Önskar så mycket!

Min fina låda jag fått av Maria <3

Hej Hej!!
Ja nu är det morgon igen och jag mår så himla bra.
Bra mår jag verkligen men jag känner mig så himla trött bara, men men vad är väl det och vad gör det. Jag får helt enkelt vila mig då jag känner att jag behöver det.

Igår såg jag på bygglov och det känns i magen. Åh vad jag vill vara frisk så jag skulle kunna göra allt jag vill om jag brukat göra förut.
Jag och Gert har alltid grejat tillsammans, byggt ut, snickrat målat ja gjort allting tillsammans.
Jag är inte den lata alls utan älskar att få hugga i och fixa och göra.
Det är ju förstås själva inredningen jag gillar mest, men att kunna göra det man vill alldeles själv är en sån härlig känsla. Att kunna kakla och tapetsera och göra fint är så härligt, men det kan jag ju inte fixa själv som det är nu.

Nu måste jag bara vara chef och tala om hur jag vill ha det haha, jag är rätt dålig på att "bossa", men måste bli bättre på det.
Jag vill ju förstås greja och tycker det går bra att få vara lite boss och inreda här hemma och inne.
Gert är ju så snäll så han låter mig ha befälet, men jag vill ju kunna göra allt själv och vill slippa be om hjälp med allt!

Allt jag kunnat förut skulle jag ju vilja kunna göra nu också, och jag skulle ju vilja jobba på granngården som jag gjorde innan jag blev sjuk och som jag trivdes så superbra med.
Köra lite truck, hjälpa till och ta i, och det jag saknar allra mest är att få hjälpa till. Att få hjälpa kunder tillrätta så det blir så som dom önskar.
Det kändes i magen och gjorde lite ont i hjärtat faktiskt då jag kollade på programmet och kände att jag skulle kunna göra det dom gör bara jag fick vara frisk.
Lite avundsjuk är nog rätt ord och känsla jag hade då jag såg programmet. Jag ville och vill ju också!

Ja, nog får man lov att försöka ändra sitt tänk då man blir sjuk och som i mitt fall vill vara igång och greja hela tiden med något.
Att få göra fint och det som förstås är jobbigast är ju att jag inte bara kan dra på mig ett par jeans och dra igång mina projekt!
Det är ju det som är jag liksom, ja egentligen är det ju riktiga Nina.

Men nu efter att jag blivit förlamad så spelar det ju ingen roll hur mycket jag vill, jag måste i huvudet acceptera att det inte går, men självklart hoppas jag och minsta förbättring är ju en sensation för mig.

Jag tittade efter bygglov fortfarande på fyran och såg programmet då Uno Svenningsson och några fler var i ett annat land och fick se så mycket hemskheter.

Ja då gör det ont i hjärtat men på ett annat sätt och jag vill ju då inget hellre än att hjälpa till.
Det är så hemskt att en del och då är det massor av människor jag menar, får lida och inte knappt överleva, och alla far illa och framför allt alla barn.
Hemskt verkligen och då önskar jag också att jag var frisk så jag kunde fara iväg och hjälpa till.
Hjälpa till och finnas och försöka få så dom får ett drägligt liv, kärlek och ett bättre liv.

Det är ju inte klokt att vi här så många har hus och barnen har varsitt rum och en del har miljoner på banken som dom kanske skulle kunna skänka bort, ja jag menar ju inte alltihop dom har eller jag har, men någon hundralapp eller en tjuga.
Det skulle verkligen förändra så många människors liv, dom skulle kunna få mat och mediciner och få bo lite bättre. Dom skulle få må bra och vad glada dom skulle få vara.
Ja herregud så jag önskar att det kunde få bli bättre för alla dom som verkligen behöver det.

Jag har en vän, Carol, som nyss varit till Indien med sin man och verkligen fått se med egna ögon hur människor har det, och ja det finns så många människor och länder som behöver våran hjälp.

Det lilla vi skulle behöva ge från våran plånbok skulle göra sån skillnad.
Tänk om alla kunde skänka en tjuga, jag menar då alla, herregud vilken summa det skulle bli till dom som behöver det och tänk då om alla kunde avvara en hundralapp?!
Så enkelt egentligen, ja lätt som en plätt! Det finns väl ingen av oss som inte skulle kunna ge en tjuga? Tror verkligen inte det.
Jag vet inte hur man börjar med en sån insamling men fortsättning följer och jag kommer alldeles säkert skriva mer om det. Viktigt för mig.

Jag har haft som en dröm att då barnen alltså mina egna barn blir stora, så ska jag åka iväg och hjälpa människor i Afrika eller någonstans har jag tänkt.
Jag har vetat om att jag inte skulle kunna åka hem igen om jag väl åkt, så därför har jag tänkt att mina barn måste vara stora först.
Verkligen en dröm jag haft. Jag vet förstås inte nu om jag skulle åkt, och nu då jag inte kan klara mig själv ens, så känns det ju som att jag släppt den drömmen.
Men jag kan ju försöka hjälpa på andra sätt hemifrån då det ju är ganska omöjligt för mig att åka iväg och göra det som jag tänkt och önskat förut.

Nu till något helt annat haha :)
Jag köpte en låda på loppis för några veckor sedan som Gert fick gå in och köpa efter att Maria sett den.
Jag och Maria funderade som tokar på vad dom använt lådan till och i förrgår kväll kom Jörgen och Kristina för att hjälpa mig på kvällen, och då undrade dom vad jag skulle med potatislådan till? Haha :) Ja tänk så still i våra huvud det måste stått, för jag funderade på havre och sånt, men med såna stora springor så förstod jag ju att det var fel.
Tungt måste det varit att bära potatis i den lådan verkligen för bara lådan väger lite.

Maria kom på ett ställe vi kunde hänga upp den, och där blir det.
Men den går inte bara att sätta upp, utan ska hänga på ett speciellt sätt, så vi får vänta på att Gert kan hjälpa oss att skruva upp den.
Maria tyckte vi kunde ta gamla spikar vilket ju blivit snyggast, men med gips under så är det inte en sån kanonlösning även om det säkert hade fungerat.


Jag har många gulliga personer i natt personalen som brukar komma och hjälpa mig att lägga mig på kvällen, och Linda är ena av dom.
Vi har pratat lite om hälsodrinkar och socker och saker som inte är nyttiga för kroppen.
Hon är jätteduktig och kan massor. Jag fick en liten påse med Stevia som är istället för socker men väldigt väldigt "starkt" då det ju är ren stevia och inte utblandat med något. Det är ett helt naturligt sötningsmedel och ska vara jättebra.
Man ska bara behöva jätte pytte lite då det är extrakt men jag har inte hunnit prova än.
Jag tänkte ta pyttelite i mitt te tex som jag ju gärna vill ha en sockerbit i i vanliga fall.
Superspännande och Linda har lärt sig så bra så hon använder det även då hon bakar.
Det ser lite ut som knark skulle jag tro haha, men vad vet väl jag som aldrig sett knark på riktigt,
men jag har ju sett på filmer.

Nu ska jag vila mig lite, men först ska jag rätta det jag skrivit.

Jag hoppas alla får en fin dag idag.

Kram kram