Jag vill och behöver inte veta!

Jag med ny frisyr :)

Hej hej!
Ja nu skriver jag några rader då det ju var flera dagar sedan jag skrev.
Det blir så då det är helg, då jag inte känner att jag kan koncentrera mig som jag behöver eftersom jag inte är själv hemma.
Jag kommer alldeles säkert skriva lite imorgon också då jag ju känner jag har så mycket att dela med mig av, ja hur mycket känslor och andra grejer kan man väl ha som man vill skriva om?
Det tar liksom aldrig slut.

Nu har ju min blogg blivit lite som en dagbok också mitt i allt viktigt jag tycker jag skriver om, men det blir ju så då jag vill dela med mig av mitt liv.

Den här helgen har varit så skön så, vi har gjort lite småpyssel och mest tagit det lugnt.

Vi har planerat lite hur vi ska ha det här i vardagsrummet, så om någon har några liknande såna här lådor så vill jag gärna köpa. Minst fyra stycken i liknande storlek skulle jag vilja ha men gärna några fler. Gärna riktigt gamla och brädor som inte sitter exakt lika på varje, ja ni fattar, lådor med själ helt enkelt! :)

Gert fick i helgen äntligen lite lust att sätta upp telefonen jag köpt för länge sedan, men nu är den uppe och den fungerar hur bra som helst.

Ja nu är det ju inte så många som gillar gamla saker kanske, men det gör jag och som jag och Idar skrev om igår så är det ju viktigt att vara först liksom haha :)  Först med nya trender!
Nej då inte alls, men en sån här telefon som hänger på väggen tyckte jag verkade lyxigt då jag var liten, så det är roligt att ha en alldeles egen nu! Jag tycker den är jättefin och faktiskt lite lyxig, och grön!

Det är så här att vi tagit bort vårat hemnummer för flera år sedan då alla våra barn inklusive vi själva använde mobilerna oftast då vi skulle ringa. Vi tyckte det var onödigt med ett hemnummer med fast avgift,  så vi tog bort det.

För något år sedan i en superfel rullstol i Smedjebacken :)

I Smedjebacken där vi bodde förut, så kunde dom installera ett larm till mig som var kopplat till min mobil,och det var ju jättebra tyckte jag. Jag kunde då bara trycka på en knapp jag hade på ett armband och så kopplades jag till en larmcentral.
Nu då vi flyttat hit till Ludvika vilket ju är ett mycket större ställe än Smedjebacken så fungerade det inte med mobil, utan man är tvungen att ha ett hemtelefon nummer.?
Lite knepigt kan jag tycka men så är det faktiskt.
Jag avstod då vi flyttade hit från att ha ett larm då jag ju kan ringa till larmet själv från min mobil om det blir något så jag behöver hjälp, och vi tyckte det skulle fungera bra vilket det gjort.

Men nu har läget blivit annorlunda och då jag ska ha assistenter här så måste jag ha ett larm av någon anledning, så nu har vi fått lov att skaffa oss ett hemtelefonnummer.
Ja vilket nummer vi har kommer jag inte ihåg då det står på lappen vi fick hem, men vi har gjort så det ska vara hemligt då det ju inte är roligt för mig då alla försäljare ska ringa och ringa då jag inte kan nå telefonen om jag kanske sitter i fåtöljen och inte i rullstolen.
Men att ringa ut kommer det ju att gå att göra och det kan ju vara bra om tex Melinas mobil skulle vara urladdad eller så.
Ja lite roligt är det förstås att ha telefonen som fungerar, men en onödig utgift känns det ju som.
Jag får ju inte någon vidare inkomst nu då jag är hemma och är sjuk, så det är ju inte roligt med en utgift på flera tusen på ett år eller vad det nu kostar.
Men det är bara att gilla läget förstås, som med så många saker.

Det finns många som har samma sjukdom som mig som är jätteinsatta i alla mediciner och allt som har med sjukdomen att göra.
Jag var det i början, för ett år sedan, då visste jag ganska mycket och hängde med.

Nu vill jag inte! Nej faktiskt är det så, jag vill inte hänga med.

Jag vill ta en dag i taget och är beredd på det som kan komma och jag kommer inte att bli förvånad om det blir något mer än det som är.
Det kan tex bli så att jag tex inte kan svälja riktigt eller prata ordentligt, ja då får jag ta det då liksom!

Maria och jag i ur och skur!!

Maria är så otrolig då jag pratat om sånt som kan hända, hon säger bara att ja då löser vi det då! Vi får lära oss tecken så vi förstår varann typ haha, hon är bara bäst.

Man kan faktiskt få vad som helst, när som helst och jag känner att jag behöver få vara jag, ja Nina och inte Nina med Ms.
Nej jag behöver umgås och vara med dom jag varit med förut, alltså mina vänner som jag tycker om och som betyder så mycket.
Jag behöver vara med mina nya vänner som behandlar mig som Nina och inte som Nina med Ms.

Det är liksom inte viktigt för mig att träffa andra som har Ms bara för att prata om sjukdomen eller hur dåligt man mår tex.
Nej jag tycker om andra människor men vill inte prata om sjukdomen hela tiden då jag ska umgås.
Jag känner inte att jag behöver det, utan vill bara vara och ta en dag i taget.
Jag orkar inte bli fråntagen min energi genom att umgås med människor som ska tala om för mig om alla deras negativa saker och tankar.
Jag tror att jag kan vara en frisk fläkt faktiskt för många, men jag måste för min egen skull tänka på mig själv.
Nu finns det ju människor jag gärna vill försöka hjälpa och då känns det inte alls som någon tar min energi, utan tvärtom, det ger mig så väldigt mycket då att få hjälpa till.
Men att vara den positiva Nina som jag faktiskt är hela tiden nästan bara för att dras ner om och om igen, nej det vill jag definitivt inte.

Jag vill fortsätta vara jag och jag vill och önskar att människor ser och tänker på mig som jag, och inte som den där i rullstolen haha :)
Nu kan ju inte jag bestämma det förstås, men önska kan man ju göra.

Nej nu kom Gert hem från sin hockeyträning med veteranerna för första gången på flera säsonger, så jag ska sluta skriva för idag och hinna umgås lite, men jag måste ju rätta också förstås vilket ju tar lite tid.
God natt på er och så skriver jag nog imorgon med!
Om det blir en massa felskrivningar nu så hoppas jag ni har överseende med det.

Kram kram