Livet kan vara ett ganska jobbigt jobb!!

Hej och godmorgon!

Jag börjar förstås dagen med lite kaffe och idag blev det i en kopp som Melina målat då hon var liten.
Det har blivit ganska många koppar och tallrikar under åren då dom var små, eftersom jag ju tyckt det varit så roligt att måla och låta dom vara lite kreativa.

Nu kan jag inte måla mer med mina händer så jag försöker sälja min porslinsugn som jag har,  då den ju bara står här. Jättesynd och sorgligt känns det förstås, men livet förändras och jag kan ju inte trolla så att händerna blir bra igen,  och utan händer kan jag ju faktiskt inte måla.

Jag har verkligen tyckt att det varit så himla roligt att måla på porslin och det har varit min grej liksom, men om jag någon gång mot förmodan skulle bli bra i mina händer så är jag ganska säker på att det inte blir porslinsmålning som jag vill göra då.
Jag vill nog baka och fixa och pyssla med annat som jag verkligen saknat så jag får lägga målningen på hyllan har jag bestämt.
Jag har massor av porslin och färger och oljor som jag inte heller har någon användning av så den som vill köpa min ugn får med allt förstås,  så det kommer till användning.
Det är och har nog blivit lite omodernt att måla så som jag gjorde och att blanda färgpulver med oljor och bränna i ugnen i ca 800 grader.
Nu för tiden köper folk färdigblandade färger och  bränner i sin  vanliga ugn, vilket ju är lättare förstås men inget alls för mig som lärt mig den andra sortens målning och blandning av färger.

Livet förändras och det gör det ju för alla även om inte alla blir sjuka,  så man får lära sig att ta en dag i taget och lära sig att inte ta saker för givna.

Det är ju så lätt att det blir så tror jag och jag har ju själv också tagit för givet en massa saker.
När det sedan ändras och man inte kan göra det där som man alltid kunnat så kan livet kännas för jäkligt kan jag lova,  och man kanske inte tror att det någonsin ska kunna bli bra igen.

Bella njuter i sitt nya hus och hem :)

I mitt fall har det ju känts för jäkligt och hemskt många många gånger och jag har funderat varför jag lever och en massa tankar har svävat förbi.
Nu vet jag att det måste få kännas för jäkligt när det känns så, och man måste få vara i det man är i då det är så som det är för att kunna komma vidare,  och som i mitt fall faktiskt kännas riktigt bra.
Jag känner varje dag att jag är lycklig och att jag mår bra i hjärtat liksom.
Jag är glad över så mycket,  och tacksam för så mycket och för så många som finns i mitt liv som är så himla himla bäst!!
Det är inte alltid lätt att känna den glädje som jag känner varje dag, men jag har kommit framåt och vet vem jag är,  och vet vad jag kan och inte kan och vad jag orkar och inte orkar så det känns så himla bra.
Det är ju förstås inget som bara blir bra av sig självt,  utan det är ju ett jäkla jobb förstås, och jag kan lova att jag har fått jobba och kämpa med mig själv och brottats med och mot mig själv för att komma dit jag är idag.
Jag är ganska säker på att det är ett jobb jag måste ha hela mitt liv faktiskt och jag måste acceptera att det är som det är, men jag vet att det går!
Det viktigaste är faktiskt för mig att jag vet att det faktiskt går och att jag kan vara samma Nina som innan.
Jag vill ju fortfarande samma saker och att hjälpa andra människor är verkligen något som jag vill fast jag är sjuk och inte har samma förutsättningar som innan då jag var frisk.

Jag kan hjälpa andra på många sätt och en vacker dag tror jag att jag kan få till min dröm som jag drömt och drömmer om än idag.
Jag tror att när jag vant mig lite mer med hur jag fungerar och mår ska kunna göra så att min dröm blir sann på riktigt.
Genom att vara snäll och hjälpsam och bara vara så kan man hjälpa andra, genom att säga hej eller bara le mot någon man möter kan rädda den andras dag.
Det finns så många människor som aldrig ens blir sedda, och att då se den personen och säga hej kan förändra livet för den personen, det är jag säker på.

Tänk om alla kunde tänka lite så och vara mindre ego och vara vänliga mot alla, då skulle verkligen världen se annorlunda ut.
Jag har skrivit om det här för länge sen vet jag men det är lika viktigt för mig nu eller kanske ännu viktigare nu då jag märker mer hur människor faktiskt är.
Alla är verkligen inte trevliga och alla visar verkligen inte respekt eller hänsyn, så det är något jag skulle vilja ändra på.
Nu räcker det ju inte att bara jag tycker så och vill ändra på det i samhället, men jag hoppas förstås att fler ska tycka som jag och tänka lite mer ute bland folk hur man beter sig på affären tex, för det skulle bli en annan och trevligare värld vi lever i då.
Det blev kanske lite mycket skrivet nu på morgonen, men jäklar så viktigt det är för mig och för hela världen, att vara vänlig och snäll förändrar för så många och framför allt för dig själv.
Man mår så himla bra i hjärtat då man känner att man gjort någon glad tycker jag.

I morse var det Helena och Amanda som var till mig och hjälpte mig, så idag har jag en Helena frisyr :)

Fina Helena fixar min ena skena:)

Som vanligt var det ganska kämpigt att få på mig skenorna, men det gick. Amanda har inte varit här på nästan hela sommaren, men jag känner henne lite sedan hon var liten då hon lekte med min Marielle då dom var små.
Jätte gullig är hon och medan jag fick hjälp av Helena att duscha fixade Amandra frukost och diskade och gjorde jättefint i köket :)

Fina Amanda hjälper till med den andra foten :)

Som jag ju skriver varje dag så är jag så lyckligt lottad att jag har så gulliga tjejer så det är inte klokt!
Alla kanske inte har sån tur som jag har, men jag är superglad över alla som kommer och hjälper mig.

Melina och Oscar satt nere i gillestugan och kollade på mitt auktions fynd igår kväll.
Jag är så glad att jag köpte tv:n, för tänk så skönt för dom att kunna sitta där nere i lugn och ro och se en film utan att ha en mamma som tjatar på att sänka ljudet hela tiden haha :)

Ett riktigt kap enligt mig!

Nu har jag skrivit så mycket om sånt jag inte tänkt jag skulle skriva om så jag känner att det får vara nog för idag :)
Mina händer vill vila nu och kanske hela jag behöver nog vila lite.

Igår var jag så himla trött så jag förstod inte vad det var med mig, men jag har kommit på att det nog var sviterna från auktionen som ju var hela dagen. Men det var värt hur mycket trötthet som helst förstås för jag har inte haft så skoj en hel dag på hundra år känns det som haha :)

Jag känner mig inte lika trött just nu iallfall som igår så det blir nog en enklare dag idag då jag inte behöver känna att jag vill somna hela tiden.

Kram kram till er alla och jag hoppas ni får en fin dag idag ,och kom ihåg att le någon extra gång då ni möter någon :)