Det är så härligt med snälla underbara människor :)

Fina Melina och Oscar <3

Hej hej!

Idag har min dag inte kunnat börja bättre!

Maria och Piyawan var det som kom för att hjälpa mig upp och Piyawan masserade mig lite innan jag skulle upp. Efter det så hjälpte Maria mig att duscha och var min frisör medan Piyawan var till någon annan och hjälpte till. 

Maria hade läst min blogg igår och sa att det inte gick att undgå mina fina ögonbryn då hon kom igår och att det inte alls var för att hon läst min blogg haha, det betyder verkligen att det gör mycket att ha få dom plockade även om det gör så jäkla jäkla ont. 

Haha jag ska göra det lite oftare nu så det slipper göra ont så lång tid varje gång :) Det stämmer verkligen det man hört sedan man var liten att "om man vill vara fin så får man lida pin"!

När Piyawan kom tillbaka hjälptes dom åt att flytta över mig och klä på mig och nu sitter jag här i min fåtölj med kaffe, filt, värmekudden till nacken och min nya fleece. 

Jag känner att jag mår så bra det bara går och jag har det riktigt mysigt.

Jag behöver den här stunden på morgonen alldeles själv med min dator och mitt skrivande. 

Det är helande på något sätt och jag mår bra av det på riktigt.

Väldigt mycket är viktigt här i livet och det är viktigt att det är på riktigt. 

Att känslorna är på riktigt och att man menar det man säger eller gör. 

Jätteviktigt för mig och egentligen borde det ju vara det för alla.

Igår vid sextiden fick jag hjälp från rullstolen till fåtöljen och mat värmd och kaffe gjort och allt var super kändes det. 

Tills det började mörkna ute haha.  

Jag hade inte tänkt på att det skulle bli kolsvart ute så snart, och både tjejerna och Gert var i Smedjebacken för att kolla på hockey. 

Jag hade varit på språng hela dagen då jag först var till affären för att köpta tandkräm, den enda vi hade var aloevera som jag gillar och Melina tycker den är hemsk så hon nästan kräks haha, så jag köpte nya så hon slipper må illa av tandkrämen. 

Jag köpte lite färdkost också som jag kände att jag behövde på vägen sen till sjukhuset haha :) Godisråtta som jag faktiskt är nu för tiden.

Efter att jag varit till affären skulle jag till sjukhuset så jag for dit och det tar ju nästan en timme med min "långsamma" rullstol:). 

Jag stannade till hemma vid Daniel och Marielle med ett kaffepaket på vägen till sjukhuset så hon kunde göra sig lite gott kaffe :)

Ja jag var på språng från tolv på dagen ända till sex på kvällen så jag tyckte det var skönt att få sitta still i fåtöljen lite och mysa alldeles själv. 

Jag hade förstås velat följa på matchen då ju kanske Ingemar skulle vara där men jag kände att jag inte orkade riktigt.

Härliga härliga Ingemar :)

Det blev fort kolsvart och jag såg inte ens tangenterna på datorn då jag skrev ett inlägg på min facebook och skrev att nu har jag lärt mig något till nästa gång haha :) 

En kompis Gunilla skrev att jag skulle ringa syrran, och jag som är så trög,  kopplade inte att hon menade sin syrra som bor alldeles granne med oss. 

Jag skrev att nej då, dom kommer ju om en och en halv timme eller två så jag klarar mig. 

Det var ju bara lyse jag saknade och det skulle ju bli idol på tv:n så jag skulle ju se på det lite. 

Helt plötsligt så knackade det på dörren och någon kom in tjoande, jag kände igen rösten lite men hade ingen aning om vem det var som kom i mörkret.

Det var grannen Micke som kom som varit Gerts chef förut och jag kopplade fortfarande inte utan trodde att han ville prata med Gert som ju inte var hemma:) 

Haha gissa hur trög man kan vara? 

Gunilla hade ringt sin syster visade det sig som inte var hemma,  så hennes Micke gick förstås hit för att hjälpa mig istället! 

Tänk så bra facebook kan vara! 

Supersnällt av Gunilla att ordna så bra och snällt av Micke att springa hit direkt, jag är så glad över snälla människor, verkligen glad över dom alla som faktiskt finns lite varstans.

Alla som inte är snälla får gärna hålla sig på avstånd från mig, för jag vill inte ha dom i mitt liv, nej tack inte ens i närheten vill jag ha dom. Så långt bort som det går får dom hålla sig.

När Gert och Melina kom hem sen fick jag berätta vilken cirkus det blev av allt haha, men att vi har världens snällaste granne vet vi ju nu :) fast det visste vi ju förut också.

Vi kom fram till jag och Micke,  att han kände min kusin Daniel då dom gått på scouterna då dom var yngre,  och det var skoj att han kände igen honom. 

Micke trodde att jag var äldre än han haha, vet inte riktigt hur jag skulle tolka det :) 

Men men jag tar det väl som en,  ja jag vet inte vad, men han var ett år äldre än mig visade det sig!  

Och han som trott att jag var äldre än han haha :) Så fel han hade!! 

Och jag blev genast att känna mig gammal :) nej då, inte alls för jag tycker faktiskt att jag är i en bra ålder precis som jag är jag .

Jag fick en superskön kram av Gert som var från Christoffer i Fagersta som jag jobbat lite med på Intersport och som är en supergullig kille som jag verkligen gillar. 

Om du läser det här Christoffer så tack gulliga du :) Kram tillbaka till dig förstås.

Bästaste Maria <3

Jag känner att det kommer bli tråkiga helger nu utan loppis, så jag hoppas folketshus loppisar börjar snart så jag och Maria kan leta fina gamla saker, det är så himla skoj att ha henne med för hon liksom bara vet vad jag gillar och det är så roligt så det är inte klokt.

Idag är min sjukgymnast Petra sjuk så det blir ingen träning, men istället blir det en promenad på eftermiddagen och jag ska nog gå och köpa några timrar tror jag om vi hinner med det. 

Behöver ett helt gäng så grannarna slipper komma till mig och tända fler gånger. 

Min fina bästaste Marielle <3

Livet känns faktiskt så himla bra och jag känner en sån kärlek till mina vänner jag har och fått och som betyder så mycket för mig, och så mina älskade barn och min kära fina underbaraste man också.

Ja, allt behöver inte alls kännas för jäkligt då man blivit så sjuk som jag är, utan om man ser det fina och positiva med livet så blir det rätt enkelt egentligen. 

Men utan hjälpen jag får är det förstås inte alls enkelt utan det skulle vara helt omöjligt för mig att överleva utan den, så jag är glad och tacksam som tusan över alla som hjälper mig varenda dag.

Jag brukar ofta säga att jag vill skära av mina ben, att jag vill ha en ny kropp och så vidare, men det vill jag ju egentligen inte alls. 

Jag är trots allt glad över mina ben som gör precis som dom vill och känner för,  och för min kropp som ju faktiskt är jag. 

Visst vore det ju enklast att kunna köpa ett par nya fungerande och gärna bruna ben på Konsum, men det fungerar ju inte riktigt så enkelt haha :) Piyawan och jag brukar skämta om att det finns nya ben på konsum haha :)

Fina Piyawan <3

Nej livet är faktiskt helt underbart och man ska ta till vara på varenda dag man får leva det.

Jag hoppas alla får en fin bra dag idag. 

Kram kram