Idag är det ännu en mulen dag men med lite kaffe och datorn i knät så känns det rätt superbra faktiskt.
Igår blev det allt en riktig fixardag och vi planterade om en massa blommor, både nya och gamla och alla fick en lerkruka med ny jord i förstås :)
Jag gillar verkligen lerkrukor så det var skönt att äntligen få till det som jag ville.
Gert gjorde rent gamla krukor och jag planterade dom!
Ja faktiskt så gjorde jag det alldeles själv, men jag hade ju aldrig kunnat göra det utan hans hjälp med att göra rent och sen bära in dom då dom var klara.
Det var jätteskönt att känna att jag faktiskt kunde hjälpa till och faktiskt göra själva det som jag gillar.
Jag gillar att pyssla och att plantera blommor är ju inget Gert gillar egentligen haha:)
Bra samarbete hade vi och just då så sken solen och det var en skön stund ute på altanen.
På morgonen och på förmiddagen igår regnade det lite då och då, men som tur var så började det klarna upp en stund och solen tittade fram just på Dianavägen 24 C :)
Vi fixade till alla blommor och gjorde sen lite fint inne, det blir ju saker stående lite var stans på en vecka, och Gert plockade undan lite och så gjorde vi fint i alla fönster:) Eller iallafall finare haha:)
Det behövs lite mer loppisar och auktioner tror jag innan jag kan vara helt nöjd.
Jag känner att jag redan nu längtar till nästa sommar även om jag njuter av hösten nu med alla fina färger som dyker upp för varje dag, och så luften jag andas som är underbar nu då det är höst.
När vi varit ute igår och planterat så fikade vi med våra bakelser jag köpt dagen innan, mums mums, Gerts var sådär tyckte han då den blev alldeles för mastig, så jag är glad att jag tog det säkra före det osäkra haha :)
Jag njöt av varje tugga mm.. vad jag gillar prinsessbakelser.
Idag ska min vän Elenor komma och hälsa på lite, och då blir det mycket prat och det hade inte varit dumt med en bakelse då, men då jag inte har köpt fler så får vi fika med chokladmuffinsen som jag bakade för någon vecka sedan som jag har i frysen :)
Kanske är bra haha att jag inte har bakelser hemma hela tiden för hur tjock skulle jag inte bli då?
Nja det är nog faktiskt bäst att bara lyxa till med såna ibland även om dom är så himla himla goda:)
Nu medan jag suttit och skrivit så håller faktiskt solen på att titta fram, det vore ju så superskönt om den gjorde det så man kan komma ut lite, det är ju skönare att vara ute om den skiner faktiskt.
Nu är ju jag en person som klär mig ordentligt jämt så jag behöver inte tänka på vädret alls, men man blir ju lite gladare och piggare om solen skiner och så får man massor av extra energi tycker jag!
Förr då jag var frisk och kunde gå så behövde jag egentligen ingen mer energi än jag hade, haha jag kunde inte sitta still alls nästan. Men nu då jag måste sitta still då jag inte kan gå, så behöver jag solen.
Jag blir att må så mycket bättre och livet känns så härligt och allt är så mycket enklare känns det som om solen skiner.
Knepigt egentligen det där,och det är säkert olika för alla men för mig så ger den mig lust att leva liksom.
Jag vet att fint väder kan ge en del människor ångest också, ångest kanske för att då känner dom att dom måste göra än det ena och än det andra då solen skiner och det är fint väder.
Jättejobbigt måste det vara och kännas, men för mig känns det bara underbart.
Den känslan jag har i kroppen då och just nu faktiskt borde alla få känna, men jag hoppas förstås att dom flesta känner som jag för det är en underbar känsla.
Igår då Melina kom hem från Oscar så hade vi lite prat hon och jag då hon berättade att jag ofta var otrevlig och sur och ja helt enkelt inge glad.
Jättebra hon berättar och säger till mig så jag har en chans att tänka på det och ha en chans att ändra på mig.
Man lever på bara, och man tänker inte på hur man är kanske, och jag som är sjuk har ju lite fullt sjå hela dagarna även om jag tycker själv att jag känner mig rätt glad och att jag mår bra.
Superbra hon säger till, så nu ska jag tänka på lite extra hur jag beter mig och är så det kan bli bättre.
Nu är ju inte hon heller så glad jämt utan fräser åt mig ibland så fort jag öppnar munnen tycker jag haha:), men jag har tänkt på att det ju är så bara. Men enligt henne beror det på att jag låter på ett speciellt vis och är sur, så nu jäklar ska jag tänka efter och bättra mig!
Jag är glad att hon berättar för hur ska jag annars kunna ändra på mig?
Så är det ju i alla förhållanden oavsett om det är vänskaps eller kärleksförhållande eller som i det här fallet barn och mamma förhållande.
Om man inte kan berätta av någon anledning det man känner och tycker, hur ska det då kunna bli bättre? Jätteviktigt och jag är glad att vi kan det här hemma hos mig.
Gert säger oftast inte till om något, och jag brukar fråga om han alltid tycker allting är så bra?
Nja ibland kan han ju tycka att något är lite galet men då tycker han att det är så lite så han inte behöver säga något om det.
Det är ju så att det oftast är jag som "gnäller" och säger till om jag tycker något är fel, men huvudsaken att alla kan göra det då det gäller, för annars fungerar det inte och dom andra kan ju inte vara tankeläsare och förstå även om man ibland tycker eller önskar det haha:)
Livet och förhållanden är ett jobb, och det jobbet tar ju aldrig slut någon gång utan man får jobba med det hela livet.
Det som kan göra det lite enklare och faktiskt inte kännas som ett jobb är just att kunna prata med varann om allting man behöver just förs stunden.
Så jäkla viktigt för hur ska det annars kunna bli lättare.
Om man kan ta allt direkt som uppkommer så är det ju liksom klart sen.
Jag är uppväxt med att man inte gör så alls, utan att man ska vara tyst om saker så blir det bättre imorgon typ.
Så var det både hemma medan jag var ung och sen blev det lika i förhållandet jag levde i då efter att jag flyttat hemifrån.
Dom sista åren i det förhållandet så försökte jag verkligen att prata om det som var jobbigt och det som jag tyckte var tokigt.
Jag kände att jag behövde det och liksom var tvungen, men han jag levde med då låtsades bara att han tyckte att jag hade rätt och fick mig att tro på det så jag kunde vara lugn, för det skulle bli ändring.
Han hade inte ens lyssnat insåg jag efter att ha försökt gång på gång med samma problem eller funderingar.
Han mindes helt enkelt inte vad jag sagt och han skylde på att han ju hade tinnitus haha, ja ni förstår ju alla som vet vad tinnitus är, att jag pratade med en vägg.
Det blev aldrig någon ändring som ni förstår och när jag fått nog av samma samtal och försök om och om igen så förstod han inte och tyckte inte att han fått någon chans att ändra sig och bättra sig?:)
Ja herregud så synd det var om honom som aldrig fått en chans att bättra dig:)
Han har nu fått det han förtjänar tror jag haha :) Ni som känner mig vet vad jag menar, och jag slipper banka huvudet blodigt varenda gång utan respons alls.
Tänk så livet är märkligt och att det kan bli så bra som det blivit för mig.
Härligt och underbart att ha en underbar man som verkligen är en man och som lyssnar och förstår.
Det har förstås inte blivit så av sig självt, utan vi har fått jobba båda två och ibland som tokar :)
Men det har förstås varit värt det och jag är så glad att han är just han!
 |
| Min finaste och bästa Gert <3 |
Jag tror tyvärr att många har det lika eller iallfall liknande som jag hade det och jag hoppas att ni vaknar upp ni med lika som jag gjorde.
Tack gode gud säger jag att jag inte lever nu som jag gjorde då.
Tack gode gud för att jag vaknade till, och insåg vad som var viktigt för mig och att jag förstod att det jag tycker och tänker är viktigt oavsett vad andra tycker.
Tack gode gud för att jag blev Nina, den riktiga Nina som funnits långt där inne och som till slut kunde ta sig fram.
Jag är inte religiös egentligen alls men man kan tro det då jag skriver som jag skriver idag, men jag kan inte nog förklara annars hur glad jag är över mina val och att jag hittade på mig själv :)
Livet är inte enkelt alls, men jäklar så mycket enklare det blir då man finns!!
Kram kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar