Mina kan också! :)

Snart får det faktiskt bli sommar :)

Hej hej!

Hade precis en Melina som gick till skolan som jag velat ta kort på så ni fått se vad fin hon var. Men hon vägrade haha :) Ja nu är hon ju fin varje dag och hur hon än ser ut, men just idag var hon extra fin.

Ja tänk så man kan älska och tycka så mycket om någon som man kan tycka om sina barn.
Den kärleken kan inte jämföras med någon annan kärlek.

Jag är så hemskt jättelycklig över att jag får vara mina barns mamma och jag är så stolt över dom! Jättestolt!
Jag är så glad och stolt över att dom är sig själva och törs stå upp för sig själva och det dom tycker. Stolt över att dom törs vara dom och att dom vet att dom duger som dom är, men självklart är det inte alltid lätt för dom att våga vara det.
Ibland tvivlar man ju då man känner att människor och ibland utan ord vill få en att tvivla på sig själv. Men jag finns och tänker alltid finnas för dom oavsett vad som skulle bli.
Jag tänker aldrig svika, utan jag tänker bara finnas.
Det är och har alltid varit så att jag trott på mina älskade barn, men jag har förstås vetat att mina också kan!
Ja mina barn är ju och har varit som alla andra barn, dom kan hitta på tok och göra dumma saker som vem som helst kan.
Om någon ringt mig och sagt att nu har din dotter sagt eller gjort såhär så har jag inte sagt som  en del andra: nej men det kan jag då inte tro att min dotter sagt eller gjort, nej det är det värsta tycker jag.
Jag har sagt förstås att oj vad tokigt, det måste jag prata med henne om för så får det inte vara .

Ja nu är det ju väldigt många som tycker att deras barn aldrig gjort fel, utan det är alltid andras fel vad det nu beror på, men herregud vakna upp! Ja jag säger då det, även om jag älskar och tycker om mina barn mest i hela världen så är det ju faktiskt så att dom kan göra dumma saker och kan göra fel!

Jag tycker det är så fel och faktiskt dumt om en annan förälder tex ringer och vill berätta något och så säger man direkt att det inte kan vara så! Ja då är man ganska trångsynt eller vad jag nu ska använda för ord för det,  man måste för att det ska kunna bli en bättre relation mellan alla faktiskt lyssna och faktiskt inse att det kan vara så som den andra säger.

Jag har försökt ringa och speciellt en mamma men faktiskt fått ge upp.
Hennes dotter gjorde inte fel, så var det bar utan allt var min dotters fel! Ja ni kan ju förstå ni som tycker lite som mig, att man inte försöker mer än kanske två gånger haha :) Det är ingen idé!

Det finns dom som ringt mig inklusive lärare som ringt och jag tror faktiskt att jag varit en bra mamma att ringa.
Jag har aldrig sagt att det inte kan vara så, utan om någon ringt och sagt att mitt barn gjort eller sagt på något tokigt sätt eller varit dum så måste jag ju ta det.
Ibland kan man ju överdriva saker, men det kommer ju från någonstans!
Ja jag tycker faktiskt att jag varit bra på just det här!

Ja det här ämnet är svårt men samtidigt så enkelt.
Det är ju lika då vi är vuxna, att vi måste förstå att alla kan göra fel och göra dumma saker.
Om man inte kan det så är man ju "överbra" liksom, jag tror verkligen inte det finns någon alls som inte kan det, och är det så så tror jag att det är att om man är en person som knappt finns och inte säger något till någon, ja då klarar man sig ju undan. Men fy så tråkigt.
Nu finns det säkert många som har det så som jag skriver utan att dom vill att det ska vara så, och då hoppas jag verkligen att det kan bli ändring, det finns hjälp att få, men man måste be om hjälp och man måste tordas fråga om hjälp.

Nej jag skulle så gärna vilja att alla vuxna föräldrar fortsätter att älska sitt eller sina barn, men ha sunt förnuft och förstå och veta att det kan bli tokigheter och att barnen faktiskt kan vara dumma. Att alla kan var dumma!
Det är ju oss föräldrar barnen lär sig av och det är ju ganska jätteviktigt att man som liten kan förstå att man kan göra fel och dumt, och faktiskt kunna rätta till det genom att be om ursäkt och lära sig något av det. Att säga förlåt och bli vänner igen då man varit osams.

När man blivit vuxen är det ju lite skillnad beroende på vad det gäller förstås, men är det riktigt illa kanske man väljer att man inte vill vara vän med någon mer beroende på vad som hänt.
Vissa saker går liksom inte att ta bort.
Förlåta kan man nog alltid göra eller lära sig, och för sin egen skull är ju det viktigt så man inte släpar runt på den dåliga känslan och energin.
Men att glömma och kunna fortsätta vara vänner är inte säkert att man kan, och då är det ju så.
Det kan bli så i livet, ibland många gånger, jag vet inte.
Man kan växa ifrån varann och faktiskt vakna till och inse att man inte behöver umgås med vissa då man känner att man faktiskt inte vill.

Det kan ju förstås vara lika då man är liten, att man faktiskt känner att man inte gillar vissa och inte vill leka med den, och även om man varit osams och blivit sams, så behöver man ju inte vara bästa vänner liksom.
Nej det är viktigt att man som både liten och stor kan få känna efter hur man känner och vill, för varför ska man umgås med någon bara för att.
Då man är liten så går man ju i skolan och behöver förstås vara med alla i skolan mer eller mindre, men efter skolan på fritiden så vill man ju helst leka med eller vara med dom man tycker om.
Viktigt, och det finns förstås många som tycker annorlunda mot vad jag tycker, och det är helt okej för mig även om jag tycker att jag har rätt.

Jag vet inte hur jag kunde hamna och skriva om det här ämnet, men men, jag låter ju som jag skrivit förut orden och meningarna bara komma, så det är liksom inte jag som bestämmer haha :)

Jag ska snart åka på sjukgymnastik så nu blir det rättning och sen ska jag få hjälp att klä mig och åka.

Ha en superbra dag idag!
Kram kram