Det är så viktigt att få finnas!!

Hej och god morgon på er!
Jag har haft en lika bra morgon idag som jag hade igår och det är helt fantastiskt så himla bra människor det finns och som betyder så mycket för mig, ja verkligen och på riktigt!
Jag tjatar lite om just det att det ska vara på riktigt, för det är så lätt att man lever på så ytligt och att det är just det ytliga bara som kan göra en glad och inte inne i hjärtat liksom.

En del förstår inte alls vad jag menar eller skriver om nu, men en del förstår nog precis vad jag menar. Och så kan det finans dom som faktiskt vaknar till och förstår vad jag menar just nu och vill förändra sitt liv så det blir mer på riktigt!
Jag har levt många år förut väldigt ytligt, men jag visste inte om något annat just då.
Jag var lite "hjärntvättad" kan man säga, och jag gjorde och tyckte oftast som andra och tänkte inte så mycket på det.
När jag fick mina vänner Elenor och Ann-Britt så upptäckte jag ju att dom hade det annorlunda än vad jag hade och jag vaknade sakta men säkert till,  och insåg att så som jag levt ville jag inte ha det eller leva.
Jag ville finnas och jag ville också ha en åsikt som jag faktiskt hade rätt till,  och efter många års träning så fanns Nina på riktigt.
Det är så himla skönt och jag är så glad över att jag faktiskt hade förmågan och hade styrkan att fixa det.
Nu har det verkligen inte varit någon dans på rosor utan det har varit ett jättejobb verkligen,  och än är ju det jobbet inte klart.
Det är ett jobb som tar hela livet och det som är skillnad nu är att det mest går av sig självt och jag slipper kämpa på så mycket.
Det är skönt jag har så bra människor runtomkring mig som bara finns och finns och som gör att mitt jobb inte blir ens hälften så jobbigt.
Jag är glad att jag vaknade upp då förut och valde att leva mitt liv som jag ville och som jag faktiskt förtjänade,  för om jag inte gjort det hade jag ju aldrig förstått vad som var viktigast i livet.

Jag är så glad över valen jag gjorde då så att jag kunnat lära barnen att det är så viktigt att få tycka själv och få känna efter vad är det jag vill egentligen,  och kunna stå för det man verkligen känner och vill.
Jag är så glad att barnen vet att jag älskar dom oavsett om dom tycker annorlunda än vad jag gör.
Det viktigaste är ju att dom tycker som dom gör och inte som mig eller någon annan vuxen.
Så jäkla viktigt så det känns lite som att jag predikar om det stup i ett haha.
Jag önskar att alla barn har fått en förälder eller helst två som ger sitt barn rättigheten att få växa och bli just den personen den är, att barnet får finnas och får tycka precis vad den tycker!
Jätte jätte superviktigt för att dom ska kunna bli just sig själv.

Jag levde massor av år utan att finnas och när jag förstod att det varit så blev det en sorg förstås.
En sorg just för att man då insåg att folk som skulle bry sig om och älska en hade gjort så tokigt och inte velat att jag skulle få vara jag.
Det är lite så nu med i vissa fall att en del vill få mig att tycka som dom vill, men det går inte längre. Jag totalvägrar och vet att jag har rätt att få tycka som jag vill även om dom andra tycker olika.
Man behöver inte vara osams för att man tycker olika, men man har rätt att välja själv och känna efter själv vart man står och vad man tycker. Så är det liksom!

Min älskade man har fått lära sig massor genom att vilja vara tillsammans med mig och jag älskar honom för det,  och för en massa andra saker också förstås.
Han har fått lov att lära sig vad han tycker och känner så han får vara just Gert.
Så himla viktigt det med, att alla i familjen får vara den dom är och inte behöva tycka lika som dom andra,  om man inte gör det.
Oftast kanske inte Gert tycker så mycket som jag gör tex, men då det är viktiga saker måste han verkligen tänka till och tycka så som han tycker så han får vara han och kunna stå för det.
Nu är det inte så ofta vi håller på med att tycka så mycket som det säkert låter då jag skriver, men just att ha rättigheten och möjligheten att kunna få göra det när som helst är så viktig,  och det ger en en trygghet som liksom känns.
Ingen ska behöva gruva sig för att berätta eller prata om något jobbigt utan man ska bara få göra det och även om kanske inte jag tycker lika så lyssnar jag och finns och vi kan  tycka olika fast vi ändå vet att vi älskar varandra.

Det blev mycket skrivet om just det idag men det är viktigt för mig som tusan och jag önskar att fler människor vaknar till där ute och faktiskt bestämmer sig att få finnas.
Jag vet att många lever i förhållanden och där man inte får finnas på riktigt,  så jag hoppas att om någon läser det här som har det så kanske kan börja vakna till och börjar bearbetar det lite,  så det till slut kan bli en förändring till det bättre.
En del vill ju leva på bara förstås och det är ju helt okej om man själv vill ha det så, men att få leva i hjärtat på riktigt är en härlig känsla. Då man känner glädje på riktigt i hjärtat så vet man att det liksom var värt allt.
En underbar känsla som tyvärr inte alla fått uppleva men som jag verkligen önskar alla.

Idag ska jag ta mig till affären för att handla lite till Marielles kalas hon ska ha imorgon, hon vill ha potatisgratäng och kött och sallad till mat, så självklart ska hon få det.
Hon fyller 20 år på söndag, ja helt otroligt!

Hon undrade häromdagen om jag vill följa till systemet på Måndag då hon får gå dit första gången? Självklart vill jag det! Inte för att jag vill att hon ska köpa sprit eller öl eller något alls egentligen, men tänk att få äran att följa första gången och hon vill ha med mig! Klart jag vill.
Jag skulle aldrig frågat min mamma då jag var i den åldern, vi hade inte ens i närheten av lika relation jag och min mamma som jag och mina tjejer har,  så det fanns liksom inte på kartan.

Marielle vet att jag inte alls vill att hon dricker och jag jag vill inte att hon röker heller, men det spelar ju ingen roll vad jag tycker eller vill för hon är ju hon och är stor nog för att bestämma själv.
Jag tycker det är viktigt iallfall att hon vet jag inte gillar det och jag vill helst att hon aldrig dricker något,  och så vill jag ju helst att hon slutar röka. Men jag har ingen talan där alls:)
Hon fyller år på söndag och då har hon nog en sovdag eftersom hon ju säkert ska ut på kvällen imorgon och fira att hon faktiskt fyller 20 år! Härligt härligt!

Igår var det så fint väder så jag ville verkligen inte bara vara inne, så hemtjänsten hjälpte mig i rullstolen och jag for mot stan.
Marielle var ledig så hon mötte upp mig och vi tog en fika där med några av mina bästaste.

Piyawan, Maria och Marielle :) Tripp trapp trull haha :)

Vi köpte en present till Melina och Oscar som ska förlova sig idag!!
Självklart ska dom få en liten present på en sån viktig härlig dag för dom, och dom har valt ringar själva och fixat och planerat allt och jag är så glad för deras skull.

Det är så härligt och jag är så glad för att Oscar och Melinas skull, att dom kan prata om allt lika och att dom förstår att det är viktigt.  Men gud så ovanligt,  och jag tror inte den finns många i den åldern idag som gör det.
Jag är glad att dom kan det,  för kan man inte det i ett förhållande så är det som jag skrivit i början i mitt inlägg att man inte finns.
Dom finns båda två och är så fina ihop och det är så härligt att höra dom prata, att dom verkligen kan prata om allt är ju superviktigt!
Det kan ju tyckas väldigt tidigt att förlova sig när man är femton och sexton år, men man lever bara en gång så man ska ta tillvara på den och njuta av det tycker jag.
Och man kan aldrig veta vad som händer i framtiden,  vare sig man är ung eller gammal,  så passa på att njuta! Härligt att vara så kär och älska någon och att allt känns rätt.
Det är kärlek och den ska man vara rädd om!

När vi köpt en liten present så provade Marielle ett par byxor och medan hon gjorde det fick hon ett sms om hon ville jobba om en halvtimme.
Hon sa ja, köpte byxorna och vi gick till Pelles kiosk och köpte varsin toast och så for hon iväg till jobbet.
Jag ringde och kollade om Gert kommit hem från jobbet för att höra om han ville följa till lyviken och köpa timrar? Han tog cykeln och vi mötte upp varann och  så for vi upp till Coop bygg.
Vi köpte nio stycken så nu jäklar ska det inte behöva bli svart här hemma någon mer gång haha,  och det kommer att se mysigt ut då det lyser varje kväll.

På sommaren har man ju inte många lampor på då det ju är ljust ute hela tiden, men nu då det är höst märker man verkligen att det blivit skillnad mot för bara en månad sen. Härligt med alla årstider egentligen och hösten är så härlig tycker jag.
Man kan andas så himla bra och det är så friskt ute.
Min fleece jag köpte häromdagen är verkligen kanon ute nu då det börjat bli lite kallare, jag behöver inte frysa alls och det är superskönt.

Jag köpte en eltandborste på berget också igår, på elgiganten och har haft den på laddning inatt, så ikväll blir det premiär användning av den och det blir skönt för mina armar och händer att slippa jobba på. Nu behöver jag ju bara ladda med tandkräm och starta och hålla i och röra lite grann. Bra tror jag och det blir enklare för mig verkligen.

Igår innan Marielle kom till stan hade jag hittat lampskärmar jättesöta till lekstugan som jag köpte.
Jag hade lampfötter visste jag så jag köpte bara skärmarna och Gert fixade så fint där igår på kvällningen,  men dom vart lite för höga.

Idag har han med sig fötterna till jobbet för att korta av dom lite och gänga om dom så det blir bättre. Vilken händig man jag har:) Och snäll som bara den som vill hjälpa mig att göra fint där ute också så det blir mysigt och fint i lekstugan till lilla Bella.
Hon bryr sig förstås inte alls om lamorna är jag väl ganska säker på, men jag gör det ju för att det ska vara fint, för min skull förstås också.

Det kommer att bli kanon när lamporna blir lite lägre och då passar dom bättre med stugan.
Min pappa är säkert glad och nöjd någonstans vart han än befinner sig då han ser att vi gör så fint i stugan han byggt för länge sen.

Solen skiner och har gjort sedan jag gick upp vid åtta, så idag blir det verkligen en utedag känner jag. Jag ska handla det som behövs till imorgon och så lite mys till ikväll vill jag köpa.
Dom på affären får försöka hjälpa mig att få ner det i min skuff jag har, men den är inte stor alls, så vi får se hur det går, men det ordnar sig alldeles säkert.

Nu kommer min kära Maria och ska hjälpa mig att träna mina ben i cykeln. Så nu tar jag en paus från skrivandet en stund.

Jag cyklade en halvtimme och innan jag började med det bestämde jag mig för att ta en till tablett mot mina spasmer så nu väntar jag och ser hur den här dagen blir.
Spännande verkligen och jag hade tänkt vänta tills efter helgen men vill så gärna bli bättre så jag bara bestämde mig för att det skulle bli idag.
Det enda jag oroar mig över är toalett besöket på eftermiddagen då jag brukar få microlax, då brukar jag kunna stå och det kommer jag förmodligen inte kunna idag, så vi får se hur det kommer bli att fungera.
Men jag får ta bort allt jag tycker är pinsamt och faktiskt förstå att nu är det som det är Nina,  och det är inget jag kan göra något åt.
Jag tycker lite synd om all personal även om dom är dom allra bästa, att dom ska behöva krångla så mycket med lyften och med mig, men jag vet ju egentligen att dom inte tycker det är särskilt krångligt så det ska nog bli bra till slut.
Jag hoppas innerligt att min kropp ska få vila lite av medicinen och slippa jobba som en tok hela dagarna och hela nätterna.
Både min kropp och jag behöver  sova och vila så jag hoppas den kommer att få göra det snart nu äntligen.
Jag håller mina båda tummar för det.
Jag hoppas alla får en fin dag i solen idag och när hemtjänsten haft lunch klart sen så kommer dom och hjälper mig i rullstolen så jag kan ut och åka lite.
Härligt härligt!!

Kram på er alla!