Jag har en skön morgon här och jag har ätit goda smörgåsar och dricker nu lite kaffe medan jag sitter här och skriver lite.
Jag vet aldrig från dag till dag hur mycket eller vad jag ska skriva om riktigt, utan jag låter orden bara dyka upp och så blir det som det blir.
Igår kom Melina upp med mina strumpor på, och det såg så mysigt ut att jag var tvungen att få ta ett kort:)
På kvällen igår skulle vi åka till Smedjebacken för att titta på Oliwer som spelade fotbollsmatch.
Innan vi for dit så åkte jag och Melina och Oscar till Konsum en sväng och sen kom Gert förbi där och hämtade mig med bilen för att åka mot Smedjebacken.
På vägen till Konsum så ramlade en reflex av från min rullstol haha :)
Oscar konstaterade att jag kört lite vilt :)
Det gick iallfall att få dit den igen fast den var sprucken, och jag ska försöka att inte köra in i saker hela tiden haha:)
Jag glömmer ofta att sänka farten då jag kommer in från att ha varit ute, och då är det ju självklart så att det blir att gå för fort då jag ska backa eller svänga, och jag hinner inte med att få stop på min kära rullstol haha:)
Träning ger färdighet heter det ju, så det gäller att jag tränar och kommer ihåg att ändra farten då jag kommer in.
På matchen var det skönt då solen var framme, men det blev jättekallt då solen försvann och det kändes verkligen som en riktig höstdag.
 |
| Det blåste kallt :) |
I min rullstol kan jag ibland känna mig hög, särskilt då jag ska sitta vid ett bord och äta eller fika och bordet är lågt och jag inte kan sänka så lågt jag skulle behöva.
Men igår var jag väldigt låg.
Som tur var så kan jag trycka upp mig ganska högt upp, så jag gjorde det så att jag kunde se ordentligt och slippa ha staketet precis i ögonen. En sak som är tokigt är att jag inte kan sänka så mycket som jag vill, men det beror väl på att jag har långa ben och har en modell rullstol som är gjord efter dom kan jag tro.
Har ibland faktiskt lust att skära av mina ben, men inte på fullaste allvar förstås.
Jag kan bli så irriterad över att dom är så spastiska så jag skulle vilja vara utan dom ibland haha:)
Igår kväll så fick jag för mig att försöka resa mig själv med hjälp av "turnern" och att Helena höll i benen.
Eva var med ifall att det skulle gå på tok och rullstolen stod ju precis bakom.
Det gick egentligen jättebra och mina armar och överkropp är jättestark, men då jag försökte resa mig så gjorde magen motstånd så starkt att det inte fanns en chans för mig att ta mig upp själv.
Jag satt mig igen i rullstolen och med lite draghjälp vid nästa försök av Eva så gick det.
Vi skrattar väldigt mycket och om jag skrattar just vid min stå försök så finns ingen chans att kunna resa mig haha :) så vi försökte vara allvarliga haha:)!!
Jag är så glad över dom alla som kommer och hjälper mig och ett skratt förlänger ju livet heter det ju!
Jag måste bli flera tusen år jag faktiskt, så mycket som jag skrattar :)
När jag ska börja med medicinen mot mina spastiska besvär snart så hoppas jag verkligen att magen kan få bli mjuk och lite mer lätt hanterlig.
Jag kände ju verkligen igår att jag kunnat fixa det själv om inte magen blivit stel och hård som jag vet inte vad.
Jag ska verkligen hålla mina tummar för att medicinen kommer att hjälpa mig då jag börjar med den.
Jag har inte velat börja med den nu under sommaren då jag ju mått så bra trots alla spasmer, för jag har varit rädd att få massa biverkningar så jag hamnat i en riktig svacka igen, så därför har jag avvaktat till snart.
Det blir nog bra, och om inte den medicinen hjälper finns det några fler varianter att prova, men som sagt så hoppas jag på den här.
Igår då jag skrev om att Marielle åkt iväg till Trondheim så blev det lite irritationer.
Jag fick ett ganska argt mail.
Jag ska försöka förtydliga det hela lite nu.
Alltså så är Marielle i Norge och bor hos sin brors förra tjej Sandra som hon har haft kontakt med under flera år.
Sandra och Alexander (bror) har två barn och Marielle och Melina är deras fastrar.
Jag skrev aldrig om att Alexander har ett till barn som heter Madelen med sin nya tjej och självklart är mina tjejer fastrar till henne med.
Jag tyckte igår då jag skrev att det skulle bli lite extra rörigt att ta upp allt, men jag gör det nu så det slipper vara irritation över just det.
Mina tjejer har inte haft någon vidare bra kontakt med Alexander sista året då han och hans nya tjej valde att ta bort dom från facebook och tjejerna inte visste inte vad som hänt.
Och när man inte har någon kontakt så är det ju inte lätt att veta att han fått ett till barn och inte när.
Dom valde att bli vän med tjejerna igen efter att Marielle skrivit flera gånger och undrat vad som hänt, så nu har vi sett deras söta Madelen på kort och hon är jättesöt förstås.
Hur som helst så har dom tagit bort tjejerna igen som vän, tack vare att jag inte skrev igår att deras dotter fanns, men jag förtydligar nu att dom finns så att alla vet det.
Tänk att det ibland kan bli så tokigt och att missförstånd kan leda till nästintill vansinniga grejer, nu menar jag inte att just det jag skrivit om är så illa alls, men det är så lätt att det blir tok.
Nu är ju avundsjuka och svartsjuka en av dom saker som gör att vi människor beter oss tokigt eller fel, för det kan verkligen bli hur mycket saker som helst av det.
Jag tycker inte om alls att man ska behöva vara osams med någon och jag liksom vägrar att vara det. Om någon vill vara osams eller ovän med mig så är det liksom upp till den personen.
Jag orkar och vill inte lägga energi på sånt, utan vill vara glad för det som är och för det liv jag har.
Det finns så mycket bra man kan lägga ner sin energi på tycker jag, och jag önskar att alla kunde tänka lite så och vara snälla istället.
Att kunna se det positiva i det mesta istället för att vara negativ och tro det värsta eller sämsta hela tiden är en styrka känner jag , och jag mår iallfall så mycket bättre att få vara så positiv det går.
Att gnälla över småsaker är inget för mig längre alls, det är världsliga saker som Karlsson på taket säger haha :)
Marielle har det bra i Norge och hos Sandra och barnen, och det är jag jätteglad för och är glad för hennes skull.
Att glädjas för och med andra är verkligen något vi alla borde träna på, för hur mycket avundsjuka finns inte här i världen?
Massor om man frågar mig, och man kan vara avundsjuk på rätt eller fel sätt enligt mig, och självklart är det det rätta sättet man helst ska välja.
Att vara avis på någon och samtidigt unna den personen det man är lite avis på är en styrka och en självklarhet för mig.
Jag tänker aldrig bli avis på fel sätt och känna att jag missunnar personer det jag är avis på, utan jag kommer alltid att vara glad för andras skull och unna dom det dom kanske längtat efter eller velat göra!
Jätteviktigt för att man ska må bra i själen och hjärtat känner jag, men självklart måste inte alla tycka som jag, men för mig är det viktigt!
Idag har jag promenad på schemat och det ska bli skönt att få sällskap att gå ut och gå.
Gert har tagit lite extra semesterdagar så just nu är han ute och grejar lite till mig och om det han grejar med blir klart lovar jag att ta ett kort tills imorgon :)
Solen skiner och jag hoppas alla får en fin dag och njuter av livet!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar