Jag är så lyckligt lottad!

Mina fina hjärtan <3

Hej hej!!

Nu sitter jag här med min kaffe kopp, min fina "loppiskopp", och har nyss ätit ett par smörgåsar med ost på som vanligt. 

Den här morgonen blev ingen vanlig morgon haha,  för Maria hade lagt fram en chokladbit bredvid min kaffekopp som hon hittat i kylen! 

Tänk så väl hon känner mig, och förstår att jag kommer bli sugen på godis efter smörgåsarna:) 

Och det är precis så det är och blir, och jag har förstås klämt i mig hela på direkten!

Det är så gott med guldnougat och jag blir varje gång att tänka på min mormor då jag äter en sån. 

När jag var yngre kunde hon köpa en guldnougat och ibland en dubbelnougat,  men dom gillade och gillar jag inte lika mycket alls. 

Hon köpte iallafall en och kom ner till bussen med den så jag skulle få "gotta" mig med den på vägen hem haha:) Vilken mormor va? 

Jag måste säga att hon var en kanon mormor och verkligen tyckte om mig då jag var liten och gödde mig med än det ena och än det andra.

Jag var ganska rultig ända till jag skulle börja nian på grund av henne haha, men efter det gick det över.

Jag har verkligen inte varit smal eller så efter det, men det riktigt tjocka försvann iallfall då.

Min mormor skivade smör med osthyvel och la på mina smörgåsar, ja ni förstår ju!? 

Hon blandade också mjölken med grädde, och ända tills jag var över tjugo år kunde hon fråga mig om jag inte ville ha ett glas med hälften grädde och hälften mjölk? Nej tack,  mormor fy då liksom haha :)

Ja jag behövde då verkligen inte svälta kan jag ju lova, men så särskilt nyttigt var det väl inte, men gott tyckte ju jag det var,  och än idag gillar jag mycket smör på mackan, men inte skivad med osthyvel:)

När jag fick barn sen var jag försiktig med sånt som jag fick då jag var liten, men ordentligt med smör på mackorna var det ju alltid. 

Jag var lite rädd för att mina tjejer skulle bli så som jag sett ut då jag var liten och yngre, men det hade jag aldrig behövt bekymra mig om eller ens tänkt på för det skulle ju inte gått.

För det första har dom alltid varit alldeles lagom och jag matade dom ju inte med rent fett haha. 

Vi åt riktig mat och lite godis och glass ibland, inte drack vi grädde precis som den var heller så det fanns ingen risk för att dom skulle bli som mig.

Även om jag nu då jag är vuxen förstår att det var tokigt att göra så som hon gjorde så vet jag ju att hon tyckte om mig så mycket och hon förstod inte bättre haha. 

Förr i tiden var det nog så att man visade sin kärlek genom mat:) men nu levde ju inte jag så långt bakåt som i förr i tiden tycker ju jag.

Igår var min gamla vän Elenor haha, nej då men en vän sen många år som alltid funnits för mig då jag behövt och jag har funnits för henne. 

Vi har haft sån himla tur att vi funnits under så många år, för vi vet faktiskt inte hur det skulle gått annars.

Innan Elenor kom förbi så hjälpte hemtjänsten mig på med täckbyxor och  jacka för det såg lite ruggigt ut ute på morgonen och jag vill ju inte vara ute och frysa. 

När jag åkte ut och Elenor kom med lilla Alve så var det jättevarmt ute och solen sken. Jag hade då lite för mycket kläder på mig men jag behövde verkligen inte frysa.

Härligt verkligen och vi tog en liten promenad i solen.

Jätte jätteskönt och Alve är en sån snäll gullig hund som vanligt och är glad hela tiden.

Han skällde inte på Bella och han kunde var lös och han är så snäll. 

Jag tänker och jämför med han som bor här i samma område med en liten vit hund som bara skäller stup i ett och han låter den skälla hur länge som helst på Bella. 

Hon undrar nog vad det är som händer varje gång han kommer hit.

Vi satt ute och fikade lite och medan vi satt där kom Maria och Piyawan som var ute och gick en sväng. Jätteskoj verkligen och dom är bara bäst!

Piyawan ville inte vara med på kort, hon totalvägrade då hon inte var fixad alls haha, så Maria ställde iallfall upp utan problem, hon är inte så noga med att man måste vara fixad innan haha:)

Ja Maria, hon är så himla bäst liksom och hon vet nästan hur jag tänker utan att jag ens behöver säga något, hon är så enkel och så självklar så jag är så glad att jag mött henne. 

Tänk om jag inte flyttat hit till Ludvika, då hade vi kanske aldrig träffats? Hemska tanke verkligen. 

Jag är iallafall så himla glad över henne och hon är så bäst bara.

Idag har jag inte så mycket mer än en promenad på schemat och jag hoppas förstås att solen kikar fram idag med, så det blir varmt, men än så länge ser det grått ut. 

Tur det finns kläder så att man slipper frysa, och vilken tur jag har kläder som är bekväma och bra då jag sitter i rullstol.

Nu har jag ju kläder som inte passar alls förstås också och som gör att det bara känns krångligt och knöligt, men jag har tänkt jag ska kolla upp vad jag har och skänka bort förstås till någon som behöver dom bättre än jag. 

Jag har sedan jag fick barn inte varit noga alls utan mest varit ute efter funktionen. 

Självklart har jag ju velat att det ska se fint ut, men jag har mest varit noga med att inte frysa. 

När jag varit i slalombacken då tjejerna tävlade under flera år då har det verkligen varit noga med alla kläder, inte så att man skulle vara snygg alls utan för att inte behöva frysa. 

Då har man ju fått stå i backen en hel dag, och sen hade jag hand om serveringen i några år som ju gjorde att det var lika viktigt då för då var det ju grillning ute en hel dag då vi hade hemmatävlingar. 

Ja mycket luft fick man och det var en jätterolig period. 

Nu har tjejerna sedan flera år tillbaka slutat tävla, men åka kan dom ju fortfarande göra då dom har lust. 

Marielle som ska jobba i sälen i vinter igen,  hon kommer absolut att åka när hon får lust och tid. 

Förra året blev det inte så mycket, men hon hade iallfall med både skidor och snowboard så hon hade möjligheten.

Jag minns en gång hon skulle åka och dom ringde från hennes jobb fast hon var ledig och hon var så snäll så hon avbröt sin skidåkning och gick flera kilometer för att sen åka med bröd som det var akut med enligt den som ringt. 

Då hon kom dit med brödet dit det skulle, sa dom att det inte var nå bråttom alls, gissa om hon blev sur för att hon stressat som en galning och av med pjäxor och hem med alla grejer för att skynda sig iväg. Hon var lite för snäll, men samtidigt är man ju det för man vill ju hjälpa till förstås. 

Hon lärde sig att om hon var ledig så kunde hon strunta i att svara i telefonen efter det. 

Åkte hon skidor så åkte hon liksom och behövde ju inte vara anträffbar hela tiden:)

I år blir det skillnad tror jag absolut, men om dom skulle ringa då på en ledig dag skulle hon nog vilja jobba då hon ska jobba i baren som hon ju gillar mycket. 

Det kommer att bli en bra säsong för henne och skillnad mot förra året. 

Nu kan dom ju visserligen ringa om det blir kris i bageriet till henne för att höra om hon kan rycka in, och det kan ju vara kul att göra lite olika saker förstås, en rolig vinter väntar henne är jag säker på.

Igår målade Melina och Oscar på väggarna i gillestugan igen, det har varit lite  stiltje där ett bra tag, men nu är dom på gång. Den här veckan ska det bli klart säger dom, så vi får se hur det blir med det.

Här steks det lite korv till lunch :) Ost och baconkorv som är Oscars favorit!

Dom är så fina så jag ville förstås ta några kort. 

Nu för en stund sedan var Maria och Lilian hit för att hjälpa mig att träna lite, det blev någon kilometers cykling. Jag har fuskat hela helgen så Maria säger åt mig på skarpen att det är viktigt att jag rör på benen och det har hon ju helt rätt i förstås. 

Hon är så klok och snäll så nu ska här cyklas varenda dag.

Vi bestämde att dom ska komma hit igen vid två tiden så vi kan ta en promenad och jag vill ju få lite luft, så det ska bli skönt. Får se vart vi går bara.

Imorse gick Gert och Melina upp jättetidigt då han skulle skjutsa henne till bussen, hennes klass ska till stockholm idag och se på Rikstadshuset eller vad det heter, och lite sånt och så skulle dom få fri tid också att gå runt lite själva. 

Det blir nog en rolig men ganska jobbig dag skulle jag tro, så ikväll är hon nog helt slut kan jag tänka mig.

Dom här fina gamla antika spikarna ska vi försöka få in i den fina gamla brädan jag fått av Maria för att hänga mina koppar på. 

Visst blir väl det lite udda och annorlunda, men jag tro det kommer att bli kanonhäftigt och verkligen i min smak. 

Handsmidda gamla spikar. 

Hon som har dom skulle skicka dom idag eller imorgon då hon sett att jag betalat in på hennes konto. 

Jättespännande och jag kommer att vara så nöjd så!!

Det är så himla roligt då man hittar på det man tänkt, och först hade jag tänkt mig krokar av något slag, men sen kom jag på att det vore enklast och mest min stil med gamla spikar. 

Nu finns ju inga spetsar på dom här, så det blir lite jobb för Gert att fixa till dom så det går att få in dom i brädan, men han är så händig så det ordnar sig alldeles säkert.

Han är så snäll och avfärdar inte mina idéer alls, utan låter mig hållas haha,  och sen då det är klart brukar faktiskt han också tycka det blev bra, iallfall säger han det:)

Nu är det snart middag och jag har inte ens börjat rätta det jag skrivit,  så det är nog dax att jag gör det.

Det blir många felskrivningar och felstavningar medan jag skriver. 

Orden kommer ju av sig själva och jag måste alltid bara försöka få ner dom så fort som möjligt så jag inte glömmer det som kommit i huvudet och medan jag då skriver så fort jag kan så blir det mycket fel.

Förr då mina händer och fingrar var bra, så blev det inte så många fel, men nu då fingrarna bara vill vara med lite, så blir det som det blir och då tar det en stund att gå igenom allt och rätta för annars skulle ni inte förstå ibland alls vad jag menar haha:)

Jag är så lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv, och att dom bara finns och finns lika som ju jag försöker göra för dom förstås.

Livet är fantastiskt på så många olika vis och jag känner mig väldigt lyckligt lottad över mycket, men förstås så är jag ju inte så jättelycklig över att jag blivit sjuk. 

Nej jag är egentligen rätt irriterad över det då och då, men faktiskt väldigt sällan. 

Jag har accepterat att läget är så som det är, och hur irriterad eller arg jag än blir eller är, så hjälper det ju inte.

Nej det snarare gör allt så mycket jobbigare och sämre. 

Jag vill må bra och så bra det går, och även om jag är förlamad och inte kan röra mig som jag kunde förut så är jag ju samma Nina iallafall och tänker "baskemig" fortsätta att vara jag! 

Så det så! liksom haha:)

Kroppen ska inte tro att jag tänker ge upp från livet och sluta leva, nej minsann jag tänker leva på kanske mer än jag gjorde förut till slut, vem vet!?

Jag hoppas som vanligt att ni alla får en fin härlig dag idag.

kram kram