Kanske är det mitt kall här i livet ? :)

Hej på er!

Jag började skriva i morse men min mamma kom förbi här hemma, så inte förrän nu tar jag mig tid för att skriva klart.
Det blir lite i dåtid eftersom jag hade hunnit skriva ganska mycket och jag vill inte ändra på det :)

Jag sitter här efter att fått hjälp in i duschen för att sen sitta här och njuta av kaffe i min fina nya kopp och två smörgåsar,  och idag faktiskt till och med "vaktel" ägg!
Marielle tittade in i kylen igår och undrade varför vi hade sån delikatess som hon sa haha :)
Jo, för på loppis fanns det såna fina söta små ägg som vi fick smaka på där!
Dom ska tydligen vara nyttigare än vanliga ägg, så bara det är ju superbra om man äter några stycken.
Varken jag eller Gert visste vad det var för något, vi trodde det var bara prydnadsägg haha, så det var roligt att få prova och köpa några stycken. Vi fick lära oss något nytt båda två:)

Jag måste väl erkänna att det smakar som vanliga ägg, men dom är ju mycket mycket mindre, och jag som gillar äggvitan bäst tycker nog faktiskt att vanliga ägg är bättre och godare.
Men gott är det och Inger skalade två små söta till mig idag.

Det är ju själva äggen med skal som är fina men jag har inte tagit något kort på dom med skal så att jag kan visa, men superfina är dom verkligen med skal på!

Igår var det en riktigt härlig dag på många sätt.
Det började med att Gert städade och gjorde rent överallt. När han var klar med det satt jag i rullstolen så jag kunde vara med då vi skulle sätta upp tavlor och fixa och göra fint.
Vi hade ju många fina loppis fynd vi gjort i lördags som behövde få en plats.

Jag är så supernöjd och jag är säker på att det kommer att bli kanon allting då vi är klara med allt.
Vi hade några hängande hjärtan i en låda som man kan tända ett ljus i, som vi fick upp i fönstren också. Dom hade bara legat då kedjorna varit för korta, men nu kom dom upp och det blev jättebra.
Vi hade hittat vit kedja på Coop bygg som vi köpt för några veckor sedan,  så allt liksom fanns ju redan.

Det är ju bara lusten och inspirationen som behövs för att vilja göra fint och greja och det är inte alls bara bara, för ibland lyser den verkligen med sin frånvaro:)

Lampan som ska sitta ute vid kaninen kom inte upp, men det får Gert göra då andan faller på någon dag framöver, och det kommer att bli superfint och gulligt åt henne där ute i stugan.

Det jag känner att jag behöver få till nu är köket, det känns så sterilt och kalt på något vis, och inte alls jag liksom.
Så jag ska tänka ut hur jag vill, och så kommer det att bli bra så småningom förstås.
Vi ska ju bo här hela livet så det känns ju inte som att vi behöver ha bråttom alls egentligen, men jag vill ju ha det hemtrevligt och mysigt lika som vi hade där vi bodde förut.
Det är det där tålamodet nu igen haha:)
Tur att Gert har tålamod med mig som är ganska noga då vi håller på.
Noga med att tavlor och grejer är raka och sitter just där dom ska haha :)
Men han är ju van, bara det att förut var det jag själv som fixade och donade, nu är det han som får lov att vara både mina armar och ben.

Igår kväll var vi på hockey och vi skulle få sitta i vip rummet så jag skulle slippa krångla på mig vinterkläder, men hissen fungerade inte och som tur var så hade jag min fleece och en filt med mig så jag slapp frysa.
Det hade annars varit bäst att vänta utanför där det var jättefint väder.
Jag hissade upp mig med min rullstol så högt det gick så jag kunde se ordentligt och slippa sträcka mig. Vi stod bakom målet och det var ingen bra plats för puckarna kommer ju farande fort som tusan och det verkligen smällde som bara den!

Som jag skrev i början så kom min mamma förbi hos mig idag ganska tidigt.
Vi fikade och hon hade köpt varsin bakelse, mums verkligen men vi delade på en till att börja med.
Hon dammsög lite och sen började hon laga mat så vi skulle få lunch.
Stuvad vitkål, stuvade morötter och kassler, det blev kanon gott!

Jag valde förstås stuvad vitkål jag:) Jättegott men efter lite extra kryddning blev det ännu godare.
Jag har så svårt att känna riktig smak nu då jag är förkyld, men gott var det iallfall och det blev så mycket mat att vi kan äta det i flera dagar tror jag haha:)
Efter maten innan mamma skulle åka hem tyckte hon att vi skulle dela på nästa bakelse, men jag var så mätt och kände att jag skulle bli att må illa på riktigt om jag käkade en till tårtbit.
Jag valde en liten choklad pistage bit istället :)

När mamma åkte hem så kom en person från kommunen för att träffa mig då jag sökt om personlig assistent.
Hon var här ganska länge och hon hade massor av frågor.
Inte lätt att svara då hon tex frågade hur lång tid det tar att förflytta mig från ett till ett annat ställe.
Det är ju inte något jag kollat, så nu i veckan ska jag försöka kolla upp lite så det inte blir helt tokigt det vi uppskattade.
Jag tyckte hon verkade bra faktiskt så vi får hoppas hon utreder bra för min skull.

Nu vet jag då inte ens om jag vill ha personliga assistenter ens, men om jag skulle bli beviljad det så får jag ta ställning till det då känner jag.
Något jag verkligen saknar och vill kunna göra är att baka och laga mat.
Jag vill verkligen kunna göra det jag brukat förut och jag har alltid älskat att baka.
Tänk bara så härligt att kunna baka lussekatter när det börjar bli jul?
Det är bland det godaste jag vet och även om jag har Marielle som är bagare och Melina som gärna hjälper mig, så vill jag ju kunna själv!

Det är svårt för någon att kunna förstå som inte varit eller är i min situation, att kunna förstå hur tråkigt det känns att inte nå och orka sånt som varit så självklart förut.

Hon som var hit förstod bra och tyckte och undrade mycket så jag tror det blir bra.
Hon tyckte jag skulle hjälpa till och "föreläsa" för anhöriga och i grupper,  och hon skulle prata med någon hon visste hade hand om sånt.
Hon tyckte jag skulle passa bra som det, så vi får se framöver hur det kan bli.
Jag har ju rätt mycket erfarenhet av att vara sjuk måste jag ju erkänna, och vem vet,  jag kanske faktiskt tycker det är super roligt?
Och kanske ger det mig massor av tillfredsställelse och energi genom att kunna hjälpa andra.
Det kanske är det som är mitt kall här i livet? :)
Jag tar en dag i taget så får jag se hur det slutar.

Jag åkte till affären för att köpa lite smör och så förstås några av mina godisar som jag gillar. När jag var nästan framme så tutade en bil på mig och någon ropade Nina!
Det visade sig vara Alexandra och vi hann bara äga hej för det var en bil bakom.
När jag precis var på väg ropade nästa person Nina!
Då var det Catrine som stått bakom Alexandras bil och hon åkte och parkerade sin bil så vi hann prata lite. Vi pratade lite om allt möjligt och det var ett tag sedan vi sågs.

Jag berättade för henne att hon som var hit tyckte att jag skulle prata och dela med mig av mitt.
Catrine fick ståpäls som Gunde brukade säga och hon sa att jag skulle passa perfekt för det,  och att jag borde åka land och rike runt till slut när jag vant mig haha:)
Jag är som hon sa, mig själv och så vanlig hmm,  ja nog är jag det allt det kan jag nog hålla med om. Om det skulle bli som hon tyckte så måste jag verkligen ha assistenter med mig och gärna en stylist haha:)

Jag har ju funderat ganska mycket på att åka runt till skolor och  prata med småbarn och lite större barn som har mycket funderingar.
Jag vill avdramatisera allt med handikappade människor,  så att när barnen blir stora kommer att ha det med sig, att vi i rullstol är som vem som helst, och att det inte är konstigt med någon handikappad i rullstol.
Jag är ganska övertygad om att det är där man behöver börja egentligen, men visst kan man ta alla åldersgrupper samtidigt också.
Men kanske skulle det vara en bra mjukstart för mig att träffa barn och kanske dom kan sitta i mitt knä och prova att åka med mig en sväng tex alltså dom som vill och törs.
Kanske skulle jag kunna ta med min andra rullstol och dom lite större barnen får prova själv att köra, om man är i ett säkert rum så att dom inte kan göra sig illa.
Ja som ni läser så har jag mycket tankar och funderingar och vill göra mycket för att ändra beteendet hos människor som oftast har förutfattade meningar över oss i rullstol.

Jag känner iallfall att jag är jag, jag är liksom Nina bara, oavsett om jag sitter i rullstol eller ej och just nu är ju läget så.
Inte alls roligt egentligen men jag tror jag tagit allt det jobbiga rätt bra trots allt.
Jag är en oftast glad positiv Nina och tänker fortsätta vara det, så liksom punkt slut haha:)

Jag hoppas alla haft en härlig dag idag.

Kram kram