 |
| Mina fina älskade tjejer <3 |
Hej och god morgon!
Kaffet i muggen och datorn i knäet, eller rättare sagt på ett ben medan det andra är uppvikt som om det stretchar ungefär haha :)
Benen lever sina egna ben, men det är iallfall mina ben oavsett vilket liv dom vill leva.
Dom sitter ju liksom fast på min kropp även om det känns som dom ibland bara vill dra iväg.
Väldigt konstiga känslor och ryckningar och allt det nu kan bli med mina kära ben.
Jag har nu ätit två tabletter av medicinen som ska göra mina spasmer lite mindre, och jag märker skillnad, det gör jag verkligen, men inte alls så som jag trodde det skulle bli.
Jag är fortfarande spastisk och benen är inte alls mjuka, så det blir nog så att jag behöver en högre dos kanske, men det får doktorn bestämma när jag ska prata med honom på torsdag.
Jag är rätt less på att dom inte är ens i närheten av vad dom borde vara, förutom att dom ju ser lika ut då haha, så jag hoppas verkligen dom kan bli mjuka och följsamma en vacker dag.
Igår var min mamma hit för att hjälpa till lite, så jag bestämde mig för att inte skriva något inlägg igår.
Jag hade promenad på eftermiddag på schemat så jag och Inger och Maria gick till MM där jag ville titta på blommor.
Jag köpte två stycken till köket och det märks verkligen direkt att det gör väldigt mycket med lite gröna växter.
Nu gäller det bara att vi, ja iallafall någon vattnar på dom ibland så dom inte dör direkt :)
Jag får "tjata" lite på Gert så ska det nog gå bra, eller rättare sagt påminna är nog rätt ord kanske för det.
Då blommorna står på fönsterbrädorna så är det lite svårt för mig även om jag åker rullstol att nå då det ju är bord eller våran soffa i vägen, och rullstolen tar ju lite plats så jag når inte.
Om jag gjort det överallt hade jag gärna tagit på mig det ansvaret haha, men nu måste vi ju kunna ha lite fint även om jag inte kan vattna blommorna själv tycker jag, och det blev verkligen skillnad.
När jag köpt mina blommor och kommit hem så slutade Gert jobbet och undrade om vi skulle ta en tur ut, jag ville gärna följa då det ju var superskönt väder, förutom att det blåste ganska rejält :)
Jag gillar verkligen att vara ute, att få luft och bara få njuta av livet på något vis.
Jag mår så himla bra då jag kan andas luften, och jag känner mig lite friare ute än inne tror jag, det är nog det det handlar om. Känslan att få känna mig fri, trots att jag sitter helt fast i min rullstol.
När vi åkt en sväng så hamnade vi till slut nästan på stan och jag föreslog att vi skulle köpa en glass på mc donalds, jag gillar inte alls deras mat men glassen är god:)
Vi stannade där en stund och sen for vi hemåt.
Det började regna lite smått och Gert undrade om vi skulle ställa oss under ett träd, men nej sa jag det slutar snart haha, och det gjorde det!.
Gert som inte har något hår kände ju mer att det regnade än jag, men jag märkte knappt av det och efter några minuter hade det slutat och vi blev knappt blöta.
Jag tycker det är lite mysigt att vara ute i regn och skruttväder egentligen, bara man har kläder som passar. Min regnkappa låg i min "skuff", och om vi stannat för att sätta på mig den hade vi blivit blötare än vad vi vart då vi bara åkte på hemåt.
Härlig dag och jag längtade lite till de okända på tv:n som jag gillar, så kvällen blev en myskväll verkligen.
Hemtjänsten kom och hjälpte mig på toaletten på kvällningen igår och jag kunde stå!
Jag kan stå trots att jag äter två tabletter om dagen, jag står verkligen inte bra, men jag kan med hjälp och med min "turner" stå upp en kort stund för att sätta mig på toaletten.
Jag står ju inte av mig själv alls egentligen och utan mina spasmer skulle jag inte kunna det alls, så jag får egentligen vara glad att jag har spasmer kvar trots medicin, men jag vill samtidigt att benen ska vara mjuka så jag kan få lite lugn och ro.
Det är mycket dubbelt med den här sjukdomen och alla känslor jag har i kroppen hela tiden.
Jag vill flera saker samtidigt, vilket ju är väldigt svårt att få till haha.
Det kan hända då jag ätit tabletterna en längre tid att kroppen ger med sig lite mer, men jag ska prata med min doktor om det för jag har inte läst om tabletterna alls.
Min doktor har sagt att jag inte ska läsa bipacksedeln för det står så mycket där som inte alls blir, dom garderar sig mot allt, dom som gör tabletterna, så jag tar dom och ser hur det blir.
Om jag får eller märker något konstigt så får jag kolla upp det då liksom.
Jag brukar ha otur att få en massa biverkningar, men än så länge har jag inte märkt av några alls, skönt.
När Marielle fyllde år häromdagen så tog jag en massa kort som vanligt, och sen då jag skulle föra över dom till datorn var det jättemånga kort som det var "filfel" på som inte gick att få fram.
Kameran kanske är utsliten haha, jag som knäpper kort hela tiden på allt möjligt:)
Gerts arbetskamrat och vän Leif är duktig på kameror och vi har köpt den av honom för länge sedan så han tog den med sig hem för att kolla upp den om det är något inställningsfel eller fel på minneskortet, eller vad det kan vara.
Det har ju resulterat i noll kort!
Jag känner mig lite tom då jag inte har kameran med mig, och det är väldigt ovant och lite jobbigt faktiskt.
Jag brukar ju alltid vilja ta kort på allt möjligt så nu i två dagar har jag fått låta bli haha ;)
Jag har ju min gamla hederliga Nokia telefon också som verkligen inte tar bra kort, så jag lägger in lite kort vilka som helst idag känner jag.
Det är tråkigt med en massa text bara så jag hittar på lite kort jag gillar :)
Idag ska jag till skolan med Melina på lite möte med hennes mentor då hon slutar, jag ska nog åka lite i förväg och ta mig till apoteket för att hämta sprutor jag beställt och samtidigt hämta Gerts sprutor också så är det gjort liksom.
Apoteket på stan gillar jag inge vidare alls, personalen är grinig och jag vet inte men jag vill helst inte ens gå in dit om jag inte verkligen måste.
Självklart är inte alls alla griniga där, det finns iallfall en tjej Helena där som är jättebra, men många där har fel jobb helt klart synd nog.
På apoteket på sjukhuset är det skillnad tycker jag, där är dom jag träffat jättegulliga och bra och jag mår bra då jag kommer dit.
På stan känner jag att jag nästan blir att må dåligt av att ta en lapp och vänta bara, så som sagt får det bara bli i nödfall jag går in där.
Nu då jag ätit upp mina smörgåsar så blev jag så himla godis sugen, inte klokt det här egentligen.
Som tur var så fanns det en påse som mamma köpte igår och tog med sig hit med twix, för mig heter dom fortfarande raider och även om det inte är mina favoriter sådär, men det var precis vad jag behövde just nu!
I vanliga fall brukar allt ligga långt ifrån mig här i fåtöljen, men Gert hade lagt påsen i soffan alldeles bredvid min fåtölj, supertur och snällt just idag då jag var så sugen.
Supergott och mitt godis sug försvann som i ett nafs efter att jag klämt i mig två stycken. Ja alltså två små nu då, ni vet såna som ligger i småbitar i en påse, mums:)
En sak jag känner att jag vill ta upp lite grann är hur folk beter sig då man tex möter någon på cykelbanan.
Jättemånga som går och cyklar är superbra, men så finns det dom, särskilt damer och tjejer, ja som jag märkt är det faktiskt nästan bara det kvinnliga könet, som om dom går på ena sidan och jag möter dom på samma sida, vägrar att byta sida.
Nu är det inte svårt för mig att byta sida alls, men jag åker faktiskt oftast på den sida som skylten visar att man ska åka på.
Lite smått irriterande att det alltid är jag som ska flytta mig liksom, och den jag möter inte visar med en min att den tänker ta ett steg undan.
Ibland har jag lust att bara köra på och se vad dom gör, men jag lägger ner det, det är inte värt det liksom.
Att visa respekt och hänsyn eller bara sunt förnuft finns liksom inte för en del, dom äger gång och cykelvägen och har alltid gått där på just den sidan och då ska det vara så liksom.
Jag har kollat på skyltarna flera gånger efteråt för att se om det faktiskt är jag som åkt på fel sida, men så har det inte varit.
Lite knepigt faktiskt hur en del är, men vi är ju olika vi alla förstås.
Sen en sak som jag nog tror jag skrivit om förut och kanske till om med flera gånger är cyklar som kommer ikapp mig bakom, varför inte bara plinga en signal så jag vet det kommer någon så kan jag flytta på mig eller hålla mig där jag är. Min rullstol låter då jag kör den så det är väldigt sällan jag hör att det kommer någon bakom mig.
Det var igår två män/killar som inte plingade och som varken Gert eller jag hörde förrän vi hörde deras cyklar alldeles bakom oss.
Vi åkte i bredd på trottoaren då, och hade dom plingat i förväg så hade ju vi flyttat oss enkelt.
Jag tror att många tror att man ska ta illa upp om dom plingar, men det är ju tvärtom.
Jag blir glad av det för då vet jag ju att den som kommer cyklande vill tala om att den kommer så jag inte råkar svänga ut eller något precis då den ska cykla förbi.
Dom visar hänsyn och respekt genom att plinga tycker jag och så känner jag att dom bryr sig.
Det gillar jag så tänk på det om ni är ute och cyklar, plinga en stund innan ni kommer till den framför så den vet att det kommer någon.
Det är faktiskt viktigt tycker jag, men det kan ju hända att det bara är jag som tycker det, det vet jag ju inte.
 |
| Min älskade Gert <3 |
Att alla förstår att det är viktigt att få finnas oavsett vad man tycker eller känner!
Jag är så glad att jag kommit dit så att jag vet att det är det jag tycker är viktigt för mig, och att jag inte behöver göra saker jag inte vill.
Det är inte lätt att stå upp för sig själv och det man själv vill och tycker, och man ska egentligen inte behöva få stå upp för sig själv, men tyvärr så är man tvungen till det ofta.
Människor runtomkring ska egentligen bara acceptera det man vill och inte lägga skuld och se till att man får dåligt samvete på grund av det man faktiskt känner är rätt.
Det är så himla lätt att man gör saker som man inte vill, bara för att dom runtomkring ska vara nöjda och glada typ, nej fy sjutton så ska jag aldrig göra mer, och det är så skönt att jag håller på att lära mig att säga nej!
Alla behöver träna på det tror jag, men var beredd isåfall måste jag varna och säga till, att dom runtomkring som är vana att man alltid gör som man brukat, kan bli väldigt upprörda över att det inte blir som dom bestämt.
Var beredd och försök vara så stark som det går, försök att inte lägga på dig skulden dom försöker ge dig eller det dåliga samvetet.
Det är så lätt att man blir att må dåligt av det dom försöker och ofta lyckas med, men i sitt hjärta mår man bäst av att man fått göra det man känner är rätt.
Jag önskar att alla var mindre oego så att dom kan sätta sig in i den andras tanke, så att dom kan förstå att man vill olika saker, men för den skull behöver man ju inte vara osams eller så.
Man har helt enkelt rätt att få bestämma över sig själv och sitt liv, så enkelt är det!
Livet är viktigt och under tiden man lever har man all rätt att få vara sig själv och få leva som man vill och känner.
Nu menar jag ju inte att man ska kunna få leva som en prinsessa eller så om man har lust med det, för det fungerar ju inte alls för alla haha:)
Nej jag menar att man ska få vara sig själv och duga som man är och inte behöva ändra på sig eller sina åsikter på grund av att någon tycker annorlunda!
Superjätteviktigt!!
Livet är viktigt!
Kram kram till er alla som läser det jag skriver :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar