inte hade hår eller ögonfransar att sminka så blev det ju helt oviktigt och jag kan faktiskt än idag inte fatta hur någon orkar eller ens tycker att det är värt all tid.

Alla är ju fina som dom är, och självklart vill man väl fixa till sig lite, men i många fall, och många människor tror att det är viktigast att se så bra ut som möjligt.
Frågan är väl om det blir så?
Blir man finare och finare ju längre och mer man fixar sig och sminkar och sprayar?
Tror faktiskt det blir lite tvärtom jag, men alla får ju förstås göra precis som den vill.
Så det där med håret som väldigt många tycker är det viktigaste tycker vi lite olika om.

Nu ska ni inte tro att jag tycker att håret är en oviktig grej egentligen för det är och förstår jag ju att det är för alla, men det finns viktigare saker i livet än håret, det är det jag vill ha fram.

Det viktigaste nu är att min fina vän får bli frisk och att hon får må bra igen, man mår ju verkligen inte bra av alla skit mediciner och gifter man får lov att stoppa i sig, eller få i droppform.
Hemskt är det verkligen men hon är en av dom starkaste jag känner, och hon fixar det, hon har liksom inget val!

Nu börjar skidorna på tv:n, oj så tiden går fort då jag sitter och skriver.
När det är skidor på tv:n då tittar jag och njuter med en kopp kaffe.

Jag hoppas alla får en fin bra fredag idag.

Kram kram