Hej och god morgon!
Idag ser det ut att bli en mulen dag, men det har ju varit fint många dagar och våran gräsmatta behöver vatten så det gjorde ingenting att det regnade för fullt igår kväll och inatt.
Skönt med lite skruttväder ibland, men nog föredrar jag solsken jag.
,
Igår tog jag rullstolen till stan för att lämna in några filmer vi hyrt, och för att gå på apoteket och köpa lite så Melina kan bli lite friskare från sin förkylning.
När jag åkte så tänkte jag ju närmare jag kom till stan att jag skulle analysera lite hur folk beter sig runtomkring mig.
Dom flesta är alltid trevliga och snälla mot mig då jag kommer i min rullstol, men jag kan lova att det inte är alla som är så.
En del är säkert bara osäkra och vet inte hur man ska vara och en del har så jäkla himla bråttom så dom tar inte hänsyn alls och blir irriterade som tusan då jag "är ivägen" liksom.
En sak som jag verkligen inte gillar är då jag åker på cykelvägen och det kommer någon bakom och dom inte plingar.
Plingan på cykeln har man ju där för att plinga om någon är ivägen eller för att uppmärksamma att man kommer där. Det vore ju så mycket bättre om alla plingade i tid så man hinner flytta sig som man ju behöver då och då.
Jag som måste ha koll på gupp och sånt blir ju att åka lite vingligt ibland och då vore det ju kanon om dom plingade så jag är beredd, för jag har ingen backspegel :)
Det är bra om alla kunde plinga också så att man slipper bli rädd då det kommer en susande cykel förbi, och tänk om jag "vinglat" till precis då, då hade ju cykeln kört på mig!
Alla som läser det här och inte brukar plinga på cykeln, gör det från och med nu tycker jag.
När jag skulle lämna filmerna igår kom jag inte in på hemmakväll, förstås känns det lite som.
Jag satte mig för att vänta på att någon skulle komma förbi, och till slut kom det en tjej som jag kunde följa med in eftersom hon kunde hålla upp dörren för mig.
Jag kan förstå att inte alla kan ha dörröppnare, eller kan jag verkligen det?
Det skulle verkligen underlätta för mig och för alla andra i rullstol som faktiskt vill klara oss själva egentligen.
Jag har ju mål i munnen och törs be om hjälp, men egentligen vill jag inte behöva göra det.
Jag har alltid varit den som hjälpt andra och tycker det känns ganska jobbigt att jag inte kan klara mig själv ens då jag går på stan, så när jag tänker efter så fattar jag inte alls varför inte alla affärer kan ha en sån dörröppnare som man bara kan trycka på!
Jag har läst att Ludvika ska vara så handikapps anpassat, och för vissa är det nog så, men för mig så känner jag inte att det är så alls.
Det finns tex många många ställen där jag inte kan komma in på för att det är steg in och det går ju inte med rullstol alls.
För mig är ju själva stan också väldigt ohandikappsvänlig eftersom det är guppigt på hela stan haha:). Men det är nog inte så många mer än jag kanske som har problem med spassiviteten och att kroppen slår bakut då man åker på eller i gupp. Jag älskar verkligen gatstenar så jag skulle ju egentligen inte alls vilja att det skulle se ut annorlunda, men min kropp skulle vilja ha plan asfalt haha :)
Igår åkte jag supersakta över stan för att jag och kroppen inte skulle bli liggande i rullstolen.
Det är verkligen jättejobbigt då det blir så och så är det svårt för mig att kunna bli sittande så bra det går igen efter att ha blivit spastisk.
Jag vill ju kunna klara mig själv och leva ett så lika liv som förut, förutom alla saker jag inte kan göra nu då kroppen inte fungerar.
Men just att kunna åka till stan och utföra lite saker man behöver ibland vill jag kunna göra utan att ha hjälp hela tiden.
På vägen hem igår så åkte jag Engelbrektsgatan och såg en affär som jag kunde åka in i och dit åkte jag. Ganska många kunder där inne var det och det var rea så det berodde nog på det att det var så mycket folk.
Jag åkte runt i gångarna och fick flera gånger backa mig ut för att det var folk eller grejer ivägen.
Där var det inte många som tänkte flytta sig ett steg för att jag kom i rullstol heller.
Stressande människor är inte trevliga människor alls tyvärr och jag blir lite förvånad då jag ju är snäll och vänlig och ser glad ut för det mesta tror jag.
Men det är bara att vänja sig och jag tänker faktiskt göra lite mer analyser då jag är ute bland folk på stan och i affärer, det är lite spännande samtidigt som det är sorgligt att en del inte alls är vänliga och en del tar inte alls hänsyn.
När folk är som mest stressade och ser arga ut, tar jag fram ett leende och tänker, stackars dig typ:).
Jag förstår ju att det är dom som mår dåligt och blir otrevliga för att dom måste skynda sig eller kanske inte måste, men samhället idag har ju blivit så att det blivit så mycket måsten och stress att det är svårt att värja sig mot den.
Jag har faktiskt helt slutat att stressa nu då jag blivit sjuk och känner direkt då jag har lite bråttom att jag och kroppen blir att må dåligt.
Stress är inte alls bra, och jag är alldeles säker på att det är därför jag blivit sjuk.
Jag har aldrig känt att jag haft någon negativ stress för jag har gjort sånt jag gillat och tyckt varit roligt, men stress har det ju varit även om det var en rolig stress period i ett gäng år:)
Personalen inne på affären var iallafall jättetrevlig som tur var, och killen som hjälpte mig var lugn och bra och det var inga problem för honom att hämta det jag ville köpa då det ju stod högt upp.
Det blev ganska mycket packning haha och när jag till slut kom hem kom Marielle hem precis efteråt så hon fick ta ett kort på mig så ni ser hur det såg ut då jag for hem.
 |
| En present till Gerts födelsedag och en brevlåda blev det :) |
Dom slipper lyfta tunga lock och slipper göra illa sig som dom säkert gör på vissa brevlådor :)
Jag har sedan mina barn varit små försökt lärt dom att visa respekt och hänsyn till andra människor.
Jag känner och märker att det är väldigt väldigt många föräldrar som totalt missat det i sin uppfostran till sina barn, och dom själva har väl antagligen inte heller fått det med sig i livet:)
Jag vill lära människor att man faktiskt inte behöver vara mindre värd eller mindre vetande bara för att man åker rullstol.
Det är ju liksom inget man väljer själv, det är sjukdomen och kroppen som bestämmer om man kan gå eller inte. I mitt fall jäklas kroppen med mig som bara den, och hur gärna och hur mycket jag än drömmer om det, för det gör jag, så kan jag inte gå ett enda steg.
Jag kan inte stå eller ens röra min underkropp utan behöver verkligen min rullstol för att jag ska kunna leva så normalt det nu går.
Jag behöver ju inte bara min rullstol utan jag behöver dessutom massa människor runtomkring mig som kan hjälpa mig med det jag inte klarar längre hemma och med mig själv, så nog vore det väl inte mer än rätt att jag och många fler ska kunna ta oss in på fler ställen utan att be om hjälp.
Vi ber om hjälp redan så många gånger om dagen så vissa saker borde bara fungera och vara självklara tycker jag.
Idag blev ett riktigt "gnäll" inlägg haha:)
Ni som läst mina andra inlägg vet ju att jag är ganska positiv och glad för det mesta i livet så ni får stå ut med lite gnäll idag.
Idag kommer en tandsköterska hem till mig för att kolla mina tänder lite, och på eftermiddagen kommer kommunen och ska kolla upp om jag kan få ett lås till dörren som jag kan låsa och låsa upp då jag tex sitter i min fåtölj, spännande och bra blir det.
Om någon knackar på och jag sitter i fåtöljen och ropar så är det ju inte alltid den utanför hör, och går igen, så det vore bra om jag kan öppna dörren från fåtöljen:)
Det blir en bra dag idag och även om det är mulet så känns det som en bra dag och det gillas.
Om det inte regnar då Gert kommer hem sen så ska vi ta en tur till stan och jag ska visa en grej i ett skylt fönster som jag skulle vilja köpa till kaninens hus :) haha hur jag är.
Jag såg en så gullig sak som skulle passa så bra så vi får se om det blir en sån senare idag och om det blir det så tar jag ett kort och lägger ut imorgon.
Tänd några ljus och mys lite, det ska jag göra sen :)
Kram kram till er alla och ha en underbar dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar